Olov Svedelid: Offren (Forum 1984/1989)
Roland Hassel och en kollega spanar på skummisen Magnus Carlsson, blir avslöjade och tillfångatagna. Poliskollegan skjuts till döds och Hassel får fly för livet, undan galningen Sören Linder och hans män.

När en polisman mördats finns det inga begränsningar vad gäller polisens resurser för att finna förövaren. Olyckligtvis lyckas Linder hålla sig undan, men däremot får man upp spår efter dennes medhjälpare.

I samma veva försöker skurkar otroligt nog muta Hassel och locka med reda pengar för att han skall glömma det han sett och upplevt i samband med kollegans död. Självklart kan han inte ställa upp på detta, så nya försök att få Hassel att lägga av görs...

Snart är Hassel i Tyskland och sätter livet på spel igen. Vilket såklart är riktigt dumt eftersom han snart skall bli pappa är det tänkt...

Den 11:e boken i serien omfattar här 327 sidor och är en av de bättre böckerna så här långt, en av de lägre likaså. Betygstrean är stark, det här är actionspäckat och riktigt spännande.

Olov Svedelid: Barnarov (Bonniers 1987/89)
Någon kidnappar lille Christer, stjäl honom och barnvagnen utanför ett konditori. Roland Hassel och hans kamrater får söka efter en otäck figur som av någon anledning för bort barn!

Ett tips på en möjlig skyldig leder till en släkting till familjen men när Hassel dyker upp i dennes bostad hittar han istället en nyfiken granne samt den misstänkte personen mördad, helt sönderhackad.

Så värst många andra ledtrådar i kidnappningsdramat har polisen tyvärr inte, och fallet Christer visar sig också vara ett av flera andra där små barn försvunnit. Det här är såklart högt prioriterat men Hassel är snart satt på ett annat fall. Det handlar istället, eller också, om Maria som lämnat sin väninna och deras gemensamma lägenhet och tydligen också gått upp i rök.

Polisman Roland Hassel nöter skosulorna, vandrar runt i Stockholm och knackar dörr, letar tipsare, följer upp de få och små ledtrådar som ändå dyker upp. Han träffar pianister, festarrangörer, mördare, tjuvar, aidssmittade bovar, prostituerade och många andra. Någon skurk tycker att Hassel kommit för nära och vår huvudperson utsätts förstås snart för de vanliga hoten, får stryk och en pistolpipa mot huvudet.

När hoten senare inkluderar närmsta familjen, sambon Virena och dottern Elin, ja då släpper Hassel alla spärrar, går bärsärkagång och skjuter för att döda!

Barnarov (272 sidor) för med sig något nytt in i storyn om Hassel och de andra stockholmspoliserna. Efter allt som hänt i tidigare böcker är nu kommissarie Ruda pensionerad och Hassels kollega Simon Palm är ny tillförordnad chef. För övrigt ett jobb han inte alls uppskattar. Här är det försvunna barn och kvinnor som måste hittas och Simon sitter som chef i möten med andra chefer, media etc. och saknar livet som spanare på gatan.

Roland Hassel å sin sida går på halvfart som bäst, han är precis tillbaka i tjänst efter att ha varit riktigt illa däran, ja död för en stund faktiskt. Under den tid som gått sen sist har han visst blivit pappa också.

Olov Svedelid: Gengångarna (Bonniers 1988/90)
Skojaren Karsten Lund har krävt ett möte med Roland Hassel, Karsten har något synnerligen viktigt att berätta. Men nyheterna är så hemska att mannen har svårt att få fram det han vill ha sagt och Roland känner ju Karsten som en rätt opålitlig figur, så det kommer liksom inget ut av deras träff.

När de ses nästa gång ligger Karsten död i Hassels lägenhet! Hustrun Virena har nu fått nog av otäckheterna som alltid sker runt hennes make. Virena tar dottern Elin och flyttar ut. Och tur var väl det för snart utsätts Hassel för nya hot, igen och igen.

De ljusskygga skurkar som Karsten tydligen varit på väg att avslöja söker en diskett med graverande information. Och de är övertygade om att Karsten gett denna till Hassel, som nu är den som måste lämna disketten ifrån sig.

Problemet är ju att Hassel inte alls har informationen, eller ens vet var den kan finnas. Hassel och poliskamraterna för en ojämn kamp mot en särdeles otäck grupp individer – gengångarna! Aldrig förr i en Hasselberättelse har väl så många människor skadats och mördats! Usch ja, våldet visar sitt fula ansikte gång på gång. Det är attentat i polishuset, fritagningar från häktet och mycket mer...

Skall förresten Hassel ens kunna få tillbaka sin familj måste lägenheten säljas. Virena vägrar förstås bo där det hänt så mycket hemskt, ja där döda legat i dotterns säng! Men hur skall Hassel med taskig ekonomi och inga kontakter lyckas hitta en bättre bostad i Stockholm? Kommer hans ens att lyckas hålla sig vid liv tillräckligt länge...?

284 rätt spännande sidor, här händer det mycket.

Olov Svedelid: De giriga (Bonniers 1989/91)
John Rambo, John McClane, James Bond – släng er i väggen! Inte finns det någon större hjälte än den svenske polisen Roland Hassel. Ingen annan film- och romanfigur utsätts väl för så mycket hemskheter och klarar sig alltid helskinnad undan dödens käftar... Nåja, helskinnad är kanske inte helt rätt ord.

Hassel har en pistol riktad mot sig redan i berättelsens allra första mening, tio sidor senare svartnar allt och han är nedslagen av två unga tjejer. Ett par hundra sidor senare sitter han i en bil som exploderar och dessförinnan har det varit knivöverfall och nya dödshot. Ja, han har tur som en tokig, den där Rolle.

Plötsligt är han visst styrelseordförande i Altarex AB och med posten anländer buntar med tusenlappar, inte bara en gång, nej flera kuvert överlämnas med rejäla högar kontanter. Varifrån pengarna kommer och varför han får dem känns synnerligen oklart...

Men något gör han tydligen rätt, eller kanske helt fel, för snart hämtar skurkar hans lilla dotter på dagis och plötsligt är Elin kidnappad än en gång!

Roland Hassel överväger verkligen att helt släppa polisyrket för att bli frukt- och grönsakshandlare på torget. Han kan få överta en välfungerande verksamhet snabbt och hyggligt prisvärt och enkelt.

Ja, hur det går med det får vi kanske se i en framtida bok. På de här 332 sidorna blir det fullt fokus på att hitta de synnerligen hemska kamraterna Asken och Macke. Fast Heino och Riset är inte ofarliga de heller och någonstans i bakgrunden lurar en eller flera hjärnor som styr allt.

Olov Svedelid: Facklorna (Bonniers 1990/92)
Kriminalinspektör Roland Hassel utsätts på nytt för våld och hot om en snar död. Här berättar han själv om polisvardagen för honom och kollegorna i den femtonde boken i serien.

Det börjar med en våg av rån riktade mot åldringar men glider alltmer över till att handla om facklorna, personer som mot betalning åtar sig att sätta eld på saker och ting. Ja, industrilager eldhärjas och personer brinner inne, olyckor eller uppsåtliga händelser, försäkringsbedrägerier? Mordbränder hur som helst...

Ja, här händer mer än så. Kommissarie Palm förstärker sitt polisteam med den kvinnliga polisen Myrna Clavebo. Hon blir snabbt trött på kollegan Hassels fjanterier men snart är det hon som känner att polisjobbet kanske inte är för henne.

Man upptäcker lite överraskande bordellverksamhet i en lägenhet i staden och en fångtransport går alldeles fel och slutar i ett fritagningsförsök och massmord på oskyldiga. Hassels älskade Virena överfalls än en gång och överallt lurar lögnare och allsköns småfifflare och storskurkar. Kort sagt är allt bekant och i princip precis som vanligt. 336 sidor.