Connie Willis: Domedagsboken (Bra Böcker 1994)
(Doomsday Book. 1992)
Året är 2054 och då är det fullt möjligt att genomföra tidsresor. Kivrin är en ung student som alltid velat uppleva medeltiden och då gärna början av 1300-talet. Med stöd av några vänner och trots uppmaningar från andra att låta bli genomför hon ”hoppet” från nu till då.
Av hennes planer på att agera som en betydelsefull kvinna som överfallits och rånats blir det dock intet. Framme i Oxford på 1300-talet insjuknar hon raskt i en svår influensa som hon tydligen haft med sig genom århundradena. Oförmögen att orka röra sig och bli förstådd (hennes översättningsapparatur verkar inte fungera som önskat) är hon helt utlämnad till omgivningens vänlighet.
Och just nu råder hemska tider. När hon med nöd och näppe överlevt influensan hon drabbats av tvingas hon konstatera att hon hamnat helt galet i tiden. Det är inte som planerat år 1320 utan år 1348. Några kyrkans män kommer till trakten och med sig har de döden i form av pesten, digerdöden! Folk runt Kivrin börjar dö som flugor...
Hemma år 2054 skördar den hemska influensan sina offer. Allmänhet, tekniker, historiker, forskare insjuknar, somliga dör. Laboratoriet ifrån vilket Kivrin rest stängs i karantän. Nu är det inte säkert att hon kan komma hem igen ens om hon skulle överleva digerdöden.
En möjligen lite väl lång, 570 sidor, men definitivt annorlunda bok, spännande och gripande. Lite science-fiction, lite medeltida fantasy-känsla och mycket historia om pestens härjningar i 1300-talets England. Otäckt trovärdiga och hemska beskrivningar över pestinsjuknanden och hopplösa försök att lindra och läka bjuds det på. Utan tvekan en historiskt mycket intressant inblick i medeltidstillvaron.