Mary Willis Walker: Under skalbaggens bo (Forum 1998)
(Under the Beetle´s Cellar. 1995)
Sektledaren Samuel Mordokai och hans anhängare har kidnappat en skolbuss med chaufför och elva barn och grävt ned såväl buss som passagerare under marken i en lada.

Sekten är tungt beväpnad och på sina domäner härskar de oinskränkt. Anhöriga och FBI ser maktlösa dagarna passera förbi och innanför barrikaderna inväntar sekten jordens undergång. När vi kliver in i händelsen är det bara fem dagar kvar dit och offren har varit inspärrade under jord i 45 dagar, utan att ha fått tala med familjerna, sett dagsljus eller ha fått mer än minimalt med föda.

Olyckligtvis är en av barnen astmatiker och hans behov av medicin skrattar Mordokai bara åt - jorden skall ju snart gå under och de skall alla inträda i himmelriket ändå! FBI förhandlar utan framgång och bara journalisten Molly Cates som forskar i Mordokais förflutna verkar ha någon liten möjlighet att få komma profeten in på livet innan barnen skall offras.

Det här är en mycket spännande bok. Fanatismen hos sekten är otäck och vissa partier är å andra sidan riktigt gripande. Som sagt en strålande första bok på svenska. 332 sidor.

Mary Willis Walker: Det röda skriket (Forum 1999)
(The Red Scream. 1994)
Ett uppseendeväckande, lockande omslag. På framsidan står det: Av författaren till Under skalbaggens bo och på baksidan: En av de läskigaste massmördarna sedan Hannibal Lecter. Var för sig lockar varje utslängt köttben och sammantaget känns det smått oemotståndligt - om det är en spännande bok man letar efter alltså. Jag menar, förra boken var ju en riktig höjdare och vem gillade inte, fascinerades och skrämdes inte av kannibalen Hannibal?

Tänk så lurad man blev. Det här är skrivet före Under skallbaggens bo, alltså gammal skåpmat man prånglat ut efter förra succéboken. Det här är inte i närheten av spänningen från förra boken. Inte dåligt men en besvikelse utifrån förväntningarna.

Nu är det massmördaren Louis Bronk som dömts till döden och väntar på att avrättas. Reportern Molly Cates har tidigare skrivit en bok om Bronks mord och har nu planerat några sista avslutande intervjuer med de anhöriga till hans offer. Men någon vill att hon skall släppa fallet helt. Bronk skall ändå snart avrättas, alla har gått vidare, riv inte upp gamla sår osv. Molly både hotas och erbjuds mutor, men hon vill skriva sin artikel.

Så hittas en kvinna mördad på samma sätt som Bronks offer den där dagen för 11 år sedan, det mord har åkte fast och dömdes till döden för. Men Bronk sitter ju inlåst. Vem är mördaren och varför härma Bronk?

Bara några dagar före avrättningen går Louis Bronk ut i pressen och säger att han är oskyldig till det mord han suttit av 11 år för och att Mollys bok bara innehåller lögner. Inte ett ord han tidigare sagt är sant och att han visste så mycket om mordet berodde bara på att alla poliser han talade med snackade så mycket, var så lösmynta. Talar han sanning och om så är fallet, varför prata först nu? I vilket fall som helst går en mördare i alla fall lös och måste fångas. Molly vill finna mördaren och dessutom få veta om hennes stora succébok om Bronk bara bygger på lögner. Snart har mördaren fått siktet inställt på Molly. 341 sidor.

Mary Willis Walker: …och döda ligger ner (Forum 2001)
(All the Dead Lie Down. 1998)
Kriminalreporter Molly Cates har många strängar på sin lyra. Hon bevakar diskussionerna kring antagandet av en ny vapenlag i Texas, hon genomför intervjuer med kvinnliga uteliggare och planerar en artikelserie om deras liv som hemlösa, ibland bespottade, fruktade eller rentav osynliga.

Nu har hon också fått nya uppgifter om hennes faders 25 år gamla självmord, ett självmord Molly själv aldrig accepterat. I 25 år har hon terroriserat släkt, vänner och faderns bekanta i jakten på den enda sanning hon vill kännas vid; att fadern mördats. Tyvärr är hon helt ensam om att tro det. Eller?

Vid sidan av hennes jakt på eventuella nya bevis för ett 25 år gammalt mord bleknar förstås hennes engagemang för både uteliggarna och vapendebatten. Det blir dock så att alla hennes uppdrag på något sätt berör varandra och Molly måste gå till botten med alla eller inga åtaganden. En av Mollys uteliggare hör nämligen okända prata om ett giftattentat mot senatens kammare där man skall rösta för/emot vapenkontroll.

Det är lättlästa 319 sidor och det är tja, helt ok hela vägen. Inte det mest spännande jag läst, men det är å andra sidan varken trist eller tråkig läsning heller. Möjligtvis anonymt, lite blekt eller intetsägande som helhet kanske, för det sticker inte ut från mängden det allra minsta.