John Christopher: Svältdöden (Varning! #5, B. Wahlströms 1980)
(The Death of Grass. 1956)

Borta i Asien breder Ching-Li-viruset ut sig och förstör risskördar. Miljoner människor svälter och dör. Den rika västvärlden skickar pliktskyldigast iväg delar av sina spannmålslager till de drabbade. Man försöker också jobba på ett motmedel mot viruset och tack och lov verkar isotop 717 vara verksamt.

Tyvärr muterar viruset samtidigt som det sprids och när variant nummer 5 av smittan dyker upp i England slår det ut alla grödor tillhörande gräsfamiljen. Snart dör fält och åkrar, hungersnöden slår till i hela landet. Ransoneringar börjar i London.

Snart surrar rykten om att myndigheterna kan tänka sig att atombomba storstäderna för att låta en liten del av befolkningen få större chans att överleva eftersom folk ändå kommer att börja dö.

John Custance tar direkt med sig sin familj och några vänner, forcerar stadens avspärrningar och ger sig ut på landsbygden i hopp om att kunna söka sig en fristad på broderns väl skyddade gård, mellan floder och berg. Snart börjar vägarna fyllas av rövare och banditer, panikslagna människor och ingen kan lita på någon. Nu måste man döda för att själv kunna överleva.

198 spännande sidor. Stark trea i betyg.




Joseph L Gilmore: Skallerormarna (Varning! #6, B. Wahlströms 1980)
(Rattlers. 1978)

Jag vet inte varför men jag har en fobi för ormar, trots att jag knappt ens sett en enda levande orm utanför ett zoo. Så när de otäcka krypen här dyker upp precis överallt och är ilskna som bara den är det inte utan att jag ryser lite extra.

Här håller man på att bygga Kaliforniens allra lyxigaste hotell. Arkitekten har överträffat sig själv och ägaren skyr inga kostnader för att bygget skall stå klart i tid till den planerade pampiga invigningen. Här skall gästerna kunna shoppa, spela golf och tennis, simma, äta och dricka gott och bara koppla av.

Tyvärr störs slutfasen av färdigställandet då en grävmaskin förstör ett enormt skallerormsnäste. Som tur är lyckas man döda eller i alla fall jaga bort ormarna. Hotellet invigs med pompa och ståt. Då passar skallerormarna på att dyka upp igen, inne på hotellet. De hittas gömda både här och där. Panik utbryter…

198 lättlästa och spännande sidor. I relation till Varningseriens tidigare titlar är detta en av de bästa, stark trea i betyg.




Peter Tonkin: Döden ur djupet (Varning! #7, B. Wahlströms 1981)
(Killer. 1979)

Medlemmarna i det vetenskapliga sällskapet som skall till Alaska är inte speciellt goda vänner. Tvärtom finns det en hel del ont blod som lever kvar efter tidigare expeditioner. Nu tvingas de nödlanda på packisen och när flygplanet exploderar bryts ett kilometerstort stycke av isen loss. Sällskapet glider ut i Norra Ishavet…

På annat håll håller militären på med hemliga experiment. Man försöker träna upp delfiner, valar och späckhuggare till olika marina uppdrag. Späckhuggaren har t.ex. tränats i att döda inkräktare. (Som om just den talangen skulle behöva tränas upp ytterligare!) Nu rymmer han, skottskadad och synnerligen ilsken. Snart dyker han och hans släktingar upp i Norra Ishavet och börjar kretsa kring ett människobemannat isflak.

Tja, detta är väl okej men inget märkvärdigt alls. En av de sämre böckerna i serien så här långt, svag trea i betyg. Personernas tjafsande med varandra är rätt ointressant att följa även om uppdykande isbjörnar, valrossar och, såklart, späckhuggare gör vad de kan för att öka på spänningen. Blodigt är det allt och på ett sätt rätt likt klassikern Hajen. 198 sidor.




David Anne (& Anthony Fowles): Smygande död (Varning! #8, B. Wahlströms 1981)
(Rabid. 1977. Även utgiven som Day of the Mad Dogs.)

För paret Paula och John Denning som varit gifta i 10 år är hunden George ett substitut för det barn de aldrig fått. Nu har dock George dött och paret flyr England för att komma bort från allt. En semester i Frankrike hägrar.

När Paula så stöter på en vilsekommen och uppenbart herrelös hund faller hon pladask. Den är ju så mager och ögonen så själfulla. Hon bara måste ta hand om den. Hunden skall med hem till England och hon har inga planer på att betala dyrt för att få hunden lagligt genom tullen. Att låta hunden vänta i karantän passar inte Paula heller.

Ja, så hunden smugglas in i landet och den snälla och vackra hunden visar sig såklart vara rabiessmittad. En hund river och biter en annan. Och så vidare. Självklart får även människor småsår och bett med infekterad saliv. Snart dör människor i ohyggliga plågor och landskapet spärras av och isoleras. Den dödliga smittan måste stoppas.

Efter åtta böcker i Varning-serien har jag funnit en ny favorit. Här finns inga topphemliga militärprojekt där experiment gått snett, inga hotande faror från yttre rymden eller naturkatastrofer som i tidigare böcker. Nej, här finns styrkan och trovärdigheten i det enkla, i det vanliga, i människans dumhet och kärlek till varandra och sina husdjur. Stark trea i betyg, eller ja, varför inte en svag fyra för att visa att boken sticker ut lite i Varning-serien. Boken är något förkortad mot originalet, står det att läsa på försättsbladet. Den här berättelsen spänner över 196 sidor.