Jonathan Tropper: Sju jävligt långa dagar (Gilla Böcker 2012)
(This is Where I Leave You. 2009)
Judd Foxman kommer hem tidigt från jobbet för att fira hustruns födelsedag. Där står han med en tårta med brinnande ljus i händerna och ser sin chef ligga med födelsedagsbarnet, hans fru i hans säng i hans hem! Efter det har Judd ingen fru, inget jobb, ingen bostad. Tillvaron rasar ihop som ett korthus.

Strax därpå dör Judds pappa och det är dennes begravning som får familjen Foxman att samlas. Sammanhållningen i familjen har väl inte varit den bästa genom åren men visst måste alla sluta upp vid en sådan här händelse. Pappans sista önskan var också att familjen skulle sitta shiva, ha en judisk sorgevecka. Nu var pappan kanske inte särskilt religiös men inte sjutton kan fru och barn vägra. Judd och alla hans syskon får tillbringa sju långa dagar tillsammans.

Högst motvilligt tvingas de nu leva tillsammans under samma tak och det blir på gott och ont händelserika dagar, fyllda av både sorg och glädje, överraskningar, röjda hemligheter, otrohet och slagsmål.

Judd har precis fått veta att hans ex-hustru väntar barn. Det kan vara hans och han vet inte riktigt vad han skall tycka om det. Broder Paul sluter upp med sin Alice. De kämpar mot en synnerligen oönskad barnlöshet som sliter rejält på i alla fall Alice. Alice har förresten i sin ungdom varit tillsammans med Judd.

Syster Wendy dyker upp med två stökiga barn och en make som alltid, alltid jobbar. Hennes liv blev inte heller som hon önskat. I grannhuset finns Horry, killen hon älskade som ung. Horrys liv blev förändrat den dag han misshandlades och fick hjärnskador.

Lillebror Phillip dyker upp tillsammans med sin senaste kärlek, den betydligt äldre Tracy. Tracy verkar vara en riktigt snäll och rejäl kvinna men ingen kan tycka att det är passande av Phillip att leka med henne. Deras relation kan väl aldrig komma att bli riktigt seriös? Phillip har ju mängder med tjejer hela tiden och tar ingenting på allvar…

Tropper skildrar en dysfunktionell familj i ett tragikomiskt familjedrama står det att läsa på bokens baksida. Det är en beskrivning som stämmer på pricken. Lätt ironi och galghumor här och där, rätt mycket elände och tragik men till slut kanske ändå ett hopp om livet? 351 sidor, rätt gripande som helhet men ibland blir syskonens käftande bara för mycket och lite tröttsamt att ta del av.

Jonathan Tropper: Fördelarna med en kollaps (Gilla Böcker 2013)
(One Last Thing Before I Go. 2012)
Jag hade av någon anledning fått för mig att Troppers bok skulle vara en sådan där lättläst och lättsmält historia full av galen humor, ja att jag skulle lockas till ett hjärtligt garv på varje sida. Bokens baksidestext beskrev ju en sådan skruvad situation att detta inte gärna kunde handla om något annat, dessa 319 sidor måste erbjuda knashumor i ordets rätta bemärkelse, trots allt elände.

Ja, hur skall man annars beskriva den här tillvaron? Huvudpersonen Silver är en medelålders man med en mycket kort men framgångsrik rockstjärnekarriär långt bakom sig. Han är småfet, arbetslös och bor på ett trist lägenhetshotell där man hyr rum per vecka eller månad. Där slappar Silver och andra misslyckade män vid poolen och sitter och dreglar över unga collegebrudar i bikini som tittar förbi och solar och plaskar i vattnet.

Jovisst, Silver lever ensam, och känner sig också riktigt ensam. Hustrun tog ut skilsmässa för flera år sedan och står nu i begrepp att gifta om sig. Dottern försummades till förmån för turnerandet under den där musikkarriären och kontakten med henne har länge varit helt obefintlig. Det mest festliga i Silvers liv är deltagandet i en läkemedelsprövning där han en gång i veckan får runka i en kopp för att få ihop pengar till hyran…

Och så en dag dyker den där dottern överraskande nog upp vid poolen. Hon är 18 år gammal och meddelar att hon blivit gravid och behöver sin pappa. Silver får en stroke och när han vaknar upp på sjukhuset konstateras att han har ett aortaaneurysm och behöver en livräddande operation så gott som omedelbart. Läkaren som skall operera är hans ex-hustrus blivande man!

Samtidigt börjar Silvers hjärna och mun att leva ett eget liv. Nästan allt mannen tror sig tänka verkar hoppa som grodor ur hans mun.

Omgivningen räknar naturligtvis med att Silver skall underkasta sig operationskniven men han är mer tveksam till ingreppet. Han är inte helt säker på att hans liv är värt att leva eller rädda…

Elände på elände borde ju ta ut varandra så att det ändå kunde bli nåt skoj av detta, men se där trodde jag fel. Detta är verkligen riktigt, riktigt dystert. En gnutta ironi här och där förstås, Silvers hela liv är ju en enda stor kliché, men på det hela taget en av de mest svarta böcker jag läst. Lätt topp tre vad gäller ensamhet, tragik, sorg och elände av de ca 2000 romaner som ligger recenserade här på hemsidan.

Och det är egentligen inget fel med det, jag blev mest överraskad för det var inte vad jag förväntat mig. Jag räknade med många skratt och satt istället där med tårar och en stor klump i halsen flera gånger om. Och då har boken sannerligen berört! Till stora delar nattsvart, nattsvart men kanske finns där ändå ett ljus i tunneln? Tänk så det kan bli i livet…