J.R.R. Tolkien: Bilbo. En hobbits äventyr (Rabén & Sjögren 1994)
(The Hobbit or There and Back again. 1937)
Här berättas om hur hobbiten Bilbo Bagger får oväntat besök av trollkarlen Gandalf och tretton dvärgar. Hur de alla proppar sig fulla med läckerheter ur Bilbos skafferi och lockar ut honom på ett äventyr vars like han aldrig varit med om.

Den lilla hobbiten lämnar tryggheten i sin lilla lya och skall hjälpa dvärgarna att återta den makalösa skatt draken Smaug lagt beslag på när han flyttat in i dvärgarnas gamla grottor i Ensamma Berget. Hur de små figurerna skall kunna klara av en hemsk, flygande, eldsprutande drake har sällskapet ingen lösning på, men draken skall bort, dvärgarnas områden återtas och skatten räddas.

Sällskapet vandrar mil efter mil, jagas av vättar och vargar, fajtas med jättespindlar och troll, blir osams med alver och får lift med örnar. Gandalf trollar lite, dvärgarna viftar med svärd och yxor och vår motvillige hjälte Bilbo träffar den otäcke Gollum och finner en mystisk ring. En ring som visar sig kunna göra bäraren osynlig och som i senare böcker av Tolkien är självaste Härskarringen i trilogin Sagan om Ringen.

Denna berättelse kan alltså sägas vara inledningen på nämnda trilogi och känns vid en jämförelse som en lightvariant. Eller är kanske mer korrekt förberedelser inför ett kommande mästerverk. Här finns också ett sällskap som ger sig ut på äventyr, möter monster, faror och hunger och kämpar på utan att ge upp. Men här är det hela över på 306 sidor, det är lättläst och förhållandevis okomplicerat. Slutstriden med draken är över innan den knappt börjat och nästan alla blir nöjda och glada.

Jag har läst den här boken förr och den känns mindre gripande och spännande än jag mindes den. Kan säkert vara ok som ungdomsbok eller som en första kontakt med Tolkien, men kan förstås inte jämföras med Sagan om Ringen även om vi träffar folk som kommer att återkomma i de senare böckerna. Episoden när Bilbo gissar gåtor med Gollum är förvisso klassisk men monstren skrämmer sällan och allt är för snällt. Kan inte sätta mer än medelbetyg.

J.R.R. Tolkien: Sagan om ringen (AWE/Gebers 1989)
(The Fellowship of the Ring. 1954)
Har du aldrig ens hört talas om boken Sagan om ringen (och kan läsa det här) skall du skämmas. Då har du verkligen legat i koma länge. Om du hört om boken men ännu inte läst den är du till viss del ursäktad, det är ett mastigt verk, men du är faktiskt fortfarande helt ute. En bok som denna måste man egentligen bara läsa, en bok vars popularitet egentligen bara hotas av en enda bok, böckernas bok, Bibeln.

Det här är den underbara sagan om kampen mellan gott och ont, kampen mellan ljus och mörker, om evig vänskap, kamratskap över rasgränserna, fantastiska skatter, magi, dvärgar, talande träd, rövare, sköna prinsessor, träd och blommor, fältslag och svärdsdueller, kärlek, stor sorg, avsked och död och ett mörker som breder ut sig över världen.

Den onde Sauron söker världsherravälde och hans arméer vinner alltmer mark, de skövlar och förstör, förslavar och mördar. All världens goda, mäktiga och trolldomskunniga varelser står maktlösa mot Den Onde. Det enda som egentligen skulle kunna innebära Saurons fall är om Ringen, Härskarringen, Den Enda, kastas i Domedagsklyftans lågor och förstörs för alltid.

Ringen befinner sig i den gode halvlängdsmannen Bilbo Baggers ägo. Men Bilbo är gammal och trött på äventyr, han ger ringen vidare till en god vän som i sällskap med ytterligare halvlängdsmän ger sig iväg mot Domedagsberget. Men vandringen är lång för små män och Sauron söker efter Ringen. En Ring som sakta men säkert förvänder synen på och förslavar bäraren, gör denne till en mörkrets tjänare, men som också gör bäraren osynlig.

J.R.R. Tolkien: Sagan om de två tornen (AWE/Gebers 1989)
(The Two Towers. 1954)
Har du läst första delen av Trilogin om Härskarringen måste du fortsätta. Halvlängdsmännen har ett tag haft sällskap av en magiker, en dvärg, en alv och några människor. Ondskans krafter har nu skiljt dem åt.

Frodo och Sam går med Ringen mot öster där Sauron härskar. Härskarringen måste kastas i Domedagsklyftan om mörkret skall skingras. Merry och Pippin är tillfångatagna. Ett par kamrater till har försvunnit och resten jagar efter Merry och Pippin.

Det ena otroliga mötet efter det andra äger rum. Vi stiftar bekantskap med såväl onda som goda varelser och ju närmre Ringen kommer Saurons marker ju tyngre blir den att bära och desto mer frestande blir det att bara ge upp uppdraget.

Dessutom finns det alldeles för många onda krafter som söker sällskapet och Ringens bärare har snart fiender runt sig överallt. Gollum, Ringbäraren före Bilbo, jagar dessutom efter Frodo och Sam på jakten efter sin äääälskade som han till varje pris vill ha tillbaka.

J.R.R. Tolkien: Sagan om konungens återkomst (AWE/Gebers 1989)
(The Return of the King. 1955)
Vi närmar oss slutet på äventyret. Kriget mot de onda genomdrivs på två fronter. Dels är det en kamp på liv och död, man mot man, på de öppna markerna. Där rullas krigsmaskinerna fram av de onda, hästfolket spränger fram från de godas sida och Kriget skördar offer. Sauron verkar ha till synes obegränsade mängder fotfolk att sända i krig och de svarta vålnaderna som sveper ned från ovan förlamar med sin blotta närvaro de goda.

Så kommer äntligen kungen med flammande svärd och extra män men vad hjälper det. Även en storseger på marken här och nu mot Saurons män är betydelselös om inte Ringen förstörs. Och i det döda landet Mordor med Saurons Röda Öga sökande efter ringbäraren är Frodo och Sam mycket nära att ge upp. Runt en liten trött och utsvulten halvlängdsmans hals väger nu Ringen bara för mycket och ovanpå detta är Gollum ifatt dem igen. Kan det bli värre än så här? Kan en bok bli bättre än så här?