Ann Söderlund: Men vi knullar ju ändå inte (Frank Förlag 2010)
Journalisten och programledaren Söderlund är en i kändisraden av rätt unga, framgångsrika Stockholmsmammor som bloggar och skriver böcker om sina liv och vardagsbetraktelser. Här har vi Ann, stressad 3-barnsmamma som inte får ihop livspusslet. Det är jobb och karriär, föräldraskap, relationer, egentid och kompistid. Det mesta kretsar såklart kring familjelivet, kittet i tillvaron och hennes egna tillkortakommanden som människa, mamma, livspartner.

På 160 sidor finns här 24 berättelser, 24 nedslag i ämnen som fått kapitelnamn såsom: Ska man verkligen dela allt?, Om jag bara hade varit lesbisk, är du en äkta bullmorsa?, är gräset grönare på andra sidan?, Det var bättre förr, älska mig för den jag är etc.

Vi får oss till livs Anns Anna Anka-vecka, en vecka då hon bara ska dricka skumpa och skita i allt vad hushållsuppgifter heter. Kapitlet avslutas såklart med den sortens livs för- och nackdelar.

Det handlar om semesterregler och Anns intresse för loppis-shopping. I sin Manskarta beskriver hon 17 olika typer av män, alltifrån Stig Helmer-typen till Kalsongmannen, Fittmagneten, Peter Pan-mannen och Tjernobylmannen… Ann listar bra saker med att bli gammal, 20-i-topp-saker som skall finnas i hennes drömhem och 15-20 saker hon går och undrar över.

Det hela är lättläst och somligt lite skoj att läsa. Det mesta tycker jag dock är sådär… Visst får hon till det ibland, jag känner igen mig i somligt, mycket passerar förbi utan att ha berört mig nämnvärt. Jag har skrattat mer åt Martina Haags krönikor och berörts mer av det personliga utlämnandet i Mia Skäringers bok Dyngkåt... I jämförelse med dessa andra skribenter känns detta lite blekt och blev för mig en liten besvikelse.