Eugen Semitjov: Mannen från framtiden (Askild & Kärnekull 1978)
På bokens 199 sidor ryms två berättelser, vardera på hundratalet sidor. Den första heter Mannen från framtiden.
Vågorna går höga, det är halv storm och kapten Hubbard uppfattar ett pulserande ljussken. Tre korta ljuspulsar, sedan tre längre och därpå tre korta igen – SOS! Man fiskar upp en man ur havet som presenterar sig som Dan Link och som omedelbart frågar vilken dag, månad och vilket år det är. Sen försöker han övertala kaptenen att skyndsamt ta en annan rutt på havet annars går det illa.
En undervattensvulkan kommer att få ett utbrott inom kort, det kommer att spruta lava och extremhöga vågor skall svepa fram. Kapten går med på att ta en omväg och det räddar deras liv. Förklaringen till Dan Links exakta kunskaper om vulkanutbrottet är att han just kommit hit från år 2177. Han har kraschat med sin farkost och hamnat 200 år tillbaka i tiden.
Det låter otroligt men visar sig vara sant. Dan Link blir högvilt. Med sig har han ju kunskaper om de kommande 200 åren även om det för honom förstås är historia. Kineser, ryssar och amerikaner vill alla lägga beslag på Dan för att pumpa honom på information och få ett klart övertag på de andra stormakterna.
Den andra novellen heter När tiden vände och är på ett sätt den första berättelsens raka motsats, man blir här nyfiken på det som varit istället för framtiden. Forskare har tillverkat ett rymdteleskop med enorm räckvidd och det man finner långt därute förbluffar. Den bild man får är någon konstig reflex, en spegling av jorden sedd från rymden.
Bilden har tagit så lång tid på sig att färdas att den är 26 år gammal. Genom teleskopet ser man jorden för 26 år sedan och med elektronisk förstoring går det att se enskilda människor från den tiden. Med teleskopets hjälp får man nya fakta om Kennedy-mordet och mycket mer. Men det finns hemligheter som till varje pris måste bevaras.
Ett superteleskop för vilket inte mycket går att dölja måste förstöras tycker somliga och i rymden står en slutstrid mellan öst och väst.
Det här är lättlästa och intressanta science-fiction noveller. Kanske med lite väl abrupta och definitiva slut men uppläggen är utan tvekan rätt tankeväckande. Extra kul är att omslag och illustrationer inne i boken är tecknade av författaren själv och det är riktigt fina bilder. Att läsa den här boken gav mersmak för Semitjov. Både hans böcker och teckningar.