Riley Sager: De sista flickorna (Modernista 2018)
(Final Girls. 2017)

Media kallar dem De sista flickorna. Lisa, Sam och Quincy är de enda överlevarna från tre vitt skilda skräckfilmsliknande massmord som vid olika tidpunkter och platser skett i USA. Bortsett från att vara överlevare har de inget gemensamt, de har olika utseende, ålder, bakgrunder. Dåden har dock påverkat dem på hyggligt likartade sätt. Fasorna de upplevt släpper liksom aldrig taget även om de alla kämpar för att gå vidare med en vardag.

Så, någonstans i USA, tar Lisa livet av sig, skär upp handlederna i badkaret och det är någon dag senare som Quincy hittar ett mail från den döde. Hon hade visst sökt kontakt med sin Sista flicka-kamrat, hade något viktigt att berätta. Hm, vad då undrar Quincy, nu kommer hon nog aldrig att få veta...

Då dyker plötsligt Sam, Sista flicka nummer 2, upp vid Quincys dörr, Sam som varit som uppslukad av jorden. Vad kan hon ha att berätta?

Den sköra vänskap kvinnorna delat verkar bygga på hemligheter och lögner. Ingen är riktigt den man trott och kanske har de inte ens utsatts för det hemska alla tror? Möjligen är någon eller flera av dem faktiskt en mördare? Ja, Lisa visar sig ju såklart inte ha tagit livet av sig utan stött på någon galning. Kanske har denne siktet inställt på alla Sista flickorna?

Ja, boken följer främst den yngsta överlevaren från det senaste dådet, Pine Cottage-morden, som alltså Quincy lyckades överleva, mycket tack vare den snygge polisen Coop som i sista stund räddade henne. Berättelsen hoppar lite i tiden, i tillbakablickar upplever även läsaren de händelser som är upprinnelsen till slakten av en samling festande collegeungdomar.

Allt lättläst och lite lagom spännande, skrivet så att man absolut känner att det snart kommer en stor överraskning, en vändning som förändrar precis allt. Ingen kan man lita på och jag får tidigt två huvudkandidater som förövare när allt skall vara slut. Naturligtvis prickar jag rätt, så kanske, kanske att det hela inte blev en så stor överraskning trots allt, en gnutta förutsägbar var faktiskt berättelsen. Men bra var det. Stark trea i betyg. 368 sidor.