Terry Pratchett: Vi far (Resan hem I) (Wahlströms 1993)
(Truckers. 1989)
Omtarna är ett småväxt folk som lever i skuggan av människorna. Omtarna är snabba och endast ca 10 cm långa så det är sannerligen sällan de blir sedda av just människor, men de är tyvärr desto mer utsatta av attacker från diverse smådjur i deras närmiljö, djur som förresten omtarna själva jagar för föda och överlevnad.
Just på den plats där Masklin, Grimma, gamle Torrit, gammelmor Morkie och de andra omtarna nu befinner sig är det tyvärr både ruskigt väder och synnerligen ont om mat så de bestämmer sig för att söka ny boplats. I ett galet infall hoppar de ombord på en stor lastbil och följer med, ja bara iväg någonstans.
De hamnar på Varuhuset, det jättelika köpcentrumet som Arnold & Co grundade 1905 och som ståtar med att ha precis allt under samma tak. Här finns människor i mängder som shoppar loss, rör sig mellan de många avdelningarna och olika våningsplan men här visar det sig också finnas fler omtar, omtar i tusental.
Ja, under golv och i väggar, men även smygandes fritt i butiken rör de sig som ett slags hemliga tomtar. De spanar på människorna, stjäl av maten och roar sig i övrigt med varorna på bästa sätt. En viss konkurrens råder dock mellan olika omtesällskap som tagit sin tillflykt till olika avdelningar, t.ex. bokhandlarna eller sybehörsfolket.
Hit kommer nu Masklin och hans vänner, från Utsidan, en plats som förstås är helt främmande för de omtar som tillbringat hela sina liv innanför Varuhusets väggar, haft byggnaden som hela deras värld. Inte kan det existera något på en Utsida?
Masklin och kamraterna får kämpa för att komma in i gemenskapen och göra sig hemmastadda. Tyvärr visar det sig snart att hela Varuhuset skall stängas för gott och byggnaden rivas och samtliga omtar måste nu fundera på att flytta.
224 sidor smårolig saga om ett hemligt småfolk i människornas värld. Första delen av tre.
Terry Pratchett: Vi flyr (Resan hem II) (Wahlströms 1993)
(Diggers. 1989)
Oturen grinar sannerligen Masklin och de andra omtarna i ansiktet. Här har de tvingats bort från en mycket behaglig tillvaro i Varuhuset och tagit sin tillflykt till ett stängt stenbrott, kämpat mot väder och vind och hunger, och så visar det sig en dag att människorna skall öppna stenbrottet igen! Omtarna måste kanske flytta på nytt.
Då Saken (vad som för läsaren framstår som en dator) talat om för Masklin att omtarna en gång kommit till Jorden från rymden med ett rymdskepp för länge sedan, känns det rimligt att kanske söka sig hemåt igen. Omtarna har fått höra att raketer mot rymden skjuts upp i Florida och om man bara kan komma dit så kanske man på något sätt kan få kontakt med deras Skepp som kanske, kanske glider runt någonstans därute... Ja, Saken har lovat att denne kan kommunicera med både raketer och Skeppet om Saken bara kommer nära nog.
Masklin, Gurder och Angalo gör vad de kan för att ta sig till Florida och raketuppskjutningsplatsen. Där skall visst Saken kunna ta kontakt med raketen och få iväg ett meddelande till moderskeppet om att omtarna önskar upphämtning!
I stenbrottet förbereder man sig för flykt alternativt att kämpa mot människorna. När Masklin och de andra stuckit iväg ser Nisodemus en chans att ta ledarrollen i sällskapet.
Seriens andra del omfattar 176 sidor och det hela är okej men inte riktigt lika festligt, spännande, sammanhängande som inledningsberättelsen. Betygstrean går åt det svagare hållet.
Terry Pratchett: Vi flyger (Resan hem III) (Wahlströms 1993)
(Wings. 1989)
I seriens tredje del (189 sidor) följer vi Masklin, Gurder och Angalo på äventyr i Florida. De flyger Concorde, bor på hotell och lyckas tack vare ett nyfunnet sällskap omtar och en samling gäss flyga in på ett annars avspärrat område där en rymdfärjeuppskjutning är nära förestående. Saken lyckas få kontakt med raketens datorer och kan på den vägen kommunicera med omtarnas Skepp som plötsligt kommer till Jorden och skrämmer människorna!
En bättre saga än den i del två, men nog var väl ändå trilogins inledande berättelse allra bäst?! Småskojigt i alla fall, ja Pratchett får till det finurligt festligt här och där.