Kristina Ohlsson: Paradisoffer (Piratförlaget 2012)
Den särskilda utredningsgruppen är nu nedlagd, endast Alex Recht är kvar som polis. Peder Rydh har lämnat kåren efter händelserna i boken Änglavakter och Fredrika Bergman jobbar på justitiedepartementet.

Det börjar med fyra bombhot mot platser i centrala Stockholm, platser som ändå kan utrymmas i tid utan att något smäller eller någon skadas. När det femte bombhotet anländer blir allt mer allvarligt. Ett flygplan på väg från Arlanda till New York med 400 passagerare ombord, främst svenskar och amerikaner, påstås ha en bomb ombord.

Den smäller om inte de svenska myndigheterna friger den terroristmisstänkte Zakaria Khelifi och de amerikanska myndigheterna stänger igen det hemliga fängelset Tennyson Cottage i Afghanistan. Ingendera regeringen har såklart för avsikt att förhandla med terrorister. Timmarna rinner iväg, det ser kärvt ut för alla ombord på flygplanet.

Extra illa just för Alex Recht, för hans egen son Erik sitter i cockpit på den aktuella flighten, och Erik har börjat inse att hans vän och flygkapten kan vara lierad med skurkarna…

På marken råder såklart febril aktivitet för att ta reda på vem eller vilka som ligger bakom bombhotet, och varför? Och finns där ens någon bomb ombord?

Alex Recht utreder flygplanskapningen tillsammans med Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet. Fredrika Bergman blir kontaktperson mellan regering och polisen.

Den fjärde boken i serien blev något helt annat än de föregående tre. Paradisoffer har inslag som känns lite som både TV-serien Homeland och filmklassikern Die Hard 2. Ja, snart ramlar flygplan ned från himlen och olika myndigheter tjafsar, misstror varandra, kräver att få veta allt, kräver att få ha ansvaret eller vill slippa detsamma… Olyckligtvis blir detta inte så bra som vare sig Die Hard 2 eller Homeland, mer en blek kopia… Betyget blir ändå en medeltrea men jag är fortfarande överraskad, lätt chockad över hur markant annorlunda hela berättelsen kändes mot tidigare titlar. 407 sidor.




Kristina Ohlsson: Davidsstjärnor (Piratförlaget 2013)
Papperspojken är mer än en israelisk legend, någon man skrämmer barnen med. Han är i allra högsta grad verklig. Papperspojken rövar bort barn på riktigt och nu har han kommit till Sverige…

En lärare skjuts till döds på Salomonskolan, strax därpå försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Den judiska Salomonförsamlingen i Stockholm behöver en ny säkerhetschef, kan möjligen den före detta polisen Peder Rydh ta uppdraget?

Alex Recht och Fredrika Bergman försöker att finna en mördare och en kidnappare och två försvunna småbarn. Det är inget som är enkelt med det här fallet, tvärtom… Fredrika måste fara till Israel för att få mer info om både Papperspojken och inblandade personer som inte verkar vilja berätta sanningen.

Eden Lundell finns också i handlingen, hon jobbar fortfarande på Säpos antiterrorenhet, och de här händelserna klassas inte som terrordåd, men hennes före detta älskare, Mossadagenten Efraim, är i Stockholm. Och han har kopplingar till Salomonförsamlingen och är med och anställer Peder Rydh. Han har visst fler uppdrag också…

Många hemligheter ryms på de här 491 sidorna, hemligheter som kommer att få katastrofala följder. Jag tycker att det här i mångt och mycket var en rätt invecklad historia, bitvis lite seg och inte alltid så fängslande. Ohlsson avslöjar dessutom väl mycket av själva slutet i sex stycken insprängda mellanspel kallade Slutet, Fragment I-VI under läsningen. Det är därmed inte alls så svårt att räkna ut i alla fall delvis vad som kommer att ske. Men trots att somligt redan avslöjats blir slutklämmen ändå superstark, det hela är bara för otäckt, hemskt, tragiskt.




Kristina Ohlsson: Syndafloder (Piratförlaget 2017)
Henry blir mördad i sin lägenhet. Det dröjer länge innan grannarna noterar likstanken och polisen kallas till platsen.

Malcolm hittas skjuten i sitt hus. Han sitter i sin fåtölj med sin döda dotters vigselring på fingret. Vem har mördat honom, och hur har den där ringen egentligen hamnat här?

Noah Johansson misstänker att något är allvarligt på tok med hans brors resa till Australien. Ja, det är kort sagt omöjligt att hela familjen skulle ha lämnat bostaden i ett sådant skick inför sin långresa. De SMS och mail som Dan och hans familj lämnar efter sig låter inte alls som de personer Noah känner. Enligt polisen har dock inget konstigt skett alls, de tänker inte lägga mer tid och resurser på mannens galna idéer. Men Noah tänker förstås inte ge upp sökandet.

Malin börjar tro att maken snart kommer att explodera, göra något alldeles tokigt. Visst har de alla varit utsatta för hemskheter men det är inte utan att hon är mest rädd för sin man. Står det mellan henne och honom kommer hon att tvingas försvara sig på bästa sätt. Det här måste få ett slut.

Alex Recht och Fredrika Bergman jobbar vidare för polisen, med en chef de avskyr och en kollega de snart kommer att misstänka för brott.

Här, på 447 sidor, skall gamla oförrätter ställas till rätta, syndare få sitt straff. Folk skall begå de mest avskydda brott och bete sig precis hur galet som helst. Sorg, ensamhet, besvikelse skall driva fler än en person över gränsen. I samband med somliga dåd kvarlämnas brev på platsen, brev riktade till kommissarie Recht, i hopp om att han skall förstå. Men vad exakt? Alex Recht fattar ingenting...

Det gör egentligen inte Fredrika Bergman heller. Hennes älskade man har fått en hjärntumör. Det här verkar vara de allra sista skälvande veckorna de får tillsammans. Usch ja, det här är mörkt och dystert värre hela vägen till slutet. Men det till trots, eller kanske tack vare, är detta nog seriens bästa bok. Så här långt. Författaren antyder att det kanske är den sista också...