Ingrid Noll: Min käre Hugo (Forum 1997)
(Kalt is der Abendhauch. 1996)

Det finns de som ser Ingrid Nolls böcker som deckare. Det här handlar förvisso på sitt sätt om ett gammalt mord men bokens fokus ligger mer på 83-åriga Charlottes känslor för svågern Hugo, 88 år. De var förtjusta i varandra för mer än 60 år sedan. Nu har de inte setts på ett tag. Charlotte hoppas att de kan få några sista romantiska år tillsammans nu när Hugo är på väg att besöka henne.

Och när Hugo hälsar på väcks gamla minnen till liv och den hemlighet de delar kan inte längre förbli hemlig. Charlotte kommer på Hugo med att svinga yxan i källaren. Det gamla murarbetet måste rivas och det undanstoppade komma fram...

Det här var faktiskt ganska trist. Att ett mord skett känns som underordnat, allt kretsar kring Charlotte och Hugo, deras känslor för varandra och deras respektive familjer. Berättelsen hoppar mellan nutid och gamla historier om Charlottes liv via ungdomsåren, giftermål och efterkrigstiden. Vill du ha spänning skall du undvika denna bok. Läs om det är en berättelse om kärlek på gamla dar du letar efter. 216 sidor.




Ingrid Noll: Lilla Rosenknopp (Forum 1999)
(Röslein Rot. 1998)

Det är möjligt att Noll utsetts till Tysklands mest framgångsrika kriminalförfattarinna, men vad då... jag känner inte till så många fler så det betyder väl inte så mycket. Ej heller denna gång kan jag med gott samvete placera denna bok i deckare/thriller-genren. Det sker förvisso ett mord, och lite, lite spänning är det allt men som helhet rullar berättelsen på så lugnt och stilla så. Kanske borde Nolls böcker vara i en egen klass för sig. Den Ingrid Noll-typiska ironin, den bitska humorn, finns här och livar upp storyn som Annerose berättar.

Annerose har trots en riktigt trist barndom vuxit upp och lyckats finna en karl att gifta sig med. Idag har de två barn och ett litet hus. Annerose älskar att måla tavlor. Hennes man ritar och bygger hus.

En ung grannflicka förälskar sig i Anneroses man och lämnar kärleksbrev, blommor och presenter till honom. Det är nog så oskyldigt försäkrar maken, men Annerose vill självklart att detta skall sluta genast. Som om detta inte vore nog anställer maken en ny sekreterare som han förstås känner sedan tidigare och säkerligen är förtjust i. Annerose gillar inte detta alls. Det knakar i egna äktenskapet utan att någon av dem gjort något "dumt" som det finns minsta bevis för.

Annerose sticker på semester med barnen och systern och skall ragga lite själv, men allt hon får på kroken är en bög som blir kär i hennes son. Väl hemma går bästa väninnan och sprider ut att Annerose haft en affär med hennes make Udo. Ja, alla går och ljuger för varandra, eller håller tyst om saker, eller kanske bara missuppfattar saker och ting. Snett går det i alla fall, någon mördas, och det helt i onödan. Småmysigt på 235 sidor, men rätt oförargligt.