Håkan Nesser: Münsters fall (Albert Bonniers Förlag 1998)
Kommissarie Van Veeteren har fortsatt tjänstledigt och inga som helst planer på att komma tillbaka. Faktum är att hans frånfälle gör att den här boken i stort är befriad från mycket av den bitska, svarta, ironiska humor som varit så påtaglig i tidigare delar. Istället breder poliskollegornas depressioner och vardagsproblem ut sig, genomsyrar och tar över det mesta av handlingen i boken. Ewa Moreno skall separera, Münsters äktenskap är i fara då han numera aldrig är hemma och Münster kan inte låta bli att fantisera om kollegan Moreno. Komplicerat minst sagt och då har vi inte ens nämnt polisutredningen som måste klaras av.

Det är de äldre herrarna Palinski, Leverkuhn, Bonger och Wauters som vunnit 20000 gulden på lotteri och är ute och firar. När timmen är sen och sällskapet skiljs åt tar Palinski och Wauters en taxi. Lätt runda under fötterna vandrar de båda andra iväg var och en till sitt. Strax därpå kommer Leverkuhns hustru hem och finner maken mördad i sängen. Och så börjar polisen ta sig an detta fall och snart står det klart att Bonger ingenstans står att finna...

Och ingenstans kommer också utredningen. Münster är på vippen att be Van Veeteren om hjälp och då halvvägs in i boken kommer ett spontant erkännande från mördaren men det känns inte riktigt rätt...

Detta är 323 sidor som är bra men inte på något sätt mer än så. Hade spänningen som kommer mot slutet kommit tidigare hade det kanske blivit en fyra. Nu räcker det bra med medelbetyg.

Håkan Nesser: Carambole (Albert Bonniers Förlag 1999)
En berusad man kör ihjäl en ung pojke och smiter i natten. Det var en olycka, ingen såg mig, tänker mannen. Men snart kommer ett brev där någon ändå säger sig känna till olyckan och kräver smitaren på pengar. Bilföraren ser ingen väg ut ur situationen och går med på ett möte för att betala för främlingens tystnad. Efter mötet är utpressaren död, mördad, och den olycklige bilisten nu skyldig till två mord.

Då dyker ett nytt utpressarbrev upp där någon okänd nu verkar känna till hans båda brott...

Spännande redan från början. På sina ställen skojiga meningsutbyten mellan poliserna i Maardam, som inte har en enda ledtråd till lösningen innan man får hjälp av Van Veeteren som ofrivilligt tvingats in i handlingen. Sjunde boken i Van Veeteren-serien och en mycket bra sådan. 327 sidor.

Håkan Nesser: Ewa Morenos fall (Albert Bonniers Förlag 2000)
Skurken Lampe-Leerman är äntligen infångad och är beredd att avlägga fullständig bekännelse. På villkor att han får tala med polis Ewa Moreno. Moreno tvingas till arbete på sin semester och det saboterar naturligtvis hennes efterlängtade ledighet med älskaren Mikael. Lampe-Leerman berättar att en av Morenos poliskollegor är pedofil. Så långt är det väldigt spännande, men tyvärr är det en annan utredare som tar hand om arbetet med att sätta dit pedofilpolisen, så hela det fallet missar läsaren.

Pang, bom, så får vi bara namnet på den skyldige i slutet av boken. Trist, för det här kunde blivit något riktigt, riktigt spännande. Istället handlar Morenos fall om ett 16 år gammalt dödsfall. En lärare hade ett förhållande med en elev och dödade henne när hon blev med barn. Läraren erkände aldrig, men så var det, han var solklart skyldig. Det säger alla Moreno talar med så här långt senare.

In i handlingen kommer också unga Mikaela Lijphart som för första gången skall träffa sin far som sitter på mentalsjukhus. Varför sitter han där? Och varför försvinner Mikaela när hon träffat sin far? Snart är även pappan försvunnen...

Det är möjligt att Morenos fall också låter spännande men nej, det tyckte jag inte att det var. Berättelsen hoppar mellan dåtid och nutid och är en aning rörig, förutom att den inte är så värst spännande heller. Den här åttonde boken i serien (345 sidor) om Maardamspolisen är i mitt tycke den sämsta hittills. Hoppas de kommande blir mer spännande för Nesser kan mycket bättre.

Håkan Nesser: Svalan, katten, rosen, döden (Albert Bonniers Förlag 2001)
Mr X är i Grekland med sin hustru. Där berättar hon att hon älskar en annan och att de måste gå skilda vägar. Strax därpå är kvinnan död. Åren går och mannen har helt klart uppenbara problem. Han kan inte hantera att bli avvisad av kvinnor han dras till. Den som säger nej till honom är snart död.

Nu kallar han sig Benjamin och är tillsammans med Martina. Och det fungerar faktiskt ganska bra. Men så börjar han bli intresserad av Monika, den 16-åriga dottern, och inleder ett hemligt kärleksförhållande med henne också. Och till slut vill Monika inte ha Benjamin längre, och hon vill inte bedra sin mor längre heller. Men man säger inte nej till den här mannen.

En präst söker Kommissarie Van Veeterens hjälp, men han skall på semester. Väl hemma igen är prästen död, han har fallit framför tåget. Men det dröjer innan Maardamspolisen fattar att det finns en mördare lös i staden, och inga ledtrådar har man. Den pensionerade Van Veeteren kommer tillbaka i tjänst för att fånga Mr X.

Inledningen är riktigt, riktigt bra, om du gillar spänning och inte har problem med mord, hot, otrohet och sex mellan en riktigt ung kvinna och en betydligt äldre man. Bästa inledningen i en Nesserbok tycker jag och det känns verkligen lovande. Men boken är väl lång, den längsta Van Veeteren-boken i serien, runt 530 sidor och det finns partier då inget händer. Utredningen kommer inte framåt, tempot går ned. Fast det glimtar till då och då och när man känner nätet slutas runt mördaren, ja då blir man faktiskt snuvad på konfekten. Ett tyvärr föga tillfredsställande slut, så som helhet blir det nog bara en trea, trots en 5-stjärnig inledning.

Håkan Nesser: Fallet G (Albert Bonniers Förlag 2003)
Skall man avsluta en populär romanserie efter 10 böcker skall man avsluta i stor stil. Det gör Nesser sannerligen. Kommissarie Van Veeteren har aldrig varit bättre! Eller rättare sagt sämre, för det här handlar om fallet han inte lyckades lösa, Fallet G.

Första halvan av boken utspelas 1987. En ung kvinna kontaktar en privatdetektiv och ber honom hålla ett öga på hennes man. Snart är den unga kvinnan död och den äldre maken Jaan G. Hennan sörjer. Det här är den andra hustrun han tragiskt förlorat. Som tur är har han kunnat plocka ut stora belopp i försäkringspengar. Alla är övertygade om att G är en mördare, det handlar bara om att bevisa det.

Van Veeteren har dessutom gått i skola med G och har allt sedan dess ogillat honom. Faktum är att G är den enda person Van Veeteren rentav skulle kunna döda själv, så hemsk är han. Nu tvingas Van Veeteren släppa honom i brist på bevis och i 15 år gnager fallet på honom. G, han som kom undan!

Så en dag händer saker och gamla Fallet G måste väckas till liv. En sista gång skall Van Veeterens och Jaan G. Hennans vägar korsas. Sen är det tydligen slut på romanserien om Maardamspoliserna... Synd. Men det slutar som sagt praktfullt! 499 sidor.