Steve Martin: Shopgirl (B. Wahlströms 2005)
(Shopgirl. 2000)
En berättelse om kärlek och ensamhet i Los Angeles? Jodå, absolut. Komikern och skådespelaren (och alltså tillika författaren också) Steve Martin skriver storyn om 28-åriga Mirabelle som är tillsammans med 26-årige Jeremy. Det är inget vidare förhållande, det är nog så att unge Jeremy inte är vad hon vill ha.

Mirabelle jobbar på varuhuset Neiman´s handskavdelning. Det är inget vidare jobb. Hon träffar få kunder och skulle gärna stå i företagets parfymavdelning istället. Där är det mer liv och rörelse, fler kunder…

En dag kommer det en äldre herre till handskavdelningen och ber om hjälp. Han vill köpa ett par eleganta damhandskar. Naturligtvis kan Mirabelle hjälpa till. Strax därpå får hon veta att kunden vill bjuda henne på middag.

Mirabelle tackar ja och lär känna den 20 år äldre, frånskilde miljonären Ray Porter, en affärsman som ofta reser mellan Los Angeles och Seattle och uppenbarligen har mängder med tillfälliga kvinnobekanta…

Ray har dock något som lockar Mirabelle till honom och de blir ett par. När det passar sig, vill säga. Ray är inte kär men kanske lite förälskad. Exakt vad det är som gör att han dras till flickan vet han inte, det hela är mycket komplicerat, men ändå inte. Mirabelles väninna Lisa har dock bestämt sig för att Ray är en man i hennes smak och skall försöka locka honom bort från Mirabelle med sin kurviga kropp och sina sexuella konster.

Snart visar det sig att Lisa ropar hej för tidigt men att Mirabelle och Ray inte riktigt är på väg åt samma håll ändå. Är det avståndet, åldersskillnaden, Rays kvinnohistorier eller annat som skiljer dem ifrån varandra? Eller är det just detta som utgör grunden för deras relation?

Lättläst och smågulligt, en gnutta sorgligt och hyggligt trovärdigt kan jag tycka. 192 sidor.