John Marsden: I morgon när kriget kom (BonnierCarlsen 1996)
(Tomorrow, When the War Began. 1993)
Ett gäng tonåringar bestämmer sig för att leva vildmarksliv ute i de australiensiska ödemarkerna. De lämnar sina familjer och hem på olika gårdar kring den lilla orten Wirrawee, kör iväg med en lånad Land Rover och fotvandrar sedan bort från civilisationen. Allt för att få vara för sig själva, umgås och njuta av det vackra vädret i några dagar. Gänget består av sju personer; här finns bokens berättare Ellie, och så Kevin, Corrie, Fi, Lee, Robyn och Homer, sammantaget alltså 4 tjejer och 3 killar.

När de sedan kommer hem igen väntar dem en stor överraskning. Det liv de lämnat kommer de aldrig att få tillbaka. Deras hus är tomma, föräldrar och syskon försvunna, husdjuren döda, elektriciteten borta och telefonnätet helt dött det också. Orten har invaderats av en fiendehär och befolkningen är sammanföst och inspärrad. Nu har beväpnade fiendesoldater kontrollen över orten och de tillfångatar eller dödar kringstrykande invånare.

De sju ungdomarna tvingas smyga runt, samla ihop förnödenheter och återvända till vildmarken. I den gömda dalgången som fått namnet Helvetet tvingas gänget chockade inse att landet är i krig och att inget blir som förr. Ond bråd död hotar överallt runt omkring dem. Snabbt måste de växa upp, mogna, samarbeta och börja planera för att göra motstånd.

Detta är 266 mycket spännande sidor. Sen tar det slut mitt uppe i berättelsen och gillar du starten kommer du att vara tvungen att läsa vidare. Hur skall det gå? Vilka är soldaterna, vad vill de och var kommer de ifrån?

John Marsden: När natten är som mörkast (BonnierCarlsen 1997)
(The Dead of the Night. 1993)
Ockupationen av Australien fortsätter och våra huvudpersoner kämpar vidare. Tyvärr har gruppen decimerats. I och med att en person skottskadats och fått hjälp till sjukhuset saknas nu två personer som troligen befinner sig i fiendehänder. De kvarvarande lider svårt av ovisshet och rädsla men beslutar sig ändå för att avlägga visit på det välbevakade sjukhuset. Ellie får möjlighet att se kamraten som ligger i koma på sjukhuset, innan gänget måste smita iväg.

Väl hemma i Helvetet beslutas om att undersöka närliggande samhällen för att se hur situationen är på annat håll. De stöter på motståndsgruppen Harveys Hjältar som förstås leds av major Harvey. De är vuxna, har fler vapen och ser självklart ned på ungdomarna. Vad kan väl de göra? Skall Ellie och de andra välkomnas är det bara för tjejerna att ta hand om matlagning och dylikt, strid är för vuxna karlar, säger Harvey. Och därmed är väl även pojkarna i gänget exkluderade från gerillaaktiviteter. (Trots allt de har åstadkommit tillsammans!)

Ja, tonåringarna trivs inte alls i lägret, och än värre blir allt när Harveys Hjältar går i en onödig fälla och nästan blir massakrerade till sista person. Ungdomarna får se hemska saker och tvingas själva trappa upp våldet för att överleva. Den kärlek somliga känt till varandra naggas helt klart i kanten när blodtörsten börjar visa sig. Det är mer action och spänning än i förra boken, men tyvärr dör en av gruppens deltagare. 255 sidor som är svåra att lägga ifrån sig.

John Marsden: Den tredje dagens kyla (BonnierCarlsen 1998)
(The Third Day, The Frost. 1995)
Här kommer 256 nya sidor om belägringen av Australien och hur unga Ellie och hennes kompisar tappert kämpar som motståndsmän i ett otäckt krig. Gänget inser att en stor del av fiendernas verksamhet styrs från den stora hamnen i Cobbler´s Bay, så det är dit de styr sin kosa.

Någon form av attentat där skulle säkert skada fienden svårt, men uppgiften verkar dem övermäktig. Där i hamnen finns visserligen lastbilar, stridsvagnar, helikoptrar och enorma fartyg, men också beväpnade soldater i massor. Hur skall de ens kunna komma in på området?

De funderar och planerar och sätter så sina idéer i verket. Snart smäller det högt i Cobbler´s Bay och Ellies gäng har åsamkat fienderna enorma förluster. Tyvärr har gruppen skiljts åt och det är hemska stunder i ensamhet för många innan de lyckas träffas igen. Tyvärr bara för att snart infångas och dömas till döden!

En i gänget beslutar sig för att offra sig själv för att ge vännerna möjlighet att undkomma det oundvikliga. Ja, serien går vidare, det hela är hemskt, spännande, sorgligt, otäckt. Så läsvärt det kan bli, och snudd på helt omöjligt att lägga ifrån sig. Marsdens trilogi har utökats med flera delar till, så det är bara att läsa vidare...

John Marsden: Nu är mörkrets tid (BonnierCarlsen 1998)
(Darkness, Be My Friend. 1996)
Ellie och hennes vänner är tillbaka i Australien efter en tid på Nya Zeeland där de läkt sina sår och vilat upp sig. Nu vill överste Finley att de skall vara vägvisare åt en grupp elitsoldater. Nästan genast går allt på tok. Ellie som känner hemmatrakterna bäst är ledarguide, men skriker till vid fel tidpunkt... Senare dödförklaras ytterligare en i gruppen och de överlevande beslutar sig för att göra en sista attack mot fienden. Man skall hälla socker i deras bränsledepå för att på så sätt göra flygplan och bilar obrukbara. Men man lyckas inte ens få upp låsen på tanken...

Kampen går vidare, ungdomarna blir tröttare och tröttare, alltmer uppgivna och arga på varandra. Inget blir förstås bättre av att överste Finley inte vill skicka en helikopter från Nya Zeeland för att ta dem bort från krigsområdet. 264 sidor.

John Marsden: Så grydde hämndens timme (BonnierCarlsen 1999)
(Burning for Revenge. 1997)
Gruppen tröttnar på att sitta i Helvetet och bara slå ihjäl dagarna. Man bestämmer sig för att utforska närliggande trakter och ger sig iväg. Och stöter på soldater nästan bums. Vännerna tvingas gömma sig i en flyttbuss och när den sedan stannar kan de knappt tro sina ögon. De är mitt inne på den välbevakade, avspärrade nybyggda fiendeflygplatsen i Wirrawee! Utan något egentligt hopp om att kunna komma levande därifrån bestämmer man sig för att förstöra så mycket som möjligt.

250 sidor högoktanig action. Har det skjutits och exploderat i tidigare böcker är det ett intet mot vad som sker i denna den femte delen i serien.