Alexandra Marinina: Mördare mot sin vilja (Wahlström & Widstrand 1999)
(Ubijtsa ponevole. 1996)
Anastasia Kamenskaja kunde uppfattas som en vacker kvinna om hon bara brydde sig lite om sitt utseende. Och hon kunde kanske vara än mer älskad av sin särbo om hon bara lärde sig laga mat. Men Anastasia har tankarna på annat håll och prioriterar inte som andra. Hon lever för sitt arbete som inspektör vid Moskvapolisens våldsrotel. Som deras främste analytiker är det hon som knäcker gåtor där andra går bet, hon som förstår sammanhang och finner lösningar.

Nu är hon inkopplad på fallet med den mördade polisen i Moskvas tunnelbana. Och det visar sig bli ett knivigt fall. Det var nämligen mycket på gång samtidigt där nere. Skurkar smög på skurkar och missförstånd skedde. Snart är Anastasia mitt uppe i en härva där smuggling, bedrägerier och blodshämnd bara är några av ingredienserna. Ovanpå detta kommer hennes älskade gifte bror och meddelar att han tror att hans älskarinna är en brottsling! Kan kanske Anastasia kolla upp henne?

Ja, det blir sannerligen fullt upp och många personer figurerar i berättelsen. Det är ett grått och trist Ryssland som skildras, girighet och organiserad brottslighet är vardagsmat, och jag kommer på mig själv med att gilla Marininas första bok på svenska. Den är spännande och lättläst, Anastasia är en intressant och udda huvudperson och kriminalromaner om och från Ryssland något nytt och annorlunda i min läsvärld. Ge boken en chans du också, detta är helt klart värt att läsa. Betyget tre är åt det starkare hållet. 256 sidor.

Alexandra Marinina: De som dör först (Wahlström & Widstrand 2000)
(Shesterki umirayut pervymi. 1996)
Platonov är en jagad man. Han är polis och utreder oegentligheter vid en fabrik. Pengar dyker upp på hans hustrus bankkonto och han anklagas för mutbrott. När en av hans medarbetare mördas tvingas han gå under jorden.

Parallellt med att inspektör Anastasia Kamenskaja tar sig an mordet och sökandet efter den försvunne Platonov, börjar Platonov förstå att han måste rentvå sig själv och finna mördaren. Han söker efter någon som kan hjälpa honom och finner Kira Levtjenko. Trots den farliga situation de nu båda befinner sig i börjar de fatta tycke för varandra.

Anastasia Kamenskaja funderar också över den serie mord på unga män som nyligen inträffat. Offren verkar inte ha något gemensamt mer än att de skjutits till döds med ett enda pistolskott på 20 meters håll. Vem är prickskytten och varför dödar han de unga männen? Går en galning lös?

Efter 300 sidor slutar det hela med en stor skräll. Här i denna bok har Anastasia en underordnad roll. Huvudperson i berättelsen är istället den jagade Platonov och hans nyfunna vän Kira. Det hela är helt okej, men inte riktigt lika lättläst eller spännande som förra boken.

Alexandra Marinina: Död och lite kärlek (Wahlström & Widstrand 2002)
(Smert i nemnogo lyubvi. 1997)
Anastasia Kamenskaja tar semester från Moskvapolisen för att gifta sig med sin livskamrat Alexej. På bröllopsdagens morgon får hon ett hotbrev och i samband med bröllopet mördas en annan brud som står i tur att gifta sig. Faktum är att på annat håll i staden har ytterligare en brud skjutits till döds på sin bröllopsdag! Det visar sig snart att flera kvinnor fått hotbrev liknande det Anastasia fått, och hon kastar sig rakt in i arbete på sin semester.

Hon går direkt från sitt bröllop till att försöka finna den galning som skjuter ihjäl lyckliga kvinnor. Hon stöter också på ett ungt par ute på stan som sitter och fikar och verkar synnerligen förtroliga med varandra. Konstigt, tycker hon, de svor i domstolen på att de inte kände varandra. Hm, troligen ett solklart fall av mened. Dags att sätta dit dem...

Ja, det finns tydligen hur mycket som helst för Anastasia att befatta sig med. Andra personer hade säkert prioriterat sin semester, maken och sina första dagar som nygift, men inte hon inte. Istället flänger hon runt med fotografen Anton Sjevtsov och jagar mördare. 333 ganska lättlästa sidor. Rätt spännande är det också.

Alexandra Marinina: Den stulna drömmen (Wahlström & Widstrand 2002)
(Ryskt original 1997)
Boris efterlyser sin Viktoria för polisen som inte tar så allvarligt på försvinnandet. En tid senare hittas hon död i en skog flera mil ifrån Moskva. Kriminalpolischefen ger fallet till polisen Anastasia Kamenskaja, hon är visst den enda utredaren som chefen kan lita på. Det är alldeles uppenbart att en eller flera poliskollegor jobbar åt maffian.

Anastasia tar hjälp av den unge Oleg, handplockad till Moskvapolisen direkt från polishögskolan av henne själv. Hon skall lära upp en ny kollega och samtidigt hitta Viktorias mördare. Och gärna också förrädaren i kåren. Inte kan det väl vara så enkelt att det är kamrat Lartsev som svikit, kollegan som tydligen haft hand om fallet allra först och gjort ett rätt uselt jobb?

Den stulna drömmen omfattar 412 sidor, och de är förhållandevis lättlästa men samtidigt också högst sparsamt spännande. Betygstrean är allt en svag en. Anastasia är en intressant karaktär men den här storyn är i princip glömd i samma stund som boken är slut och pärmarna slås ihop.