Katarina & Bosse Lundh: Ingen reklam tack (Isaberg Förlag 2010)
Katarina och Bosse bor i en lägenhet, är gifta med varandra och har roat sig med att kommentera diverse reklamutskick, företagsslogans och TV-reklam de sett. De har tagit sig tid att skriva till en mängd olika företag för att delge sin syn på saken eller helt enkelt fråga vad sjutton företaget menar… Det som förgyller det hela är såklart att företagets svar dessutom finns med!

Nu finns förvisso inte Katarina och Bosse i verkligheten, bokens författare är egentligen Sebastian Larsson och Oskar Hallbert, men upplägget blir förstås inte mindre festligt för det.

Bosse skriver till Sibylla och beklagar sig över deras pågående ”välj din favorit”-kampanj för hamburgare, han gillar ju korv! Han berömmer Delicato för att inte hymla med reklam kring onyttigheter, han frågar Systembolaget om rött eller vitt vin är bäst för det barn hans gravida kvinna har i magen, han kritiserar Teknikmagasinet för repetitiva produktannonser och frågar Edet om deras toalettpappersrullar.

Katarina å sin sida frågar Coca-Cola om läskens innehåll och kritiserar företagets julreklam, hon frågar Hemköp om provsmakning, anklagar branschorganisationen Svensk fågel för att vara rasistisk och erkänner snatteri hos Beijer Byggmaterial.

Här kommer fler brev och svar till och från IKEA, Svenska spel, Bredbandsbolaget, Polarn & Pyret, Fritidsresor, Svenska kyrkan, Lantmännen, Arbetsförmedlingen, läkemedelsföretaget Pfizer, Stadium och många fler. Somligt är skickat till personer såsom Ernst Billgren, Björn Ranelid och Tv-duon Filip & Fredrik.

En del brev frågar verkligen om precis sådant jag själv faktiskt undrat, ibland ifrågasätter man vad som avses eller bara ger en skopa kritik. Naturligtvis vill Bosse och Katarina skruva till det hela och spelar kanske medvetet lite dumma för att provocera, i en del ivägsända brev glider dock fokus iväg och de bara flummar på så att svaret från företaget ofta blir: Bäste Bosse/Katarina, jag förstår faktiskt inte vad du menar… Den typen av brev med tillhörande respons känns såklart mindre intressanta.

Något jag direkt blev nyfiken på var brevet till Felix som gör det goda godare – varför vill de inte göra det goda godast? Här hade jag gärna velat läsa svaret men olyckligtvis sände de brevet till Findus som naturligtvis bara sa att det inte var deras slogan. Och sen verkar det inte som att de sände brevet på nytt till rätt mottagare, eller också gjorde de det men fick ej svar.

Roligt tycker jag också att brevet till bilföretaget Nissan är där de kommenterar: ”Nu till ännu bättre pris.” Innebär det en prissänkning eller höjning? För Nissan är väl en prishöjning kanske det bästa?

Insprängt i breven får vi också veta en hel del om Bosses och Katarinas förhållande. Ofta refererar de till varandra när de ställer sin fråga; Bosse har sagt att…, Katarina har hört… Är det sant? Er reklam har fått Bosse att… När Katarina ser er reklam så… De berättar att de köpt en viss vara, funderat kring annat osv.

En del brev blir naturligtvis riktigt roliga och när svaren är motsvarande så blir det såklart högsta poäng i betyg för boken. Ofta är företagens svar extremt tydliga och ursäktande. En del skickade brev får mindre underhållande svar på samma sätt som en del brev känns riktigt mysko och därför får helt menlös respons. Allt detta sammantaget får mig att summera boken med ett hederligt medelbetyg.

En rolig bokidé vars slutresultat kanske hade vunnit lite på att redigeras något hårdare. Somliga bitar kunde gott ha fått kasseras. De få illustrationer som tar plats mellan pärmarna är t.ex. skitfula. 137 sidor.