Jeffrey Lord: Farornas man - Richard Blade 1. (Populärpocket/Wahlströms 1979)
(The bronze axe. 1969)
Första bok i en serie om tio om Richard Blade, toppman i den brittiska underrättelsetjänsten. Jaha, men boken har recenserats som tillhörande Fantasy-genren!? Jodå, Blade är ett sådant fysiskt och psykiskt praktexemplar till man att han utsetts till att testa en ny uppfinning, uppfunnen och tillverkad av landets främsta vetenskapsman.

Blade iklädes höftskynke, smörjes in med olja och kopplas ihop med en stor dator som förflyttar honom till Dimension X, en värld långt tillbaka i tiden. Och här är det med svärd och yxor man slåss mot varandra och hemska monster, med pilbågar och katapulter man försvarar sina borgar och kvinnorna är sköna prinsessor, halvnakna och tillgängliga för den man som vill ha dem.

Här i första boken vaknar Blade till liv liggandes i gräs invid en bäck. Här finns också prinsessan Taleen som är jagad av onda män. Blade och tjejen slår sig ihop och tar sig (efter att ha bevittnat Druernas offerriter i skogen) till staden Sarum Vil där kusin och kung Lycanto härskar.

Och där råder stor uppståndelse, från andra sidan havet närmar sig krigaren Getorix med sina män. Men det är inte bara utifrån hotet kommer, även inom stadens murar finns faran. Drottningen vill ha Blades hjälp att döda kungen och flera av kungens soldater gillar inte den nyanlända kaxiga krigaren. Blade tar svärdet till hjälp och är snart på flykt tillsammans med prinsessan och en vän. I en skog faller ett nät över dem och så blir de förda till slottet Craghead där drottning Beata styr med järnhand. Och hon ställer Blade inför valet att rädda prinsessan eller sin vän. Blade svingar sina vapen...

Ganska enkel story och böckerna i Blade-serien är bara runt 160 sidor tjocka, men kul att läsa ändå. För den som vill fly bort till en fantasivärld i Tolkiens anda är detta något att läsa. Första boken är fattig på magi men desto rikare på slagsmål och detaljerade sexscener mellan Blade och de kvinnor han möter. Alla böcker pryds av färgomslag målade av fantasyartisten Boris Vallejo och det verkar som att inte alla Blade-böcker översatts till svenska.

Jeffrey Lord: Onda makter - Richard Blade 2. (Populärpocket/Wahlströms 1979)
(Guardians of the coral throne. 1976)
Det här är andra äventyret (i alla fall på svenska) för kämpen Blade på besök i Dimension X. Blade får kontakt med några män kring en lägereld och de anklagar honom för att vara en karan. Han vet ju inte direkt vad det innebär så han säger nej och tvingas slåss. Efter en kort kamp är Blade ledare för den lilla gruppen män från landet Scador och när de är tillbaka i staden får han ledarens alla privilegier och egendomar.

Han får också sex med Tera, den före detta ledarens kvinna. Och det är inte dumt alls. Men Scador-folket är förhållandevis primitiva och det Blade hört om Karanerna får honom att längta till dem. Efter ett krig är så Blade och hans kvinna i Karanopolis, visserligen som fångar, men ändå. Blade förbereder sig för att slåss för sitt och Teras liv på gladiatorarenan och samtidigt kastar prinsessan Amadora lystna blickar på Blade och svartsjuka blickar på Tera.

Det här är ett sämre äventyr än det första. Fortfarande med många slagsmål och ett antal beskrivna kärleksmöten mellan Blade och någon ung kvinna, men det blir lite trist med beskrivningar av för många fältslag och olika anfallsvågor fram och tillbaka mellan arméerna från Karanopolis och Scador.

Jeffrey Lord: Flammande svärd - Richard Blade 3. (Populärpocket/Wahlströms 1980)
(The golden steed. 1975)
Blade vaknar naken och blåslagen efter att ha landat på klippor i Dimension X. Han finner en man och en gyllene häst. Mannen är sönderriven och nu är Blade och hästen på tur att anfallas av en leopard. På den mäktiga hästen rider Blade iväg men blir snart jagad av ett tjog män. Åtta av dem dödar han, sen blir han omringad.

Då börjar pilar vina och de tar hand om omringarna och snart ligger det män på knä framför Blade och de välkomnar sin Pendarnoth (?) som äntligen kommit på sin gyllene springare. Inte är Blade den Pendarnoth folket väntat på, men han spelar vidare och åtnjuter beundran och förmåner. Från de flesta i alla fall, (till exempel Prinsessan Harima erbjuder Blade sin oskuld) andra ser den nye Pendarnoth som ett hot som måste undanröjas...

Bästa boken i serien hittills. Fast av originalutgivningsår kan man ändå sluta sig till att Blade-böckerna på svenska inte getts ut i den följd de skrevs.

Jeffrey Lord: En grym värld - Richard Blade 4. (Populärpocket/Wahlströms 1980)
(The mountains of Brega. 1976)
Blade vaknar upp på en gren i ett träd och blir vittne till hur en grupp kvinnliga jägare tar till fånga ett sällskap håriga män, binder dem vid pålar i marken, våldtar dem och sedan äter upp dem!

På natten tar sig Blade in i kvinnornas läger och tar en av dem med sig därifrån. Kvinnan Wyala blir snart nog Blades älskarinna och förklarar för honom att det här i trakterna är kvinnorna som härskar.

I staden Brega lever ett stort antal kvinnor och bara några få män hålls inlåsta i stadens Fruktbarhetshus och utnyttjas för avel. Nugun, tillhörande de håriga männens släkte, blir efter att ha skonats av Blade i en strid hans vän och vapendragare och Blade anstränger sig för att få de båda reskamraterna från så olika världar att förstå att både män och kvinnor kan leva tillsammans på lika villkor, att ingen måste härska över den andre.

Men det är svårt för Blade att vinna gehör, rädslan för förändring är stor hos båda sidor. Och om hans två vänner är tveksamma, hur svårt skall det då inte bli att få respektive folks ledare att lyssna och förstå? När Blade närmar sig staden tas han tillfånga...

En bok som är bra den första halvan, sen kommer de numera tydligen obligatoriska fältslagen i slutet av även denna bok. Man tycker att det kunde sluta på ett annat sätt än att folk slåss mot folk ute på slätten, men icke, här viner svärden och pilarna mot sköldar och kroppar. Precis som i de tidigare böckerna.

Jeffrey Lord: Okända faror - Richard Blade 5. (Populärpocket/Wahlströms 1980)
(Champion of the gods. 1976)
Richard Blade skickas ånyo till Dimension X som den här gången visar sig vara ett ökenlandskap där Blade genast tas tillfånga och skall offras till Gudarna genom att brännas levande. Men se, Gudarna verkar vilja annorlunda.

Därhemma i London, England, har en rysk spion just avslöjats i kontrollrummet varifrån man skickat iväg Blade och som straff kopplas den ryska spionen ihop med teleportationsmaskinen och sänds iväg till Dimension X, hon också. Men sändningen påverkar även Blade som rycks ur dödens käftar och hamnar i en ny värld, ett uråldrigt vulkanlandskap med dinosaurieliknande monster. Och här träffar han alltså den ryska spionen från hans hemmavärld.

Öst mot Väst till trots måste de hålla ihop, de båda tidsresenärerna och efter diverse fajter är Blade en hyllad krigare. Men så mixtrar man med teleportören i England och Blade och hans kvinna förflyttas från dinosaurievärlden och hamnar i den förra världen precis i samma stund som Blade skall brännas levande...

Låter det rörigt? Det är det och tyvärr inte speciellt spännande. Jag vet att jag tidigare efterlyst något annat än långa fältslag i Blade-böckerna, och fick det nu, men det här är löjligt. Mitt i fantasyäventyret fångar man ryska spioner i London och sen lägger vi dinosauriemonster till detta och då blir det en trist soppa.