Alice Kuipers: Livet på en kylskåpsdörr (Forum 2008)
(Life on the Refrigerator Door. 2007)
Claires mamma och pappa är inte längre tillsammans och tonåringen Claire bor med sin mor. Trots det är det klent bevänt med kvalitetstid dem emellan. Mamman är en hårt arbetande läkare med många och långa skift och Claire, ja hon har sitt tonårsliv med skola, studier, kompisar och killar. Mor och dotter kommunicerar med meddelanden skrivna på Post-It-lappar på kylskåpet. Det är deras ”brevväxling” läsaren här tar del av.

På 243 små, gula sidor säger mamma och Claire hej och god morgon till varandra. Och hej och god natt, jag jobbar sent, hur var det i skolan?, kan du laga maten?, jag skall ut med Emma, James har ringt osv. Det är rätt mycket luft på sidorna, läsningen går snabbt.

Så tar allt en hemsk vändning när mamman berättar att hon för en tid sedan upptäckt en knöl i bröstet. Dottern får veta det hela via en lapp på kylskåpet, mamman har inget vågat berätta och dessutom (är det säkert ingen fara!) ses mor och dotter så sällan.

Mamman försöker leva sitt liv, dottern gör detsamma på sitt håll men naturligtvis är det skarpt läge för mamman, här snackar vi elakartad cancer. Det blir uppenbart att mor och dotter inte har så värst mycket tid kvar tillsammans…

Självklart i grunden en gripande berättelse, samtidigt svår att verkligen ta till sig på djupet eftersom man bara fått ta del av korta upphackade bitar av deras liv. Så många mer tankar, känslor och händelser måste ha dykt upp hos huvudpersonerna som passerar läsaren spårlöst förbi. Lite synd, för en fylligare bok kunde ha blivit obehagligt gripande och mäktig, riktigt minnesvärd, en bestseller att snacka om. Nu blir det lite jaha, sorgligt men ändå lätt att släppa, slippa behöva ta på allvar. Men ändå, såklart, tankeväckande. Vad gör vi med vår tid här och nu och hur kommunicerar vi med våra nära och kära?