Dean R. Koontz: Sekten (Wiken 1989)
(The Servants of Twilight. 1984)
Jag läste den här boken första gången 1989 och vill minnas att jag tyckte den var helt OK. Nu 15 år senare vid en andra genomläsning visar den sig fortfarande vara just OK, men inte mycket mer. Jag tycker nog att den känns lite blek, inte så spännande som andra Koontz-böcker. Det här är vad som händer:

Moder Grace Spivey är en av Skymningskyrkans ledare. Hon är synsk och har ”sett” Jordens Undergång. Den Ondes Son har fötts och hon är övertygad om att Antikrist skall leda människosläktet i fördärvet. Så Antikrist måste dö, bums, nu genast innan han blir för mäktig och Grace och hennes fanatiska följeslagare skall se till att så sker.

Christine Scavello är ensamstående mamma och har med sig 6-årige sonen Joey till köpcentrumet. Då kliver Grace Spivey fram mellan bilarna på parkeringen och förkunnar att Joey är Antikrist och måste dödas. Mamma och son flyr för livet.

Privatdetektiven Charlie anlitas för att finna ut mer om Skymningskyrkan och skydda mor och barn, men det är en snudd på hopplös kamp. Vart de än flyr har Moder Grace en otäck förmåga att finna dem. Så nu flyr de alla tre för livet. Och det var det. Hela boken (448 sidor) består i princip av sällskapets flykt för livet. Det börjar medelspännande, och håller sig på den nivån. Kurragömmaleken bland bergen i värsta snöstormen tycker jag blir lite utdragen mot slutet men slutklämmen överraskar. Är/var Joey en vanlig 6-årig kille eller är/var han månne Antikrist på riktigt? Ja, läs och finn svaret själv. Kanske...

Dean R. Koontz: Midnatt (Bra Spänning 1990)
(Midnight. 1989)
546 sidor action, spänning och skräck från start. Tommy Shaddack är visionär, miljonär, företagsledare, forskare och har stora planer på gång. Han vill skapa en värld där människan har mer av maskin i sig, plocka bort mesiga känslor och få folk att agera mer logiskt, kontrollerat. Det skulle väl samhället tjäna på? Han skulle i alla fall tjäna på det.

Så nu har han satt igång i det lilla samhället Moonlight Cove. Hälften av ortens 3000 invånare har fått smaka på injektioner av hans bioteknologiska bärnstensgula cocktail och har nu börjat omvandlas. Innan midnatt kommer hela befolkningen att vara förbättrade och under Shaddacks kontroll. Redan nu har han alla myndighetspersoner i sin hand. Människorna har blivit starkare, snabbare, immuna mot sjukdomar och kan läka sår på nolltid, allt går som planerat.

Men Shaddacks drog har förstås biverkningar och av människorna blir det monster som måste äta, döda, slakta, riva, slita och äta igen. Nu är det livsfarligt att vistas i staden. På det godas sida kämpar fyra personer, ännu inte omvandlade. FBI-agenten Sam (som i hemlighet skulle utreda de många dödsfallen som inträffat), Tessa (som inte litat på polisen som meddelat att hennes syster i staden begått självmord och rest hit), rullstolsburne Harry (som sett hemskheter i sitt teleskop om nätterna) och unga Chrissie (som sett sina egna föräldrar förvandlas till monster och fått fly för livet). Kan dessa utsatta främlingar överleva länge nog för att stoppa hemskheterna när människa, maskin och monster blir ett? Det hela är väl otroligt förvisso, men odiskutabelt riktigt, riktigt spännande.

Dean R. Koontz: Skymningsögon (Bra Spänning 1991)
(Twilight Eyes. 1987)
Slim MacKenzie är på flykt undan rättvisan efter att ha mördat sin farbror. Nu tar han sig mitt i natten in på ett tivoliområde i hopp om att först kunna få sova lugnt en natt och därefter hitta jobb och få stanna kvar i tivolifolkets gemenskap. Slim MacKenzie skulle kunna bli en riktig resurs, han har nämligen skymningsögon. Han kan ”se” om en människa är en riktig människa eller ett förklätt monster och tyvärr, tyvärr, han har sett alldeles för många monster i människoskepnad under sina 17 år. Var monstren (eller troll som han kallar dem) kommer ifrån vet han inte, men nog känner han att deras högsta önskan är att orsaka smärta, död och lidande åt mänskligheten.

Så Slim har gjort vad han kan. Han har dödat en 4-5 stycken av dem och farbror Denton var en av dem. Nu har han knappt hunnit lägga sig ned för att sova innan han hör någon smyga omkring vid radiobilarna och vad ser han? Jo, ett troll i full färd med att sabotera. I vanliga fall ser Slim ett troll per vecka, kanske att det finns ett troll i en population på 500.000. När tivolit slår upp portarna i Yontsdown verkar hela staden vara överfull av dem. Han ser 10, 20 rentav 30 troll på bara några timmar och i staden är polis, domare, borgmästare, alla befattningshavare monster i människoskepnad. Vad kan Slim göra? Hur kan han slå ihjäl dem alla?

Boken börjar riktigt, riktigt bra och bra länge håller den helt otroliga storyn – det är ju egentligen inte mer än en förstärkt känsla av att verkligen veta säkert vem som är ond det handlar om. Sen blir resten av bokens 487 sidor ett enmans (eller tvåmans) korståg mot trollen som tagit över i staden. Visst är det bitvis riktigt spännande, men ganska enformigt i längden och slutet är otillfredsställande. Det hela är en kärleksfull mordorgie kan man säga. Sista halvan av boken tappas en fjärde stjärna och det blir ett medelbetyg på detta.

Dean R. Koontz: En ond plats (Bra Spänning 1991)
(The Bad Place. 1990)
Jag håller på och läser om alla mina Koontz-böcker. Den här boken läste jag senast för 13 år sedan och inte ett dugg kom jag ihåg av den. Nu är den läst (alla 473 sidorna) en andra gång och det är bara att konstatera att det här inte är en av författarens bästa böcker. (Kanske därför man glömt den?) Fast egentligen är det på nåt sätt helt OK, från början till slut, men nej, ändå inte. Den här gången är det mer otroligt än nånsin tidigare. Det är mystiskt i början, lite spännande, sen skenar det iväg och blir överdrivet sjukt, vansinnigt i kubik. Jag måste sätta en tvåa i betyg för en hel del av spänningen försvinner när allt verkligen känns, ja nästintill löjligt. En helt otrolig historia kan tydligen bli för otrolig. Men man läser för orsaken till det hela vill man ju veta. Så här börjar det;

Frank Pollard ligger på trottoaren när han vaknar till medvetande. Han vet vad han heter, men inte var han bor, vad han jobbar med, var han varit osv. Var han fått de 140.000 dollarna han har i en väska bredvid sig vet han inte heller. Däremot känner han mycket starkt att han är förföljd och snart riskerar att dödas. Han flyr för livet.

När han senare somnar och vaknar igen har han blodiga händer och kläder, rispor i ansiktet, men han har inget minne av att ha lämnat motellrummet. Efter en senare siesta har han mystisk svart sand i fickorna och efter varje uppvaknande mår han allt sämre och känner att förföljaren närmar sig mer och mer. Frank anlitar privatdetektiverna Bobby och Julie Dakota för att hålla ett öga på honom själv. Vad är det han egentligen gör i sömnen och vem jagar honom? Förföljaren kallar sig Candy och är en riktigt galen mördare. Nästintill 100 liv har han tagit och alla kroppars blod har han druckit. Så långt är det ju riktigt spännande. Men sen blir boken allt sämre.

SLUTA LÄSA HÄR OM DU INTE VILL ATT DELAR AV MYSTERIET SKALL AVSLÖJAS.

Jo, både Frank och Candy kan teleportera, förflytta sig omedelbart från en plats till en annan och Candy kan dessutom skjuta elektriska blixtar med händerna och typ bara dödas av skott i hjärtat eller huvudet, annars läker han skadorna. Candys systrar kan ta över djurkroppar och låta sig leva inuti dem, se med djurens ögon, höra med deras öron, samtidigt som de själva faktiskt är kvar hemma. Ja, otroligt som sagt och förklaringen till dessa förmågor är förvisso fantasifull men som sagt vansinnig för att inte säga sjuk. Det här blir en plågsam och mycket ojämn kamp för våra vänner privatdetektiverna.

Dean R. Koontz: Mörkret faller (Bra Spänning 1992)
(Darkness Comes. 1984)
Penny Dawson är 11 år och har drömt en underbar dröm om hästar. Nu har hon vaknat mitt i natten av underliga ljud i sovrummet och de kommer inte från lillebrorsan, han sover gott i sängen bredvid. Ljudet liknar inget annat hon någonsin hört. Det väser, fräser, gnisslar, klickar, skrapar, morrar och en mörk skugga far runt i rummet. När hon sticker in ett baseballslagträ under sängen slits det ur hennes händer. Sen rusar monstret under sängen ut ur rummet och försvinner. Hon säger naturligtvis inget om detta till någon för vem skulle tro henne?

Gangstern Vince Vastagliono har hittats mördad, hans livvakt likaså. De är fullkomligt massakrerade, inte skjutna men väl knivhuggna ser det ut som, tusentals gånger med en liten pennkniv. Alternativt är de bitna av något litet med vassa tänder, men råttor? Nej, inte troligt. Pistolskott har avlossats mot angriparen men uppenbarligen missat och Vince påträffades dessutom död i ett låst rum, ett rum han låst själv från insidan. Hm, mysko. Polisen förstår ingenting, men klart är att det verkar vara gangsterkrig i New York för flera andra maffiamedlemmar har dött på liknande sätt den senaste tiden.

De poliser som jobbar med dessa mystiska maffiamord är Rebecca Chandler och Jack Dawson. Dawson är Pennys pappa och han börjar bli förtjust i sin nya polispartner. Jack är dessutom övertygad om att den ansvarige bakom morden är Baba Lavelle och att han på nåt sätt lyckats utföra dem med någon form av voodoo. Självklart är det ingen mer än Jack som tror på voodoo. Lika självklart är det att Jack naturligtvis är den som har rätt.

Det är högt tempo i denna lättlästa actionbok. Det är ganska spännande hela vägen även om det trots allt ibland känns smått löjligt. Att frammanade osårbara smådjävlar från helvetet som osedda kryper runt i ventilationstrummorna i New Yorks byggnader och river, sliter och biter ihjäl folk är väl otroligt. Det här känns ibland som en variant på boken/filmen Gremlins, med onda småmonster som bara härjar runt och förstör. Men vad gör det? Gremlins var ju OK och så är även detta. 366 sidor.