Dean Koontz: Viskningar (Bra Spänning 1982)
(Whispers. 1980)
Hilary Thomas är en ung, vacker kvinna som just fixat till ett guldkantat Hollywoodkontrakt. Väl hemma senare på kvällen har hon besök i bostaden. Vinodlaren Bruno Frye kliver ut ur hennes hallgarderob och vill uppenbart döda henne. Hilary lyckas få kontakt med polisen och Frye flyr. Men ingen tror på hennes berättelse. Frye är ju en synnerligen respekterad man och har dessutom vittnen på att han varit i egna bostaden. Hon måste ha förväxlat anfallaren med Frye.

Men snart är Frye tillbaka. Fast den här gången sätter Hilary kniven i honom och när han stapplar iväg och förblöder tvingas tvivlande poliser tänka om. Men inte tror du väl att döden stoppar Bruno Frye? Han är dödförklarad, obducerad och begravd, men han kommer tillbaka. Och är förstås ännu mer förbannad på Hilary nu. Men varför kallar han henne Katherine och pratar om att döda henne igen?

Hilary får hjälp av polisman Anthony Clemenza, till en början mest yrkesmässig sådan, sedan hjälp av annan typ. Utöver den rejäla spänningen och mysteriet med den återkommande Bruno Frye, har vi också några rejält heta scener mellan Tony och Hilary. Efter den inledande explosionen av våld och terror följer ett sökande efter ledtrådar till mysteriet Frye innan slutstriden står och allt har fått sin förklaring.

Några riktigt sliskiga, patetiska scener när Tony och Hilary gråter ut/förklarar varandra sin kärlek bjuds vi också på. Men som helhet är det välskrivet hela vägen och hur otrolig storyn än är får man faktiskt köpa att herr Frye kan komma tillbaka från de döda. Det är en trovärdig förklaring till mysteriumet. När jag läste det här för första gången för 20 år sedan var Koontz böcker bland det bästa jag nånsin läst. Jag rankar honom högt bland spänningsförfattarna än idag. 496 sidor.

Dean R. Koontz: Dataterror (Bra Bok 1984)
(Strike Deep. 1974)
En tidig Koontz och inte direkt något av det bättre han skrivit. Dessutom inte tillstymmelse till de övernaturligheter och exceptionella förmågor han smugit in i senare böcker. Det här är en regelrätt kriminalhistoria; Tre tjuvar, stöldgods och en massa poliser som jagar efter.

Lee Ackridge är sedan några år hemkommen från Vietnamkriget med både fysiska och psykiska ärr. "Tyvärr" är dock hans skador inte tillräckligt allvarliga för att han skall få krigspension längre och då blir det mycket kärvt med ekonomin för honom och flickvännen. När en gammal krigspolare vill ha honom med på århundradets stöt som "garanterat" kommer att ge miljoner och ge myndigheterna en spark där det känns tackar han ganska snabbt ja och så sätter de igång.

Och det är här det blir lite löjligt. Den här typen av stöt skall bara inte kunna ske så här lätt. Men, men. Man kommer över det man önskat och sedan handlar det bara om att kunna hantera hälare, rättvist fördela vinsten och undvika CIA, FBI och alla andra som letar efter dem? Nej, så lätt gick det inte. Krigspolaren Doug har inte varit helt ärlig om sina planer... 264 sidor.

Dean R. Koontz: Phantoms (Bra Spänning 1986)
(Phantoms. 1983)
När jag läste detta första gången som 15-åring var detta det otäckaste jag någonsin läst. Vill minnas att nattsömnen fick sina törnar. Idag, vid en andra omläsning, med boken i hyfsat gott minne och efter att ha sett filmen, är det inte riktigt lika otäckt. Kanske skräms jag inte lika lätt idag heller, 17 år senare. Men bortsett från detta är det en milstolpe i Koontz digra produktion och en måste-läsas-bok! Phantoms är en passande titel, men "Det" hade varit bättre, för vad är det för något man kämpar emot? Den gamla fienden, är det Satan, Djävulen eller något annat?

Storyn i korthet: Systrarna Jenny och Lisa Paige, 31 resp. 14 år gamla, är på väg till Jennys hem i det lilla samhället Snowfield, en lugn och stilla idyll. En vinterskidort. Fast när de rullar in i staden på kvällen är det väl lugnt. Det lyser i husen men inte en människa syns till, inte ett djur syns eller hörs.

I Jennys bostad ligger hemhjälpen död, uppsvälld, svart och blå. Telefonen fungerar inte. En liten koll i omgivningen tar vid. Hos grannarna står varm mat på bordet, is i glasen, men alla är spårlöst försvunna. I bageriet ligger ägarnas huvuden i ugnarna och deras avhuggna händer håller i kavlarna på bakborden. Om folk inte är försvunna så påträffas de synnerligen döda. Fast av vad fattar inte systrarna Paige. Några bestialiska mord har ju skett, men resten, vad beror deras död på? Gasutsläpp? Virus? Gift?

Så börjar kyrkklockan slå samtidigt som sirener tjuter. Hm, otäckt och mystiskt värre. Kanske också väl otroligt, men otvivelaktigt riktigt spännande. Filmen gör tyvärr inte boken rättvisa utan är en mycket blek kopia. 472 sidor.

Dean R. Koontz: Främlingar (Bra Spänning 1987)
(Strangers. 1986)
"Han tittade upp mot det djupa, nästan molnfria himlavalvet. Han sa: -Månen. Då visste han att han var en död man." Och sant är det. Zeb Lomack har drabbats av ett sjukt intresse för månen. Han har köpt tusentals böcker i ämnet och klistrat bilder av månen överallt i sin bostad. Nu har han fått nog och sätter bössan i munnen och trycker av...

I Kalifornien vaknar numera Dominick Corvaisis under trappan, i garaget, i garderoben. Han går i sömnen men fattar inte varför eller vad det är han gömmer sig för. Han barrikaderar sig i sovrummet, beväpnar sig, surrar fast sig i sängen och börjar sakta men säkert tänka alltmer på månen...

Bostonläkaren Ginger Weiss får en panikattack och en blackout när hon i matbutiken stöter på en man med svarta handskar. Senare får hon nya attacker när hon ser ett oftalmoskop på sjukhuset och en motorcyklist på stan...

Ernie Block driver motell i Nevada. Han har vid 52-års ålder av någon anledning blivit så mörkrädd att han inte kan vistas ute efter skymningen...

Fader Cronin i Chicago har tappat tron och tjuven Jack Twist får inte längre kickar av att stjäla från andra skurkar. Lilla flickan Marcie är jätterädd för doktorer fast hon aldrig varit sjuk en dag i sitt liv. Ändå hävdar hon bestämt att hon skall bli läkare så att det är hon som får ge andra sprutor så att de får känna hur hon haft det...? Mamman förstår inte ett ord av dotterns skräck för doktorer. Och sen börjar dottern rita bilder av månen hela tiden...

Koontz presenterar ett stort gäng intressanta karaktärer och väver samman deras liv till ett imponerande mastodontverk på 618 sidor. Kanske är detta ändå Koontz´ mesta och bästa roman? Och även om jag läst detta redan 1987 har mycket fallit i glömska och boken är lika spännande nu som första gången. Förklaringen till allas drömmar, mardrömmar och fobier dröjer. Länge, länge är det hela synnerligen mystiskt och först efter en sådär 400 sidor börjar somliga huvudpersoner nå varandra och mysteriet kan börja få sin lösning. Och hur otroligt allt än låter och hur fantastiskt allt än blir, tycker jag nog att Koontz knyter ihop hela rasket i en fullt trovärdig avslutning.