Mattias Kling: Only young twice – Historien om Europe (Kalla Kulor Förlag 2011)
De har ännu inte hamnat i tonåren men grabbarna från Upplands Väsby drömmer redan om ett liv som rockstjärnor. Musiken är viktig i deras liv och via många olika grupper och kamrater bildas till slut rockbandet Force. En god vän anmäler dem till rock-SM och när de efter ett namnbyte till Europe vinner hela tävlingen och ett skivkontrakt är resten, som man brukar säga, historia.
Joakim Larsson ägnar sig i unga år åt gymnastik och att köra go-cart. Senare visar han sig vara en riktigt duktig låtskrivare och sångare och artistnamnet blir Joey Tempest, varför får sin förklaring i boken… På annat håll i närmiljön finns en gitarrfantom som får skivkontrakt redan som 14-åring. John Norums mamma dejtar en kille som arbetar för ett skivbolag och denne får snabbt upp ögonen (och öronen!) för den talangfulle virtuosen. Norum börjar lira gitarr på Eddie Meduzas skivor och senare även på dennes turnéer. Så möts de båda, Norum och Tempest och ny musik uppstår…
När Europe senare vunnit rock-SM och har fått spela in en skiva börjar så rocklivet på allvar. Man genomför spelningar i Japan och filar på sin nästa skiva. Det är med plattan The Final Countdown och albumets titelspår samt låtar såsom Rock The Night och Carrie som den monumentala framgången slår till på allvar. Världsherravälde hägrar…
Olyckligtvis verkar det vara här någonstans när bandet står på topp som vägen utför börjar. Ett antal felsatsningar och en i grund och botten lurig manager blir bandets olycka. Gitarristen Norum vill dessutom spela hårdare låtar än vad den framgångsrika plattan erbjudit och väljer att lämna gruppen. Eller får han sparken? Ersättas skall han förvisso.
De nya låtar som skrivs är ju OK men inga superhits. Trots höga förväntningar når skivförsäljningen aldrig upp till föregångarens nivå. Man kämpar och kämpar. Det skrivs på bokens sidor om turnéer, pengar, managers, skivförsäljning, bandmedlemmar som byts ut och andra som fastnar i drogträsket.
Det hela är sådär högst måttligt intressant. Jag gillar Europe och har följt dem sedan mitten av 80-talet. Det är tyvärr få nyheter eller överraskningar som presenteras på dessa 397 sidor. Mycket kring schismen mellan Europe och Norum, problemen med dåligt management, skatteflykten till ett semesterparadis osv. har ju redan valsat runt i media genom åren.
När det sedan närmar sig nutid, eller i alla fall 2000-tal är det bara något enstaka kapitel kvar i boken trots att Europe faktiskt släpper både en, två och tre skivor i något slags strukturerad återkomst till hårdrocksscenen. Lite sorgligt att det tydligen inte finns något spännande att skriva om detta, men så visar det sig i eftertexterna att egentligen hela boken är skriven utan att Europes officiella medlemmar kommit till tals alls.
Berättelsen om Europe verkar bygga på berättelser som de gamla tidningen OKEJ-musikjournalisterna Anders Tegner och Jörgen Holmstedt återgivit tillsammans med information från folk på olika skivbolag och andra personer i Europes närhet. En hel del skvaller med andra ord, mer än spännande anekdoter från de som själva var med då det begav sig. Eller nåja, OKEJ var på 80-talet i rättvisans namn en kraft att räkna med, tidningens folk var närvarande i musiksvängen där det hände något, så Tegner och Holmqvist var säkert med, men de var och är ju ändå inte Joey Tempest, John Norum, Mic Michaeli, John Levén, Ian Haugland eller Kee Marcello…
Detta är kanske inte en dålig berättelse, men heller ingen fantastiskt intressant story, i alla fall inte om du redan haft viss koll på bandet genom åren. Ett ordinärt medelbetyg får räcka. Mitt i boken kommer 16 sidor med färgfoton från diverse konserter och andra situationer.
