Andrew Klavan: Säg inte ett ord (Bonnierförlagen 1994)
(Donīt Say a Word. 1991)
I boken är det huvudpersonen dr Nathan Conrad som stöter på några få otäcka skurkar och blir nästintill fullkomligt sönderslagen. I den kändisspäckade filmen med Michael Douglas i huvudrollen tar han sig an ännu fler bovar men får knappt en skråma innan allt är slut och den gode doktorn hjälteförklaras. Ja, så kan det bli. Detta är ett av de sällsynta tillfällena där boken faktiskt är sämre än filmen med samma namn. Båda är ok, men det händer mer i filmen! Och det är annorlunda saker och blir mer spännande.
Nå, hursomhelst, vad handlar grundstoryn i boken om då? Jo, dr Nathan Conrad är psykiater och nu blir han ombedd av en kollega att ta sig an patienten Elizabeth Burrows. Hon har tydligen begått en massa otäcka mord och vill inte alls medverka i behandlingen eller tala med någon om det som skett. Kan månne den framgångsrike doktor Conrad nå fram till Elizabeth, som inte bara är en ung och knäpptyst mördare utan även sagolikt vacker och dessutom schizofren. Kan doktorn få fram sanningen?
Nja, det går trögt, så trögt att otäcka karlar kidnappar doktorns dotter för att tvinga honom jobba hårdare för att få fram hemligheter bara Elizabeth vet. Skurkarna bevakar familjen Conrads bostad och avlyssnar telefoner och ger både mor och far instruktioner för hur de skall agera. Initialt helt skärrade och upprivna över den försvunna dottern tar man och hustru på var sina håll tag i situationen och försöker göra livet svårt för kidnapparna...
Ja, i grund och botten är detta ett kidnappningsdrama där förövarna är de som har kontrollen och ger direktiv till de utpressade som självklart är förbjudna att blanda in polisen... Och efter sista sidan har jag läst 349 måttligt spännande sidor som inte kan få mer än ett medelbetyg.
Andrew Klavan: Ögonblicket före tystnaden (Forum 1996)
(True Crime. 1995)
Frank Beachum sitter i dödscell och skall om några timmar avrättas med giftinjektion. Han har suttit 6 år i fängelset och hela tiden förklarat sig oskyldig till brottet men bevisen och vittnesberättelserna talar emot honom. Nu skall han snart få träffa sin hustru och lilla dotter en sista gång och äta sin sista måltid, sen är plågan slut.
Han kommer att avrättas för ett mord han inte begått. Det är bara en sista sak kvar. Frank Beachum har lovat en ung kvinnlig journalist ett sista uttalande innan avrättningen och hon är på väg till fängelset i detta nu.
Men en olycka sätter käppar i hjulet för henne. Det blir den garvade reportern Steve Everett som med mycket kort varsel får rycka in istället.
Steve gör nästan omedelbart en mycket skrämmande upptäckt. Frank Beachum kan inte ha begått mordet han dömts för! Nu börjar Steve en panikartad kamp mot klockan för att försöka få fram bevisen som kan rädda en oskyldig man från döden. Även om Steve är en rutinerad journalist är det många som numera helt saknar förtroende för honom. Steve Everetts egna liv håller också på att rasa samman. Steve är en notorisk vänsterprasslare, en usel pappa och har en anställning som hänger på en skör tråd. Han super, ljuger och beter sig allmänt svinigt åt. Vem vill lyssna på hans tokerier?
Vad kan väl han komma med som poliser och advokater inte fått fram på flera år?
Detta är 325 mycket lättlästa sidor och en skrämmande skildring av en dödsdömd mans panik inför att möta döden i förtid som en oskyldigt dömd mördare. Dödsstraff är det bra? Och hur säkerställer man att ingen någonsin döms utan att vara skyldig? Spännande och tankeväckande. Betyget blir en stark trea.