Stephen King: Benrangel (Bra Böcker 1999)
(Bag of bones. 1998.)
Den här skribenten är väl inte helt okänd efter över 40 böcker på svenska. Flera av de senare böckerna King skrivit skiljer sig ganska markant från de som kom under 80-talet. Den här är inget undantag, för även denna bok är långt ifrån den rena skräcken som var så påtaglig i Varsel, Cujo, Christine, Carrie. Visst finns det något övernaturligt väsen medverkande även i denna 500-sidors (492) lunta, men det är av underordnad betydelse.
Här handlar det istället om 40-årige Mike Noonan som är författare av bestsellers, men som sedan hustruns alltför tidiga död drabbats av fullständig skrivkramp. Förlaget skriker efter nya böcker men nya böcker känns inte viktigt alls. Trots att över fyra år har gått kan han inte sluta sörja och mardrömmar om hans sommarhus har av någon anledning börjat terrorisera honom.
Han styr kosan mot den avlägsna sommarorten och hamnar mitt i en otäck vårdnadstvist där han genast fattar tycke för den unga mamman och hennes barn...
Det här är inte det bästa King skrivit men bra nog för att Kingfantasten skall läsa även denna bok. Och en bok att rekommendera den som inte läst en enda berättelse av Stephen King och tror att han bara skriver äckliga skräckromaner. För det gör han inte. Fast lite otäckt är det allt, eller ja, rättare sagt hemskt sorgligt.
Stephen King: Hjärtan i Atlantis (Bra Böcker 2001)
(Hearts in Atlantis. 1999)
Det infinner sig en "Forrest Gump-känsla" när jag läser Hjärtan i Atlantis. Parallellerna mellan de båda böckerna (eller filmen Forrest Gump och denna bok) är många. Det är en berättelse från 60-talet fram till idag. Vi följer i fem olika berättelser några ungdomar från ungdomsåren i skolan med mobbing och kärlek, trassel hemma, över avsked och uppbrott, till vuxenvärlden med Vietnamkrig, handikapp och död. Och för de efterlevande i slutet av 90-talet deras tankar och känslor över det förgångna med saknad och kära återseenden. Trots att det är olika huvudpersoner i de olika delavsnitten så löper en tydlig röd tråd genom de olika berättelserna.
När det hela är slut har man känslan av att detta är en mycket bra bok av King som skrivit så att man verkligen känt för personerna och har berörts över livsödena. Avsked från Den Stora Kärleken är ju aldrig kul, och både dessa avsked och Vietnamkrigets fasor griper tag alldeles för lätt för att det skall vara behagligt egentligen.
Trodde du att Stephen King bara skrev rena rysare/skräckromaner och därför undvek King, då missar du mycket bra läsning. Det här är en sådan bok. 501 sidor.
Stephen King: Liseys berättelse (Bra Böcker 2007)
(Lisey´s Story. 2006)
Mellan bokens pärmar berättar Lisey Landon om sitt liv. Hon har haft 25 mestadels goda år tillsammans med den mycket kände och prisbelönte författaren Scott. Nu brottas hon med minnena och håller på och rensar ut hans kvarlåtenskap för att kunna gå vidare med sitt liv. Japp, det är sorgligt men sant, Scott är död.
Flera personer hör av sig och vill ta del av det material som Lisey nu skall rensa ut. Säkerligen finns där gamla anteckningar, utkast till berättelser, ofullbordade verk eller rentav färdiga men aldrig publicerade alster. Scott var ju hyggligt produktiv och med hans stjärnstatus kan nygamla fynd vara synnerligen värdefulla. Kan Lisey möjligen låta någon enskild samlare eller ett universitet få sakerna?
Lisey säger nej men de till en början så oskyldiga förfrågningarna blir snart allt otäckare för att sedan bli regelrätta övergrepp och dödshot…
Samtidigt som Lisey försöker att hantera dessa hotelser (och en specifik galning i synnerhet) har hon och systern Darla fullt upp med storasyster Amanda, den psykiskt sjuka systern… Hon som gör galna saker, skär sig, skriker och gapar eller stirrar knäpptyst ut i intet.
Parallellt med dessa händelser i nutid får vi även Liseys berättelse om hur livet med Scott tedde sig förr, när de möttes, när han slog igenom, hur de semestrade och gjorde signeringsturnéer. Och för den delen hur han dog…
Det visar sig att släkten Landon bär på en otäck hemlighet. Familjen verkar vara infekterad med äckelgeggan, något mörkt och otäckt som troligen gör personer galna. Scott som såklart är skraj för sitt eventuella aktiva eller passiva bärarskap av detta hemska kan otroligt nog faktiskt förflytta sig till en annan värld. Den här alternativa platsen är inte nödvändigtvis speciellt trevlig den heller…
Stephen Kings Liseys berättelse spänner över 541 sidor och beskrivs bäst som något slags kärlekssaga, ett relationsdrama över decennierna. Visst smyger det sig in något typiskt King-hemskt men detta är inte skräckroman, det är ingen thriller, och trots teleporterande till en annan värld är det varken science fiction eller fantasy heller, det är bara stor kärlek och tragik. Eller rentav allt detta och mer. Boken tuffar rätt stillsamt på och är tyvärr inte fullt så spännande eller intressant som jag förväntat mig, så medelbetyg får allt räcka. Det är kanske till och med i snällaste laget? Fast nej, dålig kan man väl inte säga att sagan är? Möjligen dock att sidantalet borde ha kortats något.
Stephen King: Duma Key (2008)
(Duma Key. 2008)
Edgar Freemantle är med om en trafikolycka och vaknar till liv med svåra smärtor och utan någon vänsterarm. Rehabiliteringen blir lång och svår och inget blir bättre av att Edgars hjärna verkar ha svårt att sätta rätt ord på saker och ting. När Edgar talar dyker ibland helt fel ord upp och det gör honom såklart rejält frustrerad, han vet ju vad det är han vill säga. Än värre blir situationen av att han också upplever såväl raseriattacker som minnesluckor.
Hustrun kan kanske stå ut med hans verbala tillmälen men när Edgar inte bara en gång utan två försöker ta livet av henne, och dessutom förnekar all kännedom om det inträffade, har hon fått nog och begär skilsmässa. Nog har livet förändrats å det grövsta för den framgångsrike byggföretagaren…
Edgar lyder sin doktors råd om miljöombyte och flyttar till Duma Key för att bosätta sig i en strandnära stuga på den lilla Florida-ön. Där växer en stark vänskap fram med Wireman som bor i grannhuset där han vårdar gamla tanten Elizabeth Eastlake. Edgar börjar måla tavlor och snart får omvärlden upp ögonen för hans storslagna konstverk. Fast är det verkligen Edgar som målar eller någon eller något annat?
Dagarna går och Edgar får sig till livs berättelsen om de hemska händelser som drabbat hans granne Elizabeth i dennes ungdom här på Duma Key. Är det så att något ont från den tiden lever kvar här eller rentav försöker ta sig tillbaka? Edgar blir rädd för att hans tavlor kan vara livsfarliga…
Visst finns här en del spänning och klassiskt obehag à la Stephen King men än mer i fokus är persongalleriet, vänskapen mellan Edgar och Wireman och Edgars relation med och till sin yngsta dotter. Det hela tuffar på rätt stillsamt till en början. Många hundra sidor går och allt är väl, intressant, gripande men ärligt talat, inte så spännande, skrämmande eller otäckt att detta kan klassas som en rysare, eller primärt höra hemma i kategorin deckare/thrillers. Eller jo, det kan det kanske, men jag väljer ändå genren Skönlitteratur, för detta är mer drama och gripande familjeberättelse än något annat. Det är King i ganska god form, men kanske att här finns lite väl många sidor (637 stycken) i förhållande till vad som erbjuds…