Stephen King: Varulvens år (Wahlströms 1986)
(Cycle of the Werewolf. 1983)
Det här är en nätt liten historia som tar sin början i januari ett visst år. I en ylande snöstorm dyker en varulv upp och sliter en man i stycken. Ett nytt offer hittas i februari och därpå ett i mars, alltid under fullmåne. Invånarna i det lilla samhället Tarkerīs Mills är chockade, men ännu inte vettskrämda.
På nationaldagen i juli bränner rullstolsburne grabben Marty av några raketer mitt i natten och de lockar till sig varulven. Lyckligtvis lyckas han få smällare att detonera mitt i det angripande monstrets ansikte och varulven försvinner, nu skadad. Marty förstår att det nu bara handlar om att finna den person som har färska sår i ansiktet, så har man personen som förvandlas till varulv identifierad. Naturligtvis är det ingen som tror på Marty, så han får ta saken i egna händer.
Först måste han så klart skaffa silverkulor, inget annat kan väl döda en riktig varulv? Under tiden börjar den grymma verkligheten gå upp för "varulven" i mänsklig skepnad. Kvistar och blad, förstörda kläder, rispor och nu ansiktsskador kan man bara inte ignorera. Det här är inte en hemsk dröm utan verklighet! Och nu måste förstås varulven själv ge sig på den som kan avslöja honom.
Från start till slut spänner denna berättelse över ca 130 sidor, där varje månad under Varulvens år får ett eget kapitel. Det är tjusiga färgbilder av Bernie Wrightson i varje del och svartvita bilduppslag till varje kapitelinledning så säg att en ca 60 sidor går åt till annat än text. Detta är mer en illustrerad novell än en riktig roman. Hur som helst blev det en 90-minuters film av boken, "Silver Bullet", och både bok och film är väl lagom underhållande. Så underhållande som nu varulvar kan vara...
Stephen King: Maratonmarschen (Bra Spänning 1987)
(The Long Walk. 1979)
Vi är några år in i framtiden och den allra största utmaningen för människan är tävlingen Maratonmarschen. Frivilliga tonårskillar ansöker om deltagande, testas fysiskt och psykiskt och till slut står där 100 spända grabbar på startlinjen. Vår huvudperson, 16-årige Ray Garraty, är en av dem. Startskottet går och det gör deltagarna också. Under 5 dagar vandrar de, i hagel, ösregn och stekande sol, genom flera delstater längs Amerikas östkust i jakten på det åtråvärda förstapriset: Vadhelst du önskar under resten av ditt liv.
Tyvärr är priset för att inte nå ända fram högt. Reglerna säger att du aldrig får lämna huvudvägen och aldrig hålla lägre hastighet än 6,5 km i timmen. Du äter, dricker, skiter och pinkar samtidigt som du går. Du får tre varningar för regelbrott, sen skjuts du av de beväpnade vakterna som följer loppet i en bandvagn och registrerar ditt tempo. En erhållen varning kan dock raderas efter en timmas prickfri gång.
Somliga deltagare blir goda vänner, andra hatas av alla. Väder, vind och ansträngningen i sig frestar på. Skor slits ut, fötter och ben säger ifrån. Solsting, näsblod, lunginflammationer och magsmärtor slår till. Runtomkring de deltagande ekar skotten när tidigare kompisar faller ifrån och skjuts ihjäl. Längs vägarna står allmänheten och hejar på och njuter/äcklas av spektaklet. Grabbarna börjar snabbt ångra att de ställt upp och längtar snart bara hem till familjen, efter fruar och flickvänner eller rentav efter döden.
Det hela är egentligen en löjligt banal historia, de bara går i 270 sidor, men en otäck sådan och samtidigt intressant nog för att få en att vilja läsa vidare. Slutet kunde dock varit lite bättre. De taskiga oddsen för vinst med livet i behåll (1/100) borde ju fått folk att värdesätta tillvaron lite mer, tycker man.
Stephen King: Vägbygge (Legenda 1988)
(Roadwork. 1981)
Året är 1973 och Barton George Dawes har länge gått och varit helt tillfreds med tillvaron. Nu brakar allt samman. Nu kommer motorvägsbygget igång och den stora bullrande vägen skall gå rakt genom hans villaområde. Det är bara att packa och dra iväg, skaffa ett nytt hus. Och arbetsplatsen ligger också i vägen, tvätteriet skall flytta. Det är bara att börja om på nytt där också.
Men Mr. Dawes har ingen som helst önskan om att varken flytta eller byta jobb.
Livet börjar förlora sin mening, det är bara skit med allt. Dawes börjar bete sig allt mer besynnerligt. Han bara låtsas titta på nya hus och nya avtal för tvätteriet. Till slut säger han upp sig och berättar sanningen för hustrun. Det finns inget nytt hus att flytta till och jobbet har han slutat på. Hustrun förstår sig inte på honom och väljer att lämna honom. Ja, då finns det ingen mening med något alls längre. Dawes tänker bara på den förbannade motorvägen som förstört hans liv. Han skaffar skjutvapen och sprängämnen... Det är dags för en tydlig protest ingen kan undgå att uppmärksamma!
305 sidor om den lille mannens kamp mot samhällets höga beslutsfattare. Spännande och tragiskt och som du förstår kan detta bara sluta på ett sätt med katastrof.