Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (Piratförlaget 2010)
Omtalad och hyllad som få böcker den senaste tiden är den ändå inte ha-ha-rolig. Inte för mig. Och det var vad jag hade förväntat mig efter alla skriverier och hyllningar. Jag ler ofta och myser åt somliga händelser, vändningar och tokerier men inte sitter jag och gapskrattar som jag ju hoppats få göra.
Men nog är en hel del festligt i alla fall. Det är lagom trevlig läsning, det här. Det kan inte bli bästa toppbetyget för jag tycker inte det hela håller vägen ut till sidan 392. Något lite tappas bort mot slutet när allt skall rundas av, allt skall knytas ihop och den här otroliga historien komma till sitt slut. Men fram till dess… Vilken berättelse, vilket liv han har levt den gode hundraåringen!
Allan Karlsson bor på ett äldrehem men är utan tvekan helt klar i knoppen. Nu skall han till att fylla tresiffrigt och kommunalråd och lokaltidning skall dyka upp för att ta del av firandet. Det är väl bara det att Allan själv inte önskar sig ett dylikt spektakel. Han öppnar sitt fönster, kliver ut i pensérabatten och ger sig iväg.
Men vart skall han ta vägen? Snart skall födelsedagskalaset börja, man kommer att leta efter honom och snart finna honom. Malmköping är ingen stor ort. Allan ger sig iväg mot centralstationen där han träffar en långhårig, skäggig yngling med en stor resväska. Allan lovar att vakta väskan när killen går på toa, men får ett infall och stjäl väskan. Så hoppar Allan på sin buss iväg mot nya äventyr...
Snart jagar både polisen och tjuvar efter den till åren komne men knivskarpe jubilaren.
Detta är sannerligen en mycket annorlunda berättelse! På ett sätt påminner det hela en del om Forrest Gump som träffade några av 60-talets kändisar. När vi får oss Allans levnadsberättelse till livs visar det sig att han också träffat en mängd historiskt viktiga personer.
Amerikanska presidenter, premiärminister Churchill, ordförande Maos unga hustru är figurer som far förbi. Allan hamnar på båda sidor i Spanska revolutionen, vandrar över Himalaya, hjälper till vid spridandet av atombomben osv… Ja, storyn varvar Allans flykt och möten i nutid med återblickar av hans upplevelser i ungdomen och vuxen ålder.
Ja, det är inget mindre än en helt otrolig historia som presenteras mellan pärmarna och även om jag nog tycker att det blev väl mycket politik i tillbakablickarna så vill jag ändå rekommendera boken med betyget en måttlig fyra. Detta är om inte annat rejält annorlunda.
Jonas Jonasson: Analfabeten som kunde räkna (Piratförlaget 2013)
Det här blir precis som ”Hundraåringen” en dråplig historia som spänner över flera decennier. Vi börjar för länge sedan i Sydafrika och stiftar bekantskap med 14-åriga flickan Nombeko som arbetar som latrintömmare. Lite senare är hon mer eller mindre en fånge hemma hos ingenjör van der Westhuizen. Nombeko gick nämligen på trottoaren där den fulle ingenjören kom körande med sin bil… Och i kollisionen mellan bil och en liten flicka fick förstås bilen skador så nu är Nombeko dömd till mångårig hushållstjänst för att, så att säga, jobba av skadeståndet som van der Westhuizen skulle ha... Ja, det är förstås inte lätt att vara mörkhyad och analfabet i den tidens Sydafrika!
Fast nu är ju inte Nombeko analfabet även om många tar det för givet. Tvärtom. Visst kan flickan både skriva och räkna och det bättre än många andra, få är så smarta som hon. Nombeko blir snart oumbärlig för sin husbonde ingenjören när denne får i uppdrag att låta tillverka sex atombomber!
Så tillverkas av misstag en sjunde atombomb och Nombeko måste agera. Snart dyker hon och bomben faktiskt upp i Sverige. In i bilden kommer även tre kinesiska flickor, ett par svenska tvillingpojkar varav den ene inte finns och ja… berättelsen rullar på.
Folk jagar efter såväl Nombeko som den försvunna bomben samtidigt som Nombeko och pojken som inte finns försöker kontakta svensk kung och statsminister för att ge bort bomben. Det visar sig inte vara helt lätt…
Det hela börjar mycket allvarsamt för att sedan bli allt mer galet och underhållande. Visst är det en rejält skruvad historia men när den tar fart är detta svårt att släppa. Hur kommer det att gå? Ja, den som läser dessa lättlästa, fängslande men tokiga 416 sidor får veta svaret! Bättre eller sämre än Hundraåringen? Ja, mer av samma upplägg egentligen, men frågar du mig så säger jag bättre!
Jonas Jonasson: Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) (Piratförlaget 2015)
Per Persson är receptionist på ett sjabbigt hotell som en gång i tiden varit det betydligt mer populära stället Club Amore. Här, på Pensionat Sjöudden, lär Per känna Johan Andersson, i fängelset och bland andra kriminella mer känd som Mördar-Anders. Per träffar också prästen Johanna som jagats bort från sin församling.
De tre mer eller mindre rätt misslyckade individerna slår sig snart ihop. Per och Johanna ser en möjlighet till att plötsligt tjäna stålar och de beslutar sig för att hyra ut Mördar-Anders tjänster i den undre världen. Plötsligt rullar miljonerna in. Det verkar finnas många som vill ge andra en snyting eller två, eller i alla fall markera somligt...
Så en dag har Mördar-Anders bestämt sig för att lägga sitt gamla våldsamma liv bakom sig. Det är slut med hot och våld. Så otroligt synd att Per och Johanna redan har fått en väldig massa pengar i förskott för uppdrag som Mördar-Anders nu inte tänker slutföra!
Per, Johanna och Mördar-Anders måste nu fly ifrån en massa ilskna gangsters. Det är under den flykten som receptionisten och prästen kokar ihop en ny plan. Varför inte starta en kyrka? Låta Mördar-Anders predika om hur han mött Gud och blivit omvänd. Folk brukar ju skänka stora slantar till kyrkan! Och skurkarna skall väl kunna hålla sig borta, Mördar-Anders sitter ju ändå på väldigt mycket information om deras verksamheter. Nog kan de väl ha överseende med sina förlorade pengar?
Så slår Anderskyrkan upp portarna och folk strömmar till platsen. Miljonerna rullar in, men Mördar-Anders har bestämt sig för att skänka bort pengarna. Den ena sammanslutningen efter den andra får donationer på hundratusentals kronor. Per och Johanna gör vad de kan för att gömma undan så mycket som möjligt för egen räkning. Samtidigt finns där gangsters som inte alls tänker lämna Mördar-Anders och hans vänner ifred…
311 lättlästa sidor med en intressant början i alla fall, sen går det hela lite på repeat. Det planeras en liten kupp, den slår väl ut ett tag. Därefter en ny plan, den funkar ett tag. Sedan nytt fokus, verkar också lovande… Per och Johanna är hjärnorna, Mördar-Anders är den dumsnälle men tröge muskelmannen som blir lurad. Sen blir det liksom ingenting mer av allt och så är det slut. Upplägget hade mycket god potential men det höll inte hela vägen. Fast medelbetyg kan det få bli, det var småskoj både här och där, lite knasigt i god Jönsson-ligan stil.
Jonas Jonasson: Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket (Piratförlaget 2018)
Allan Karlsson sitter på Bali med kamraten Julius och har det tråkigt. Pengarna är dessutom i det närmsta slut, eller kommer definitivt att vara det när den stora skulden till lyxhotellet reglerats.
Nu planeras i alla fall Allans hundraettårsfödelsedag. Det skall bli ballongflygning och det blir det sannerligen. Allan och Julius far iväg upp mot himlen, ut över havet och kraschlandar i Indiska Oceanen.
Lyckligtvis blir de upplockade av ett fraktfartyg. Tyvärr dock ett nordkoreanskt skepp som smugglar uran från Afrika till hemlandet. För att rädda livhanken lovar Allan, i egenskap av att plötsligt vara en schweizisk kärnvapenexpert (vilket såklart är en lögn), att hjälpa Nordkorea med atomvapenframställningen. Hittills har man ju inte lyckats så värst...
Väl ute ur landet blir det härnäst en golfrunda med USA:s president Trump innan Allan och Julius kommit tillbaka hem till Sverige. Under resans gång har de hunnit med att ge Tysklands förbundskansler en fin present och innan boken är slut faktiskt en gåva till.
Dessutom har de tagit en långpromenad till Märsta, rånat en närbutik, gett sig in i begravningsbranschen, flyttat till Malmö, fuskat lite med andesamtal, orsakat kaos på Kastrups flygplats och härjat runt i både Tanzania och Kenya. Kort sagt gjort en fantastisk resa och upplevt härliga äventyr med vanligt folk och den yttersta makteliten i världen. Allt på 435 lättlästa och rätt festliga sidor. Imponerande hur författaren lyckats knyta ihop en uppdiktad gammal man med verkliga, aktuella händelser och personer. En värdig uppföljare till Hundraåringen...