Arnaldur Indriđason: Frostnätter (Norstedts 2009)
(Harđskafi. 2007)

Maria förlorade sin pappa i en drunkningsolycka när hon var ung och nu har det gått en tid sedan modern gick bort i cancer. Maria är gift med läkaren Baldvin men känner sig ändå ensam och söker något slags kunskap om livet efter detta. Har hennes mamma och pappa det bra? Ja, vem vet? Nu har Maria själv gått och hängt sig i sin sommarstuga. Japp, boken börjar med ett tragiskt självmord och sedan blir det om möjligt bara än mer eländigt.

Polisen Erlendur kommer till sommarstugan och han och andra utredare konstaterar det uppenbara, det hela rör sig om ett självmord, fallet avslutat.

Strax därpå får Erlendur i sin hand en kassettinspelning från en seans där Maria och ett medium försöker få kontakt med Marias mamma och pappa och blir nyfiken på vad som drivit kvinnan till att ta sitt eget liv.

Under bokens 311 sidor är det i princip endast Erlendur som representant för den isländska polismyndigheten som tittar vidare på fallet. För alla andra är saken utagerad men Erlendur är som sagt nyfiken. Han vill veta mer, finna ett svar. Varför har detta tragiska inträffat?

Snart härjar Erlendur runt bland skådespelare, läkare och medium. Han träffar maken, Marias väninnor och många andra för att pussla ihop en helhet och finna en förklaring. Självklart är inte allt vad det verkar vara. Sanningen bakom självmordet är långt mer otäck än någon kunnat ana…

Erlendur brottas också med en önskan om att hjälpa en gammal man som ligger för döden. För ca 30 år sedan försvann mannens son spårlöst. Det vore fint om mannen kunde få någon form av avslut innan hans tid är till ända. Erlendur tar sig an även detta mysterium och så också fallet med en ung flicka som försvunnit ungefär samtidigt, ja då för 30 år sedan…

Här finns inte mycket av en traditionell polisutredning, tvärtom är det Erlendur som i mångt och mycket bedriver privatspaning. Självmordsfallet är avslutat och de 30 år gamla försvinnandena är det ingen som fått fram mer info om… Vilken tur att Erlendur inte ger upp. Skam den som ger sig osv…

Lägg till detta Erlendurs egna demoner kring den egna broderns försvinnande för så länge sen och en dotter som försöker att mäkla fred mellan sina föräldrar så har du bokens huvudelement i ett nötskal. Här händer det rätt mycket på olika fronter och berättelsen är till stora delar mycket bra och spännande. Någon eller några någonstans ljuger förstås, men vem, vilka och varför i så fall?

Polisman Erlendur finner svar och somligt är gott och bra, annat bara hemskt eller tragiskt eller rentav hemskt tragiskt. Fast så värst mycket av Islandskänsla blir det kanske inte. Utöver en del lite konstiga namn och maträtter kunde detta nästan utspelas var som helst, men nog är det en utmärkt berättelse. Stark trea i betyg.




Arnaldur Indriđason: Mörka strömmar (Norstedts 2010)
(Myrká. 2008)

Han förbereder sig för en spännande utekväll genom att ta med sig våldtäktsdrogen Rohypnol i fickan. Någon vacker ung flicka skall han väl alltid kunna få med sig hem? Lite pulver eller ett piller i en drink så är ju saken klar…

Så påträffas killen död i sin lägenhet. Han ligger på vardagsrumsgolvet med avskuren hals. Han har själv en stor dos Rohypnol i kroppen, det finns en nyligen använd kondom på golvet och en tjejs T-shirt samt en sjal som doftar indisk mat ligger kvar i bostaden. Mannen har uppenbarligen nyligen haft sex, men kvinnan är försvunnen…

Reykjavikspolisen har ett mordfall att lösa. Olyckligtvis vet de kvinnor man kommer i kontakt med och som möjligen kan ha koppling till mannen ingen info att komma med.

Polisman Erlendur som varit huvudperson i många tidigare böcker har rest till sina gamla barndomstrakter och ansvarig för utredningen är istället poliskvinnan Elínborg. Hon söker fallets lösning genom att söka olika pusselbitar bland läkare, kända narkotikalangare och kunder till det telebolag mordoffret jobbat åt. Hon försöker också få användbar info från en underlig elöverkänslig kvinna och så letar hon efter en haltande man…

Indridason skapar en måttligt spännande bok med utgångspunkt i bruk av våldtäktsdroger på krogen och tar även kort upp fenomenet med att lämna ut hela sitt liv på bloggar och hemsidor i och med att Elínborgs egen son berättar vitt och brett om såväl sig själv som hela familjen… Något som syskon och polismamman inte alls tycker är okej.

Berättelsen är helt okej från start till slut men föregående bok var i mitt tycke ett strå vassare, mer spännande, överraskande och tragisk, hur förskräckligt det än är med våldtäkter. Det hela slutar (såklart!) med att den verklige mördarens identitet avslöjas men det känns ändå som att somligt hänger lite i luften när boken tar slut. På samma sätt som detta är en direkt fortsättning på boken Frostnätter verkar det som att det kanske kommer en direkt fortsättning även på detta… 297 sidor.




Arnaldur Indriđason: Svart himmel (Norstedts 2011)
(Svörtuloft. 2009)

Erlendur är fortfarande på semester och efter att kollegan Elínborg fått ha huvudrollen i boken Mörka strömmar är det väl inte mer än rätt att vi nu får polisen Sigurdur Oli som ansvarig utredare för en bunt nya fall.

Här söker han en okänd som stjäl en äldre kvinnas söndagstidning. Dessutom försöker han hjälpa en vän som råkat i händerna på en utpressare. Fotografier har tagits i hemlighet i samband med en swingersträff och de här nakenbilderna kan såklart ställa till det om de visas för fel personer. Kan måhända Sigurdur få utpressaren att ge upp sina bilder?

Det visar sig att Sigurdur tittar in hemma hos utpressaren just i det ögonblick denne blir slagen sönder och samman. Sigurdur själv får sig en smäll innan förövaren snabbt sticker från platsen.

Nu har allt blivit så mycket mer komplicerat. Sigurdurs försök att privat hjälpa en vän har placerat honom mitt uppe i vad som blir en mordutredning. Polisen måste nu söka efter någon som haft anledning att vilja utpressaren ont. Inte kan väl Sigurdurs vän…?

In i storyn kommer indrivare, knarklangare, skumma banktjänstemän, ja till och med pedofiler. Polisen får sig tillsänt en filmremsa där en pojke utsätts för övergrepp. Det verkar vara en mycket gammal film men varifrån kommer den? Vem är pojken?

På hemligt ställe i staden håller en man en annan man som gisslan…

Ja, på 327 sidor händer det grejer. Somligt av ovanstående hänger ihop, somligt är enskilda, lite enklare fall som snabbt kan lösas. Sigurdur Oli må vara en mer spännande karaktär än kollegan Elínborg men som helhet blir boken tyvärr inte bättre än den föregående. Jag kommer på mig själv med att verkligen sakna Erlendur och hans lugn och lite besvärliga relation med sina barn. Måtte han snart komma tillbaka från sin semester!




Arnaldur Indriđason: Den kalla elden (Norstedts 2012)
(Furđustrandir. 2010)

Sextio brittiska soldater gick vilse bland isländska berg för flera decennier sedan, i samband med andra världskriget. De överraskades av en storm och många av dem dog, även om de alla till slut faktiskt kom till rätta. Precis samtidigt försvann en ung kvinna i samma trakt. Matthildur lämnade bostaden och skulle gå och hälsa på sin mor. Sedan dess är det aldrig någon som sett henne.

Det har genom åren spekulerats vilt om hennes verkliga öde. Det har snackats om att hon stött på soldaterna, rentav förälskat sig i någon av dem och planerat att rymma iväg men nej, ingenting sådant har gått att bevisa. Man har sökt henne högt och lågt men hon sveptes nog iväg ut till havs… Det gjorde ju även somliga soldater även om de ju hittades, ibland långt senare.

Nu har polisen Erlendur rest till östra Island. Han övernattar i den öde kåk som en gång varit hans föräldrahem, huset i vilket han växte upp. Han tillbringar lugna dagar med att språka med grannar, jägare och andra i trakten, de flesta från den äldre generationen som kanske själva funnits här då försvinnandena ägde rum.

Erlendur är mycket intresserad av människors kamp i oväder, han har ju själv befunnit sig i en hemsk storm och förlorat en familjemedlem. Inte nog med att han försöker få fram mer info om Matthildurs öde, han söker också efter sin saknade lillebror som en gång i en storm slets ur hans egen hand när bröderna var ute bland bergen och överraskades av vädrets makter…

På 288 sidor kommer en stillsam men som det visar sig ändå mycket hemsk och tragisk historia där Erlendur faktiskt lyckas få fram ny information såväl om Matthildur som om brodern. Hans envishet och många frågor rör upp heta känslor och avslöjar gamla hemligheter som länge, länge legat dolda.

Boken är inledningsvis ganska seg och händelsefattig. Sakta men säkert växer storyn och man sugs in i mysterierna. Skildringar av nutid och dåtid växlas flitigt och knappt 300 sidor senare så har ett mer än 50 år gammalt mysterium fått sin lösning... Usch, så hemskt.




Arnaldur Indriđason: Den stora matchen (Norstedts 2013)
(Einvígiđ. 2011)

Ingen Erlendur, ingen Sigurdur Oli, ingen Elínborg. Indridason vrider klockan tillbaka och låter nutid vara sommaren 1972. I huvudrollen polisen Marion Briem och hennes högra hand polisman Albert.

De utreder mordet på en ung pojke. Offret är 17-årige Ragnar som påträffats knivhuggen på en biograf i staden. Han har vad det verkar tydligen haft med sig sin kassettbandspelare till bion och har försökt att spela in dialogen. Ragnar älskade film och besökte ofta stadens olika filmsalonger för att titta på det som visades. Nu har någon i salongen under femföreställningen tydligen dödat honom och försvunnit med bandspelaren.

Vad är det för något som stackars Ragnar fått med på bandet? Vad har han snappat upp för konversation där i biomörkret?

Ja, något måste det ju vara. Inte kan någon ha velat mörda för att komma över en billig bandspelare. Och unge Ragnar hade ju inga fiender, han var ju lätt handikappad mentalt efter en olycka i unga år och mer som ett litet barn än en tonåring på väg att bli vuxen. Ingen kan ju ha velat honom något ont.

Reykjavik vid den här tidpunkten kryllar av utländska journalister och handelsattachéer. Staden är i fokus för det stundande världsmästerskapet i schack. Bobby Fischer ställs mot den regerande mästaren Boris Spasskij. Det är USA mot Sovjet och allt verkar handla om så mycket mer än bara schack…

Frågan är bara vad? Kan mordet på Ragnar ha något med schacktävlingen att göra? Eller handlar det om Islands nya zon för fiske? Handelsavtal med omvärlden? Amerikaner på den isländska militärbasen?

Poliser, politiker, diplomater, journalister, spioner, fyllon och film- och schackentusiaster. Marion Briem vill finna Ragnars mördare men först måste hon såklart lista ut vilka som faktiskt bevistat den där filmvisningen på eftermiddagen när dådet skedde.

Hon tvekar inte heller att gå på skyddade diplomater när hon tror att det är rätt väg framåt i utredningen…

Om förra boken (Den kalla elden) började segt och svagt och sakta tog sig är det nästan tvärtom här. Här har vi redan i inledningen ett otäckt mord, ett stort mysterium och en spännande schackduell som har världens ögon riktade mot sig. Sen blir det en härva av misstankar, sanningar och lögner att nysta i.

302 sidor där vi alltså följer Marion Briem som polis på hugget i nutid och som ung lungsjuk flicka på isländskt och danskt sanatorium i flera tillbakablickar på hennes liv.