Patricia Highsmith: En man med många talanger (Rabén Prisma 1996)
(The Talented mr Ripley. 1955)
25-årige Tom Ripley driver runt och gör inte mycket. En dag dyker Mr. Greenleaf på honom och ber Tom åka till Europa för att försöka få hem hans son så att han kan ta över familjeföretaget. Visst är väl Tom och sonen Dickie kompisar?

Ja, jo, säger Tom, men det är väl egentligen lite halvhjärtat, inte är de sådana bästisar. Men ja, visst känner han Dickie och så får han det att låta som om de var de absolut bästa vänner. Mr Greenleaf ger Tom en rejäl summa pengar och så ger sig Tom iväg över Atlanten. Och Tom är en mästare på att ställa sig in. Snart bor han tillsammans med den rike Dickie och tillbringar all sin tid med honom och hans vän Marge.

Dickie har inga planer på att resa hem. Tom lever gott på Dickies bekostnad. Marge tycker att det är nåt skumt med Tom och vill att han åker hem. Tom gillar inte Marge å sin sida. Och en dag kommer han på att han är ganska lik Dickie och så är han ju en jävel på att härmas...

Snart är Dickie död och vips återuppstår han, fast spelad av Tom Ripley. Och även om Tom ett tag lever gott blir det i längden ohållbart att spela två roller och hålla sig undan alla Dickies vänner... Och när någon kommer väl nära sanningen, ja då slår Tom till igen...

Det här är egentligen rätt intressant. Kommer Ripley att klara sig undan? Hur länge kan han lura omgivningen? Tyvärr såg jag filmen först och då hade man egentligen inte behövt läsa boken visar det sig. Bok och film är väldigt lika varandra. 274 sidor.

Patricia Highsmith: En man utan samvete (Rabén Prisma 1996)
(Ripley Under Ground. 1970)
Del två i serien om bedragaren och mördaren Tom Ripley. Det har gått en tid sedan förra boken. Tom är nu (huxflux) gift med miljonärsdottern Heloise och bor i Frankrike. Själv bidrar han till hushållsekonomin med pengar från arvet efter Dickie Greenleaf (en kompis han slog ihjäl i förra boken och sen skrev testamente åt!). Och så är han involverad i konstförfalskningar via företaget Derwatt AB.

I London målar Bernard tavlor i den försvunna konstnären Derwatts namn och ett galleri som drivs av Ripleys kompisar tjänar stora pengar. (Tom också). Nu har en kännare från Amerika kommit på en Derwattutställning och hävdar bestämt att den tavla han köpt (med rätta) är en förfalskning. Tom Ripley klär ut sig, åker till London och spelar den hemlighetsfulle eremiten och målaren Derwatt för att visa att han allt lever och intyga att han har målat tavlan.

Sen händer det lite saker och Ripley slår ihjäl mannen och gräver ned honom i skogen. Förfalskaren Bernard och berättar att han fått nog av lurendrejerierna. Han skall sluta måla och erkänna alltihop. Det vill Tom Ripley inte höra talas om. Och sen kommer förstås polis och anhöriga och letar efter människorna. Och varför är alltid Ripley inblandad i så många mystiska försvinnanden?

Ja du, det här är helt bisarrt. Fullständigt utan känslor dödar Tom till höger och vänster, och hans planer slår slint och så måste han tysta någon igen som är honom på spåren... sanslöst. Och ibland lite tråkigt, förutsägbart och tjatigt. 283 sidor.

Patricia Highsmith: En man med onda avsikter (Rabén Prisma 1996)
(Ripley´s Game. 1974)
Det här är inte så mycket en bok om Tom Ripley, som om stackars Jonathan Trevanny som hamnar mitt i smeten när Tom sprider skvaller. Jonathan är nämligen sjuk, har leukemi, och behandlingen går sådär. Han vet att han lever på lånad tid men gör sitt bästa för att ha härliga dagar tillsammans med fru och barn innan slutet är här.

När skurken Reeves frågar om Tom vet någon som kan begå ett mord så föreslår han just Jonathan. För han är ju sjuk, han har väl inget att förlora och visst behöver familjen pengar när han är borta? Tänk vad arvodet för ett lyckat mord skulle komma väl till pass. Så boven Reeves kontaktar Jonathan och efter rejäl övertalning så säger Jonathan ändå ja till uppdraget.

Han ger sig iväg till Tyskland och lyckas skjuta ett par maffiamän. Självklart säger han inget om detta till sin katolska hustru. Han får en slant för besväret och blir snart kontaktad igen. Nu behövs Jonathan för ett strypmord på ett tåg. Och jo, nu sitter han ju fast i skiten. Har man mördat en gång kan man göra det igen. Fast det här med strypsnara känns inte som hans grej, och när han tvekar kommer Tom Ripley och klarar biffen. Men maffian lyckas naturligtvis få upp ett spår efter våra huvudpersoner... och så rullar det bara på...

Tom Ripley tar över dödandet, men Jonathan är ju i högsta grad inblandad och hans hustru är sannerligen inte glad åt att maken umgås med Tom. Den där Ripley har ju faktiskt varit inblandad i en massa mystiska mord och försvinnanden, det är ju känt.

Som sagt, varken bättre eller sämre än tidigare böcker i serien. Lite annorlunda så tillvida att huvudpersonen egentligen är Jonathan Trevanny, men det är mest sorgligt att han blir så gement utnyttjad. För när man ger sig på maffian kan det väl aldrig sluta lyckosamt? 259 sidor.

Patricia Highsmith: Tom Ripley igen (Rabén Prisma 1996)
(The Boy who Followed Ripley. 1980)
Vem är den unge pojken som spanar på Tom Ripley? Jo, det visar sig vara 16-årige Frank Pierson, som rymt från Amerika efter att ha knuffat sin fader utför ett stup. En besvärlig mix av känslor håller den unge mannen borta från familjen. Mordet på fadern är ett problem, men 16-åringen lider minst lika mycket av att hans förhållande med den vackra Teresa knakar rejält.

Frank får god kontakt med Ripley som gör vad han kan för att hjälpa honom. En nytt falskt pass är en början. Men familjen söker efter Frank och lejer en privatdetektiv. Snart börjar tidningarna ha bilder på den saknade och någon eller några känner igen killen. Snart är han tagen som gisslan, man kräver miljoner i lösensumma av familjen i USA, och Tom Ripley är alldeles förstörd. Han gillar verkligen killen och vill honom inget ont. Han beslutar sig för att på egen hand ge sig på kidnapparna.

Varför detta skall vara den tjockaste boken i Ripley-serien kan jag inte riktigt förstå. Det är ju den bok där det händer absolut minst. Tom Ripley är närmast en ängel och det hela präglas mer av drama, elände och tragik än spänning. 326 sidor.

Patricia Highsmith: Ripley på djupt vatten (Rabén Prisma 1996)
(Ripley Under Water. 1991)
Konstiga Paret består av Janice och David Pritchard som har blivit Tom Ripleys nya grannar. Ett riktigt obehagligt par. David har en riktigt stor hobby och det är att göra livet så surt som möjligt för andra. Med stort engagemang spanar han på paret Ripley överallt (även på deras Marocko-semester) och har gett sig den på att skrämma upp Tom.

David Pritchard har nämligen snokat reda på begravda hemligheter och verkar känna till alldeles för mycket om Tom Ripleys tidigare dåd. Snart har mr Pritchard draggat i floden hemmavid och fått upp resterna efter mr Murchison som försvann i seriens bok nummer 2. Nu har han just lämnat liket vid Ripleys entrédörr och Tom förstår att något måste göras. Och det omedelbart. Men hur kan Mr Pritchard veta så mycket? Har någon skvallrat efter så lång tid? Och har han skrivit ned allt han vet någonstans?

Ripley är riktigt illa ute denna gång, men mer tuffare tag än ett slag på käften blir det egentligen aldrig. Det börjar riktigt spännande när Pritchard antyder att han vet en himla massa, men sen går berättelsen ned på sparlåga där Ripley jagar runt för att få veta var läckan finns.

Först mot slutet där Konstiga Paret konfronteras med Ripleys "hämnd" blir det lite mer spännande. Boken pendlar upp och ned och tangerar ibland ett medelbetyg, men som helhet håller det inte. Och du bör helt klart ha läst i alla fall de två första böckerna i serien innan du läser detta. 260 sidor.