Hergé: Det sönderslagna örat (Tintins äventyr #6) (Carlsen Comics 2004)
(L’Oreille cassée. 1945)
Det sönderslagna örat sitter på en sydamerikansk statyett som står på museet. En natt stjäls träfiguren bara för att återlämnas något dygn senare. Det hela var ett skämt skriver den okände tjuven och därmed är saken utagerad. Men nej, Tintin lägger märke till att den återlämnade statyn inte är originalet utan en kopia. Vem vill åt Arumbayaindianernas fetisch? Ja, säg det.

Någon mördar i alla fall den skulptör som Tintin tror är mannen som gjort kopian. Nu verkar skulptörens pratande papegoja vara enda vittnet till mordet. Men fler än Tintin är ute efter djuret. Och var finns den äkta träfetischen med det skadade örat?

Ja, dessa 62 sidor är måttligt spännande och bitvis ganska fult tecknade. En Tintin som dricker sig full på brännvin och vimsar runt bland skjutglada soldater i främmande land är heller inget festlig så betyget tre får vara svagt och gränsande till en tvåa. Här hade jag hoppats på en bättre story.

Hergé: Den svarta ön (Tintins äventyr #7) (Carlsen Comics 2004)
(L´Île Noire. 1965)
Efter första seriesidan ligger Tintin nedslagen på ett fält. Två sidor senare är det han själv som anklagas för överfall på en tågresenär. Detektiverna Dupond och Dupont fängslar Tintin som dock flyr. På sidan 7 är vår huvudperson nedslagen igen och skall kastas utför klipporna ned i havet men han klarar den knipan också bara för att strax därpå fastna med foten i en rävsax.

Lyckligtvis verkar den skadan inte påverka honom nämnvärt för strax har bokens skurkar beslutat sig för att bränna honom inne, något som såklart inte lyckas det heller. Äventyret går mot sin upplösning i Skottland på den otäcka Svarta ön, ön från vilken ingen besökare hittills återvänt. Ja, här händer det grejer och det hela blir till en rätt spännande historia.

Hergé: Kung Ottokars spira (Tintins äventyr #8) (Carlsen Comics 2004)
(Le Sceptre d´Ottokar. 1947)
Tintin får ett antal varningar om att han bör sluta lägga sig i andras affärer men fattar först inte vad det hela handlar om. När polletten så ramlar ned beslutar han sig för att kasta sig rätt in i hetluften.

Han följer med professor Halambique till landet Syldavien där det visar sig att kungen skulle bli tvungen att avsäga sig tronen om han skulle förlora sin spira. Och självklart är det just vad som händer. Någon lyckas stjäla den hårt bevakade kungliga spiran och Tintin försöker finna tjuven. 62 spännande sidor.

Hergé: Krabban med guldklorna (Tintins äventyr #9) (Carlsen Comics 2004)
(Le Crabe aux pinces d´or. 1953)
Wow, den försupne kapten Archibald Haddock dyker för första gången upp i Tintin-serien och om det kan man tycka mycket. Haddock svär som en borstbindare och är ilsken och full mest hela tiden men här i äventyret har det faktiskt sin charm, hur tragisk karaktären än må vara. Och han rycker faktiskt upp sig och skärper till sig. Skönt.

Det hela börjar med att Tintin finner en konservburk med sönderriven etikett i soporna, eller rättare sagt, det är Milou som hittar den. Senare, på detektiverna Dupond och Duponts kontor finner så Tintin, hur otroligt det än må låta, den saknade biten av etiketten på tidigare nämnda burk. Ja, vilket otroligt sammanträffande! På papperslappen står det skrivet Karaboudjan och det ordet leder Tintin till ett fartyg med samma namn.

Ombord stöter Tintin alltså på kapten Haddock och fler konservburkar med krabbetiketter, de här burkarna är dock fyllda med opium. Kapten Haddocks skepp visar sig ha otäcka smugglare ombord. Äventyret fortsätter med spänning till sjöss, i luften och i öknen innan Tintin och hans vänner fått smugglarna fast. 62 sidor här också.

Hergé: Den mystiska stjärnan (Tintins äventyr #10) (Carlsen Comics 2004)
(L´Étoile mystérieuse. 1946)
Tintin är ute och går en kvällspromenad med Milou när han ser en stjärna falla. En stund senare har stjärnan växt sig större och när Tintin tar kontakt med det lokala observatoriet visar det sig att stjärnan är ett enormt eldklot på väg mot jorden i hög fart. Lyckligtvis missar klotet vår planet men en del av klotet bryts loss och landar i Norra Ishavet.

Tintin, Milou, kapten Haddock och några av Europas främsta vetenskapsmän beger sig med fartyget Aurora iväg norrut för att finna meteoriten. Samtidigt startar på annat håll polarfartyget Peary sin upptäcktsresa mot samma Ishav. Många vill bli först med att finna meteoriten som visat sig innehålla en mystisk metall. Kapplöpningen kan börja! Det blir ett spännande äventyr men slutet känns verkligen knasigt. Är det den mystiska metallen som åstadkommer detta eller är det Tintin som drömmer? Ja, säg det. Stark trea i betyg. 62 sidor.