Belgaren Hergés berättelser om den evigt unga journalisten och tillika äventyraren Tintin omfattar drygt tjugo seriealbum. Ursprungligen gavs de första serierna ut som svartvita strippar i dags- och veckotidningar redan under 30- och 40-talet, innan de senare omarbetades, färglades och samlades i albumform. Angivna utgivningsår för Tintin-originalen avser därför årtalet för de sistnämnda albumen, inte nödvändigtvis när serien först såg dagens ljus. Läs mer om Tintins karriär på www.tintin.com.

Hergé: Tintin i Sovjet (Tintins äventyr #1) (Carlsen Comics 2003)
(Tintin au pays des Soviets. 1930)
Detta det första Tintin-äventyret var skaparen Hergé själv aldrig riktigt nöjd med. Därför finns originalserien från en belgisk dagstidning 1929 enbart sammanställd till ett album i svartvitt. Här finns 141 sidor med max 6 rutor per sida så det är ganska stora bilder och till en början är illustrationerna rätt skissartade, grova, för att ju mer serien rullar på bli allt mer noggranna, detaljerade. Det går att se hur den 22-årige Hergé utvecklat sin teckningsteknik, så att säga.

Berättelsen då? Jo, Tintin jobbar på tidningen Petit Vingtième och tidningen strävar efter att hålla sina läsare informerade om vad som sker ute i världen. Därför har man nu beslutat att skicka sin unge reporter till det sovjetiska Ryssland. Men stackars Tintin har knappt stigit på tåget innan onda män vill döda honom. Inte skall reportern få rapportera om landets angelägenheter. Det kommunistiska landets hemligheter skall stanna inom landets gränser.

Redan på sidan två försöker någon spränga Tintin i luften. Naturligtvis överlever vår vän attentatet men han kastas i fängelse i Berlin, för längre har inte resan gått. Fast snart är han på väg mot Moskva och överfallen på Tintin och hans hund Milou fortsätter. Vilken tur att Tintin är så pass tuff att han kan klara sig själv...

Usch, det var ingen trevlig tillvaro i 20-talets Sovjet, den saken står klar, men Tintin är en kaxig figur och trots att berättelsen är grovt tecknad och i svartvitt är storyn riktigt bra. Hergé, det här var väl inget att skämmas över!

Hergé: Tintin i Kongo (Tintins äventyr #2) (Carlsen Comics 2004)
(Tintin au Congo. 1946)
Journalisten Tintin som nyligen besökt Sovjet och rapporterat ifrån det kommunistiska landet sänds nu iväg till den belgiska kolonin Kongo, mitt i Afrika och jösses vilket äventyr det blir.

Tintin är inte den som är den. Oj vilken blodtörstig kille han är och kanske inte alldeles korrekt med dagens mått mätt. Här kommer den unge mannen från den rika västvärlden och börjar skjuta elefanter, krokodiler, ormar och ett dussin antiloper. Tintin till och med skjuter och flår en apa! Grymt värre. Och så har vi noshörningar, giraffer och lejon med i berättelsen också.

När Tintin kommer till Babaoro´mstammen börjar deras medicinman bli rädd för den vite mannens makt och börjar smida egna planer för att få bort Tintin. Han planerar för ett krig mot m´Hatouvoufolket... Pilar och spjut börjar vina genom luften... Och så finns amerikaner på plats för att försöka stjäla landets diamanter.

Inte för att det är något direkt skoj med att döda vilda djur eller hamna mitt i ett krig men det här äventyret är i färg och fartfyllt festligt från första sidan till den 62:a och sista.

Hergé: Tintin i Amerika (Tintins äventyr #3) (Carlsen Comics 2004)
(Tintin en Amérique. 1973)
Låt dig inte luras av omslaget, det är bara den lilla delen av äventyret på 62 sidor som handlar om Tintin hos indianer i Amerika. Och tack vare en lömsk skurk så ogillar indianerna Tintin från allra första stund och tycker att han borde dö!

Anledningen till att Tintin överhuvudtaget hamnar hos indianerna i vilda västern är att han förföljer skurkar. Tintin reste över Atlanten och hamnade i Chicago. Och där blev gangsterkungen Al Capone alldeles förfärad över att Tintin skulle komma och stoppa hans gangstervälde och beslutade sig helt enkelt för att röja den unge journalisten ur vägen. Ja, redan i 6:e serierutan är Tintin infångad. Men han klarar sig såklart och snart klättrar han på fasaden på en skyskrapa...

Tintin är en tuff kille! Fast skurkarna är hemska och många och lurar överallt. Här finns giftgasen O.X2Z, dolda falluckor, en inte så duktig detektiv som hjälper Tintin att söka efter den försvunna Milou, lassokastning, en oljekälla och mycket mer i ett färglagt fartfyllt äventyr. Okej då, jag avslöjar slutet: Tintin överlever och hjälper polisen att sätta 355 skurkar bakom lås och bom. Det du!

Hergé: Faraos cigarrer (Tintins äventyr #4) (Carlsen Comics 2004)
(Les Cigares du Pharaon. 1955)
Tintin är på kryssning och färdas genom Suezkanalen på väg mot Shanghai. Ombord på fartyget stöter han på egyptologen Filemon Syklon som söker efter farao Kih-Oskhs grav. Tintin gör honom sällskap i sökandet när de kommer till Egypten. De finner förvisso en gravkammare men varken någon farao eller några skatter. Bara en massa lådor fulla med cigarrer, moderna cigarrer som konstigt nog bär farao Kih-Oskhs sigill….

Tintin upplever fler äventyr till sjöss och bland bergen och finner sig snart tvångsrekryterad till en armé. När Tintin fortsätter att snoka runt blir han upptäckt och skall avrättas! Usch.

Men han klarar sig ur knipan, stjäl ett flygplan, blir nedskjuten över djungeln och träffar en elefant som hjälper honom rätt. Senare anländer Tintin till Indien där han infiltrerar en hemlig klubb (riktigt festlig episod) och hjälper till att rädda en maharajas kidnappade son. När de 62 sidorna går mot sitt slut visar det sig att mysteriet med faraos cigarrer inte alls är löst, nej tvärtom. Äventyret fortsätter med berättelsen Blå Lotus.

Detektiverna Dupond och Dupont gör sin entré i Tintin-serien och lyckas rädda livet på Tintin och hunden Milou. En rätt skaplig första insats får man säga.

Hergé: Blå Lotus (Tintins äventyr #5) (Carlsen Comics 2004)
(Le Lotus Bleu. 1946)
Tintin är kvar hos den indiske maharajan när han får viktigt besök. Tyvärr blir besökaren skjuten med en pil doppad i radjaidjah, giftet som gör en galen, så exakt vad han ville Tintin får vi inte veta men han får fram namnet Mitsuhirato i Shanghai. Så Tintin reser till Shanghai bara för att få reda på att maharajan i Indien svävar i fara och att han bör resa tillbaka!

Tintin blir beskjuten flera gånger om och vaknar snart upp i Kina, i högkvarteret hos sällskapet Drakens Söner, ett gäng vars uppgift är att bekämpa de mängder opium som förgiftar landet. Sen blir allt en himla röra av kinesiska och japanska soldater, luriga affärsmän och korrumperade politiker, polismän m.m. Alla verkar mer eller mindre opålitliga och har sin egen agenda för att få saker att hända.

Berättelsen på 62 sidor är en rätt trist avslutning på knarksmugglarberättelsen som inleddes med Faraos cigarrer. Festligast är väl kanske alla olika både vettiga och knäppa budskap med kinesiska skrivtecken som pryder husfasader, flaggor, skyltfönster och plakat där Tintin drar fram. Det blir en tvåa i betyg, men visst, den kan få bli stark...