Jean Hegland: In i skogens djup (Forum 1998)
(Into the Forest. 1997)
Miltals från närmsta granne bor systrarna Nell och Eva ensamma i ett hus i skogen. De är i övre tonåren och lever utan både mamma och pappa. Det är Nell som berättar deras historia och det är en sorglig sådan.

Runt omkring dem faller det moderna samhället sönder. Det är krig överallt i världen och kanske rasar det ett i skogarna kring deras hus. Nell och Eva vet inte om det är så. Det finns varken elektricitet eller bensin längre. Familjens bil står obrukbar på gården. Ta sig in till stan till fots är så gott som omöjligt och även om de skulle klara vandringen så vågar de inte. Desperata och plundrande gäng drar fram, skövlar och förstör. Och vad skulle de skaffa i stan? Butikerna, om de finns kvar, är säkert tömda sedan länge. Där finns säkert ingen ström heller, inga telefoner, ingen bensin.

Systrarna tvingas leva på det familjen har i huset. Och det är ett förråd som stadigt minskar. Nu blir man osams om den sista chokladbiten, man vågar inte tända den sista tändstickan eller öppna den sista konservburken... Vi får läsa om föräldrarnas död och Nells drömmar om att få gå på Harvarduniversitetet, men tvingas nöja sig med att läsa familjens uppslagsverk från pärm till pärm. Syster Eva vill komma in vid San Fransisco-baletten men måste öva utan tillstymmelse till musik. Någon smyger runt i skogarna runt huset och en afton knackar det på dörren...

Det här var annorlunda läsning, så mycket kan jag säga. När man kommit in i den vill man veta hur det går. Det är ingen kan-inte-sluta-läsa-bok för jag behövde en paus då och då, men som sagt värd att läsa till slutet. Tänk om det blir så här. Otäckt. 256 sidor.