Martina Haag: Hemma hos Martina (Piratförlaget 2004)
Martina Haags bokdebut på 186 sidor är rolig läsning mest hela tiden. Berättelsen är i form av krönikor, korta vardagsbetraktelser med tankar, känslor och åsikter om allt mellan himmel och jord på 3-4-5 sidor. Det är nästan så att man skulle kunna kalla detta hennes dagbok då hon skriver om sig själv och egna familjen.
Det handlar om hennes försök att finna nytt jobb, nya uppdrag som skådis, det handlar om trädgårdsskötsel, dålig allmänbildning, svampplockning, pengabrist, jultidningsköp, om att finnas där för barnen och mycket annat.
Allra mest handlar det om hennes just nu pågående tredje graviditet som löper som den röda tråden genom alla berättelserna, hur denna påverkar henne och hennes humör, orken, kroppen, vardagen på alla sätt. Martina växer, kläderna passar inte, hon är trött, sur, har ont, hinner inte med att leka med de båda andra barnen, orkar inte städa.
Gravida och småbarnsföräldrar kommer att kunna känna igen sig i somligt. även andra kommer att kunna njuta av humorn, allt det knasiga och vardagsnära i berättelserna. Martina är öppen, sprallig och synnerligen personlig i en festlig, lättläst bok. Kan varmt rekommenderas.
Pocketutgåvan kommer med lite extramaterial i slutet i form av ett utdrag ur Martinas roman Underbar och älskad av alla, en intervju samt en titt på hur det ser ut just hemma hos Martina. Hon har skissat upp bostaden i genomskärning och skriver lite om hur rummen används och var saker och ting finns… Det är lika knasigt underhållande som resten av boken. Boken hade lätt kunnat platsa i min humorkategori också.
Martina Haag: Martina-koden (Pocketförlaget)
186 nya sidor krönikor där somligt är nyskrivet material, somligt redan tidigare publicerat i Aftonbladet eller tidningen Mama. Martina fortsätter på den inslagna vägen att berätta om sina vardagsvedermödor på ett roligt, lättläst, underhållande sätt, om än inte riktigt lika helgalet festligt som i boken Hemma hos Martina.
Här saknas en röd sammanhållande tråd genom berättelserna så det spretar så det står härliga till. Fast det känns rätt fräscht det med att ämnena verkligen varierar. Det berättas personligt om bestyr i Brommas mataffärer, om magsjuka och fågelskådning, om att kunna gå iväg på bio utan barn, om hästar, skolan, föräldramöten, pengar, julfirande med släkten och om Martinas ansträngningar för att få till en riktig roman, att kunna hitta tiden och lugnet för att få skriva ifred när hem, hus, man och barn pockar på uppmärksamhet.
Det kommer korta berättelser om hennes upplevelser av och tankar kring fredagsmys, boksigneringar, sin medverkan i Fångarna på fortet. Hon berättar om sin tid tillsammans med Viggo ”Aragorn” Mortensen och om boken Da Vinci-koden som inte är nåt i jämförelse med just Martina-koden! Hon listar saker som är fullkomligt omöjliga att göra tillsammans med barn och en av de sista berättelserna blir en rätt hemsk historia där dottern dricker tändvätska och behöver ambulansflyg. Hu! Har det mesta varit skrivet med glimten i ögat och rätt humoristiskt smyger sig plötsligt allvaret in där och skräms rejält.
Den här pocketutgåvan kommer med lite extramaterial i form av en bonuskrönika om att skaffa hund samt en intervju med Martina rörande filmatiseringen av boken Underbar och älskad av alla.
Martina Haag: Fånge i hundpalatset (Piratförlaget 2010)
I Martina Haags tredje krönikebok samsas nyskrivet material med somligt tidigare publicerat i Aftonbladet och tidskriften Mama på de 196 sidorna.
Jag har för mig att jag skrattat mer åt de korta texterna i de tidigare böckerna, men visst är även detta underhållande, lagom småmysigt, lätt att känna igen sig i. Nåja, det sista var kanske en sanning med modifikation, mitt liv är kanske inte alltid likt det familjen Haag lever, men ändå…
Precis som Erik Haag samlar jag på typ det mesta och i likhet med Martina vill inte jag heller höra en flygkapten säga att det tyvärr kommit in måsar i båda motorerna när jag är ute och flyger. Jag tycker att 6-årige Dino Haags idé om ett TV-spel kallat Pizzaland är festlig och det har knackat på barn hemma hos mig också som sagt bus eller godis vid Halloween. Så du ser, vi har saker gemensamt, och då blir det enkelt att le igenkännande åt somliga berättelser.
Jag har dock aldrig utfordrat de där Halloweenbarnen med hundgodis! Eller för den delen haft något läskigt som rör sig i källaren, så visst finns det somligt som skiljer också.
Mycket handlar om hundar. (Boktitel och omslagsbild kan ge en liten ledtråd.) Familjen Haag visar sig ha tidernas värsta skällhund, så till den grad att denne måste tränas och det hela skall filmas av TV. Naturligtvis bestämmer sig den rolige hunden för att vara knäpptyst och jättelugn när tränaren och TV-kamerorna är där…
Små barn skall inte följa med främlingar och lille Dino är helt klart insatt i vad som gäller. Fula främmande gubbar följer han inte med till skogen, inte ens om de lockar med godis eller små gulliga kaninungar. Men hur är det med Pokémonkort?
Allt är lättläst och som sagt lite gulligt och mysigt överlag. Man skulle kanske vara en fluga på väggen hos familjen Haag ibland…
Martina Haag: Heja, heja! (Piratförlaget 2012)
På 179 sidor berättar Martina Haag personligt och med sin typiskt humoristiska stil hur hon gick från att vara en soffpotatis som knappt kunde röra sig 20 meter utan att börja flåsa till att orka genomgöra maratonlopp!
Hon kände sig tjock, lat, orkeslös, ja allt annat än vältränad och bestämde sig en dag för att göra något åt saken. Hon listar ett antal anledningar till varför det aldrig blivit av innan men sätter sedan samman den optimala planen för framtida framgång. Nu jäklar skall här springas!
Japp, det är löpning i fokus genom hela boken. Det verkar vara så att löpning blivit den mest passande träningsformen för Martina. Bara på med skorna och spring, spring, spring.
Fast i början var det såklart inte frågan om löpning utan om långsamma promenader. Sedan trappas det hela förstås upp och via 5 km-rundor och milslånga sträckor avslutas så boken med ett fullbordat maratonlopp. Inte illa alls! Stort grattis, imponerande må jag säga!
Det berättas om träningskläder och annan absolut nödvändig utrustning (typ en Ipod med bra musik), familjen som aldrig stöttar, Team Doktor Throttle (Martinas löpklubb), suget efter pokaler och medaljer, kampen om att pressa sin tid på en sprungen mil och mycket mer.
Allt är som vanligt mycket lättläst, det är många korta kapitel med mycket luft på och mellan sidorna. Läsningen går lika fort som Martinas löpning… Det hela är precis lagom skojigt och peppande för den motionsointresserade som måste börja röra på sig.