Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist: Ego Girl (Prisma 2005)
Bara 238 sidor text men så väldigt mycket händelser att det kunde ha räckt till en dubbelt så tjock bok. Carolina har varit med om en hel del och har saker att berätta. Mycket öppenhjärtigt delar hon med sig av sitt liv och här finns både toppar och dalar, bra och dåliga saker och sidor. Är det något hon är så är det ärlig och det känns befriande i en sådan här bok. Visst kan man tycka att man blivit hyggligt bekant med Carolina genom Tv-rutan och andra media, men här bjuds det på så mycket mer. Frågan är väl om detta stärker den bild man redan fått av henne eller om det är dags att se henne i ett annat ljus?
Carolina föds 1978 och är en besvärlig flicka. Föräldrarna skiljer sig när hon är 5 år och Carolina kommer på kant med sin elaka styvsyster. Det är fylla, haschrökning, gassniffning och uppeldade badhytter när Carolina gläntar på dörren till tonåren. Hon möter den flera år äldre killen Sebbe och gör sexdebut. Första trekanten sker vid unga 15 år, sen blir det mer butangas att dra i sig liksom amfetamin.
Hon slösar bort talangen i skolan för att vara den tuffa tjejen som skiter i allt. Ecstasy konsumeras och någonstans här växer ett intresse för konst fram. Det blir inhemsk modellkarriär innan hon vid 18 års ålder ger sig ut i vida världen. Milano, Paris, Aten, London, Los Angeles, Dubai. Carolina möter spännande människor och är med om en hel del galenskap och kärlek både här och där.
Det skrivs om ätstörningar, bröstförstoringar och en misslyckad skivkarriär. Och så förstås om det riktigt stora genombrottet, segern i Big Brother 2004.
Även om jag redan på förhand förstod att mycket skulle handla om knark och ytlighet, ja kalla det glamour hos de rika och kända, så finns här som sagt en hel del att både fascineras och förfasas över.
16 sidor foton och några svartvita teckningar av Carolina kompletterar boken som faktiskt var överraskande både intressant och bra. Och då är jag ändå inte ett Carolina Gynning fan…
Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist: Ego Woman (Tivoli 2009)
Efter Ego Girl kommer Ego Woman. Carolina Gynning har växt upp. Trodde du att hon berättat allt om sitt liv i föregående bok trodde du fel, dessutom har det ju runnit mer vatten under broarna sedan dess. Gynning har varit med om en hel del och sett världen om igen. På 262 sidor kommer fler lättlästa berättelser och tankar om livet…
Skall Carolina välja konstspåret eller nya TV-jobb? Visst vill hon måla men hon vill också göra TV. Programledare blir hon för flera produktioner men det är inte alla sådana hon brinner för. Det finns också personer som gör uttalanden om henne som sårar henne rejält.
Vi kan läsa om hennes jakt på Romeo men också om tillfälligt sex med både killar och tjejer. Carolina slår ett slag för sex på första träffen. Det handlar om konstutställningar och otäcka förföljare, om hennes rastlöshet och behov av nytt, nytt, nytt. Det kan gälla naglar, smink, frisyrer, ja, även människor runt omkring sig.
Gynning ogillar parmiddagar och de flesta gruppaktiviteter, hon är en ensamvarg. Hon ogillar skvaller och bloggare och blir förväxlad med Victoria Silvstedt.
Det skrivs om bröstförminskning, själsfränder och tvillingsjälar. Ett kapitel handlar om Carolinas tidigare liv som hon fått info om från ett medium. Det är väl bokens absoluta botten; Carolina har varit man, hövding, häxa och mycket annat. Jaha ja. Det hela avslutas med några vänners ord om Carolina och ett antal sidor korta frågor och svar.
Jämfört med Ego Girl är detta väldigt mycket sämre, dock inte så pass att betyget blir sämre än en svag trea. Mellan pärmarna kommer 262 sidor text samt 24 sidor faktiskt skitfula färgbilder.