Maria Gripe: Boken om Hugo och Josefin (Bonnier Carlsen 2003)
En lättläst och mycket trevlig berättelse på totalt 444 sidor innehållande följande tre böcker;
Josefin (1961)
Anna Grå är prästdotter och 6 år gammal och vill inte bli kallad något annat än Josefin. Snart skall hon börja skolan, men inte än på ett litet tag. Några vänner har hon inte så det är mest till att vara för sig själv eller med Manda, kokerskan i Prästgården.
Nu har Josefin klippt sönder storasyster Agnetas brudslöja och hamnat i onåd. Josefin bestämmer sig för att ge de stora en läxa och lämna hemmet, klara sig själv helt enkelt. Aldrig mer skall de få se henne igen!
Så hon vandrar iväg och träffar en häxa. Men tanten blir en mormor som bjuder på kakor, godis och fina presenter. Josefin träffar också både Kungen och Gubben Gud, håller på att drunkna och räddar livet på några kattungar. Trevlig läsning i bästa Astrid Lindgren-stil.
Hugo och Josefin (1962)
Josefin skall börja skolan och det är med blandade känslor hon kliver in genom dörrarna. Hon får fel fröken för inte kan väl en skolfröken vara tjock och heta Ingrid Sund?
Besvärligt blir det förstås också när det är dags för upprop och fröken frågar efter Anna Grå – hon heter ju minsann Josefin Johandersson. Några vänner finner hon bland klasskamraterna, och några ovänner också. Det finns alltid någon som vill trycka ned en liten försynt prästdotter.
Det handlar om läxor och kompisar och kalas, men också om mobbning, avundsjuka och att vara sig själv eller annorlunda. Och annorlunda är han, den nye killen i klassen. Hugo. I flera veckor har hans bänk stått tom, och så en dag är han bara där i skolan. Han har visst inte haft tid att dyka upp tidigare...
Och i Hugo finner vi en av barn- och ungdomslitteraturens festligaste figurer. Jag skrattade högt åt allt han hade att förtälja. Spännande och roligt.
Hugo (1966)
Josefin har trivts bra i skolan, men nu när Hugo av någon anledning inte har varit där på länge känner hon sig sjuk. Ensam och övergiven och utan vännen Hugo är tillvaron inte densamma. Sådan tur att han nu kommer tillbaka och tar över i klassrummet i gammal god stil. Tillsammans med Hugo gör Josefin upp en finansplan, de båda vännerna skall börja tjäna pengar är det tänkt, och framförallt den där Hugo är en driftig ung man.
Skolklassen utökas med en ny elev, Miriam. Med gott om pengar, vackra saker och tjusiga kläder borde hon kunna få flera vänner, men nej, hon verkar bara inte intresserad av umgänge med någon. Eller, jo kanske, med Hugo i så fall. Josefin blir lite avundsjuk, både på Miriams ökande umgänge med Hugo och på hennes fina saker. Men kanske är det så att det är Miriam som önskar att hon vore Josefin?
Hugo fortsätter att vara både festlig och präktig, skoltillvaron för Josefin är väl sådär lagom spännande. Böckerna om Hugo och Josefin är hur som helst väl värda att läsa.