Andy Griffiths & Terry Denton: Vår trädkoja med 13 våningar (Alfabeta 2015)
(The 13-Storey Treehouse. 2011)

Andy skriver böcker och Terry är tecknare. Tillsammans bor de i ett träd, i en koja som har 13 våningar. Här finns kök och sovrum, badrum och bibliotek men också en bowlingbana, en swimmingpool och en bassäng med människoätande hajar. Och så ett hemligt underjordiskt laboratorium, en katapult, en läskfontän och mycket mer...

Allt börjar med att Terry målar grannens katt gul för att den skall bli en kanariefågel. Tro det eller ej, men det funkar och katten flyger iväg bara för att långt senare komma tillbaka och rädda Andy och Terry två gånger om när fara hotar.

Ja, Andy och Terry har problem. De har lovat sin förläggare att lämna in ett nytt bokmanus men är nu försenade och får skäll. De lovar dyrt och heligt att boken skall vara klar redan till nästa dag men faktum är att de inte ens har börjat på berättelsen. Och när de nu skall börja verkar det hela tiden komma saker emellan där i trädkojan.

De ser på TV, får problem med sjöapor och vanliga apor. En sjöjungfru på besök visar sig vara ett sjöodjur och ja, en jättegorilla tittar förbi och skakar kojan. Sedan märker grannen att hennes katt lärt sig flyga...

Det här är som du förstår en rätt knasig berättelse, men en lättläst och rätt underhållande sådan. De 249 sidorna är rikligt illustrerade med svartvita bilder, en eller flera på varje sida. Somliga sidor är därtill bara bilder och åter andra saknar både text och illustration. Nu är ju inte teckningarna speciellt snygga men för en dylik bok funkar de bra, känns liksom verkligt passande för en tokig saga om en konstig koja och ännu konstigare saker som händer; monster, galna experiment, tokiga uppfinningar och så.




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår jättestora trädkoja med 26 våningar (Alfabeta 2016)
(The 26-Storey Treehouse. 2012)

Kojan där Andy och Terry bor har byggts ut med ytterligare 13 våningar. Nu har grabbarna en bilbana, gyttjebrottningsarena, tyngdlöshetskammare och en mekanisk tjur också. För att inte tala om musikstudion, tatueringsmaskinen, glassbaren och dödslabyrinten!

Ja, jösses, här finns att göra. Men det har inte Andy och Terry tid med för de måste snarast leverera en ny bok till sin förläggare. Det blir de här 349 sidorna och de handlar främst om hur Andy mötte Terry första gången och hur de båda träffade deras granne Jill.

Och så får vi veta hur det kom sig att Jill skaffade sig så många djur, och varför grabbarnas trädkoja är byggd av virke från ett gammalt piratskepp. Ja, vi får också berättelsen om hur Andy, Terry och Jill blev slavar hos den förskräcklige piratkaptenen Träskalle.

Men allt börjar med några hajar som blivit sjuka av att ha käkat upp Terrys smutsiga kalsonger...

349 sidor som sagt, en knasig men rolig berättelse, en saga där alla huvudpersonernas egna olika berättelser verkar hänga ihop med varandra på ett fiffigt sätt. Sidorna är förstås också späckade med en massa svartvita teckningar så läsandet går rasande snabbt. Somliga sidor är bara bilder, många rymmer bara något eller några enstaka ord. En del sidor förekommer dessutom två gånger om... Första boken i serien var inte dum alls, tvärtom. Den här var ännu bättre. Allt hänger som sagt ihop riktigt bra och de värsta tokerierna är nedtonade. Kanske.




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar (Alfabeta 2016)
(The 39-Storey Treehouse. 2013)

Det här är enligt bokomslaget Världens knasigaste bok och ja det är inte utan att man nästan kan hålla med. Här försvinner ju faktiskt hela universum... Oops, nu har jag nog avslöjat väl mycket om storyn, och nedan kommer förresten ännu mer. Jag är visst lika knasig som den här boken!

Det hela börjar med att brevbärare Bill dyker upp med ett paket till Terry. Bill är alltså inte död, vilket man ju kan ha trott efter händelserna i förra boken. Nej, Bill hade bara oturen att stöta på hemska Födelsedagsfilurer!

Nåja, brevbäraren kommer alltså med en extra av-och-på-knapp till Terry. Terry håller på med en ny uppfinning på kojans 39:e våning. Det har varit ett hemligt projekt och nu med knappen på plats kan uppfinningen starta; en Det-var-en-gång-maskin! Den har förmågan att på egen hand skriva och illustrera en hel bok och det är välkommet! Terry och Andys förläggare har hört av sig och krävt en ny bok, en bok som måste vara klar om bara en enda dag. Det-var-en-gång-maskinen sätter genast igång med en ny berättelse och Terry och Andy får en massa ledig tid över.

Tid de kan spendera på allt nytt i sin enormt stora koja. Nu finns här en stor studsmatta, ett chokladvattenfall, ett operahus, en karusell, ett diskotek och mycket mer. Ja, grabbarna åker berg-och-dalbana och har skoj till dess att de far iväg till Ostrike och sedan tillbaka hem igen och märker att kojan blivit låst och att de inte är välkomna längre.

Terry och Andy släpps inte längre in i sin egen träkoja. Det-var-en-gång-maskinen har låst dem ute, maskinen vill inte bli störd nu när den håller på med sitt romanmästerverk. Den skall skriva en bok som är bra mycket bättre än något Terry och Andy någonsin skapat själva. Många och starka robotarmar hindrar effektivt grabbarna från att komma nära.

De måste sova hemma hos kompisen Jill och alla hennes djur, sedan kommer Terry på att det finns av av-uppfinnare på månen som möjligen skulle kunna omintetgöra hans uppfinning, Det-var-en-gång-maskinen. Sagt och gjort, Terry ritar en rymdraket och vips är grabbarna på månen för att locka den en gång världsberömda av-uppfinnaren professor Stupido tillbaka hem till Jorden.

Jodå, han följer med hem och visst lyckas han av-uppfinna maskinen, men den galne uppfinnaren passar på att av-uppfinna precis allt han ogillar eller tycker är dumt eller farligt. Snart har hela träkojan försvunnit, och med den alla djur, alla människor, ja snart även hela universum...

Vilken tur att Terry kan rita tillbaka allt som någonsin funnits, typ. Sen tar grabbarna sina flygande rödbetor och levererar ett nytt bokmanus till herr Stornäsa. Ja, det här knasigt som sagt, men visst får verklighetens Andy och Terry ihop allt till en fungerande helhet. 351 lättlästa, rikligt illustrerade sidor.




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår överdrivet gigantiska trädkoja med 52 våningar (Alfabeta 2016)
(The 52-Storey Treehouse. 2014)

Andy fyller år men får inget riktigt firande. Andy är besviken över att Terry tydligen glömt hans stora dag. Terry har fullt upp med att träna sina ninjasniglar på någon av kojans många våningar.

Den här gången har pojkarna full koll på att de snart måste leverera en ny bok till sin förläggare herr Stornäsa, men nu hör han överraskande nog inte av sig som han brukar. Nu blir det istället Andy och Terry som kontaktar honom. Eller försöker i alla fall. Herr Stornäsa har försvunnit, han verkar ha blivit kidnappad. Nu måste de lösa mysteriet.

Men ett mysterium leder till flera. Vad har den lilla larven de hittat på Stornäsas kontor att berätta? Var är deras kompis Jill? Hur skall de komma till det avlägsna slottet? Och när de kommit dit, hur skall de lyckas ta sig hem igen?

En stor del av boken utspelas i det underliga Grönsaksriket, med mer eller mindre ilskna och hotfulla grönsaker som uppenbarligen vill människor illa. Vilken underbar tur att Vegetariska Vega dyker upp med sitt svärd och kan hacka upp grönsakerna...

Lyckligtvis kommer herr Stornäsa till slut till rätta och Andy och Terry (eller ninjasniglarna rättare sagt) lyckas leverera ett nytt bokmanus till honom. 335 sidor i samma lättlästa stil som tidigare, med massor av lagom snygga (nåja) men framförallt festliga svartvita teckningar.