Jens Ganman: Mess (Forum 2004)
Johan är 33 år gammal och 12 år äldre än sin flickvän Rebecka. De har varit tillsammans i 2 år och även om förhållandet förstås gått upp och ner har det mestadels varit helt okej. De har helt olika bakgrunder och uppväxter, och Johan bär inom sig en känsla av att Rebecka knappt växt upp. Hon är ju så ung, han så gammal och det finns mängder med saker som Johan känner till som hans flickvän aldrig hört talas om. Och det här med att vara någon trogen resten av livet, skaffa barn och gifta sig, det är stort för Johan. Vill han ens gifta sig? Och är Rebecka vid så unga år verkligen säker på att Johan är den rätte?

Ja, det behöver de knappast fundera vidare på just nu. För nu är det slut. Definitivt. Johan har varit full och lekt rysk mobiltelefonroulette. En polare har lånat hans telefon, skrivit DRA ÅT HELVETE JÄVLA BITCH, och skickat dessa rader som SMS just till Johans älskade. De raderna har inte emottagits väl och Johan som just insett att Rebecka är hans allt, hans livs kärlek... Hur skall han få henne tillbaka?

Detta är 425 sidor kärleksberättelse om deras komplicerade relation, och framförallt om Johans desperata kamp för att få komma tillbaka in i Rebeckas liv. Vi läser om Rebeckas sorg, besvikelse, ilska och om Johan och hans hårdrockspolare. Det är lättläst, roligt, sorgligt, träffsäkert, fyllt av korta kärnfulla SMS-meddelanden och en massa pudelrock från 80-talets största hårdrocksband. Här finns missförstånd, olyckliga omständigheter, vänner som lägger sig i och ger goda råd, ödet, ett samurajsvärd i huvudet och mycket annat!

Kan detta verkligen sluta lyckligt? Ja, läs själv. Stark trea i betyg (allra minst). Undrar du vad Johan skrev för SMS och skickade iväg från polarens mobiltelefon? Det var ”Jag ska märka dig ditt jävla pedofilsvin!” Det fick också sina konsekvenser... haha. Det här är helt galet, men ändå fullt trovärdigt.

Jens Ganman: Blod och Död (Forum 2005)
Hahaha, här har han fått till det, den gode Jens. Det här liknar ingen annan bok jag läst. Blod och död, sex, våld, skräck, droger och godis, står det på omslaget. Här finns allt detta och ännu mer. Mer än något annat är detta Expedition Robinson i bokform. Detta kan utan tvekan platsa i de flesta av mina bokkategorier; skönlitteratur, humor, fakta, thriller, men titeln till trots är det nog minst av allt en otäck bok.

Visst, blodet sprutar förvisso, men det är så otroligt tokigt och absurt att jag skrattar åt det, för inte blir jag skrämd. Sitter snarare med ett fånigt leende på läpparna när jag läser för detta är komplett galet!

TV-producenten Mr Love har fått en snilleblixt. Tänk dig en avlägset belägen söderhavsö, mitt ute i ingenstans. Söv ned och frakta dit några otäcka fängelsekunder; massmördare, seriemördare och kannibaler, ge dem vapen och godis, filma dem dygnet runt och benåda den som är ensam kvar i livet! Det måste bli storslagen TV-underhållning.

Boken börjar med att huvudpersonerna presenteras. Sedan står det: Facit sid 301-339. (?) Jag vänder blad och det hela tar sin början. Dr Butterworth är bokens berättare. Via en uppkopplad dator kommunicerar han med ”tittarna” och skriver dagbok på programmets hemsida. Genom att bara mata mördarna med godis i flera veckor, dagligen spela samma tre låtar i högtalare och visa samma våldsfilmer på storbildsskärm skall männen stimuleras, lockas, drivas till nya våldsdåd, som då alltså skall filmas och göra programmet till en succé.

Tyvärr slår Mr Loves planer slint. I det tropiska klimatet orkar ingen ens röra på sig, och att bara äta godis gör dem feta och lata. Dessutom är ingen av dem ens lite sugen på att döda någon annan. De här galningarna förstår ju faktiskt varandra! Mördaren som går under smeknamnet ”Tom Cruise” för sin likhet med den berömde skådespelaren med samma namn, visar sig vara just den riktige skådisen. Det blir snarare mer kärlek än våld på ön. Mr Love anländer med helikopter för att röra om i grytan. Han slänger in en joker i leken...

Med flera sidor facit i slutet är boken 361 sidor. En bok som både driver med den galna samtiden och serverar en rejäl dos fakta om film, musik och kändisar. Kanske att de många upprepningarna av det dagliga godisintaget och upplevda låtar och filmer på ön är något tröttsamt, men som hel bok är det ändå ganska kul. Och annorlunda. Högt tempo och nattsvart humor i skön mix.