Neil Gaiman: Amerikanska gudar (Forum 2003)
(American Gods. 2001)
530 sidor nonsens. Vad blev det av det här? Inte ett skit! Detta är en bok med inslag av såväl historia och religion såväl som lite fantasykänsla och en touch av kriminalroman där levande och döda försöker samsas, eller lura och ha ihjäl varandra. Det låter måhända mysko och måttligt roande. Mysko är det och skratt kan man verkligen hålla sig för. En bit in i boken vill man helst gråta för att man slösat tid på denna roman. Efter en inledning som ändå var något sånär ok och värd betyget 2-3, blir sen resten något som hela tiden pendlar mellan 1 och 2. Och jag sätter lägsta betyg för jag blev så besviken på detta, jag ville bara att boken skulle ta slut så att jag fick läsa något annat och mycket bättre istället.

Huvudpersonen Shadow har suttit 3 år i fängelse, skall snart släppas ut och vill nu bara hem till sin älskade Laura. Tyvärr får han kort inpå frigivningen veta att hon kört ihjäl sig. Livet rasar samman, Shadow har inget att ta sig för. På flygplanet hem till begravningen träffar han Mr Wednedsday som vill att Shadow skall jobba åt honom och ja, Shadow ställer upp. Snart far han Amerika runt tillsammans med Mr Wednesday och lurar av folk pengar, träffar mystiska personer (däribland sin döda fru), färdas genom tid och rum, gör små trolleritrick med mynt och så var det med det.

Kan väl lika så gärna berätta att Laura inte vill vara död utan levande igen och fortsätter att skydda sin älskling Shadow från problem. Och Mr Wednesday är inget mindre än en luring, och en äkta gud faktiskt. Nu behöver han hjälp av Shadow för att samla alla gamla gudar ingen längre tror på. Det är dags för gudarnas sista uppgörelse.

Supertrist, verkligen. Som kontrast till min recension kan berättas att det på bokens baksidestext står att Amerikanska gudar är ett läsäventyr, förtrollande, uppslagsrikt, actionladdat, humoristiskt, skräckinjagande, ja en magisk berättelse. Fan tro´t.