Frederick Forsyth: Schakalen (Bonniers 1974)
(The Day of the Jackal. 1971)
En debutroman som gjorde Forsyth till stor stjärna och som blev inledningen på en lång rad framgångsrika thrillers. Schakalen blev en succé, en riktig bestseller och var när jag var ung en av mina favoritböcker. Men det var då det. Nu har det gått nästan 20 år sedan jag läste boken senast och ja, nu är det inte längre en av de bästa böckerna jag läst. Kanske för att jag redan vet hur det hela kommer att sluta, kanske för att jag läser boken mer kritiskt idag, kanske för att jag läst så mycket mer att jämföra den här boken med? Hur som helst, tro ändå inte att det är en dålig bok, för det är det inte. Jag velade länge mellan betyget 3 och 4.

Det handlar om ett mordkontrakt på Frankrikes president, Charles de Gaulle. Hemliga organisationen OAS vill se de Gaulle död och bestämmer sig för att ta in en oberoende kraft, en skicklig lönnmördare. Tyvärr har alltför många av deras egna planer misslyckats eller gått i stöpet på grund av angivare i de egna leden. Den här gången skall OAS ledare göra allting rätt. Man kontaktar mannen som får namnet Schakalen, betalar honom en rejäl summa pengar för uppdraget.

Och sen handlar resten av bokens totalt 372 sidor bara om polisens jakt på attentatsmannen. För naturligtvis, till slut, snappar myndigheterna ändå upp att det finns ett konkret hot mot deras president. Med skrämmande få ledtrådar försöker man sig på att fånga denne okände man. Varvat med polisens jakt följer läsaren Schakalens förberedelser, införskaffande av vapen, ID-kort och annat som behövs. Schakalen har inga planer på att sluta förrän uppdraget är slutfört!

Det är en rak enkel story men en ack så svår och desperat jakt för polisen. Schakalen är den som har full kontroll. Sakta, mycket sakta, byggs spänningen upp för att mot slutet förstås vara på topp. Boken tappar betyg på att det dröjer väl länge innan det hela tar sig. Och är det alla detaljer som gör boken bra och trovärdig, eller bara bitvis störande seg? Hm, jag är inte säker. Stark trea eller svag fyra i betyg från mig kan kanske kvitta, men läser du boken för allra första gången torde läsupplevelsen kanske vara värd det starkare betyget.

Frederick Forsyth: Täcknamn Odessa (Albert Bonniers Förlag 1987)
(The Odessa File. 1972)
Dessa 312 sidor har jag läst förr för kanske 20 år sedan och jag måste erkänna att jag inte kom ihåg ett dugg av vad boken handlade om. Nu vid en andra genomläsning känner jag att Nazityskland, efterkrigsåren och det gamla Europa känns avlägset. Boken är mycket ojämn och måttligt spännande bitar varvas med lite tyngre, tristare tillbakablickar och historik kring händelser från andra världskriget.

I bokens inledning finns dock ett 40-tal sidor som håller absolut toppklass och är fruktansvärt spännande, otäcka, gripande och värda högsta betyg. Det handlar om dagboksanteckningar inifrån ett koncentrationsläger där en överlevare skildrar helvetet! Boken som helhet pendlar mellan betyget två och tre, och det är endast lägerskildringen i början som gör att jag sätter det högre betyget. Hm. Fast om jag å andra sidan sneglar mot boken Schakalen som fick medelbetyg, så är detta inte riktigt i samma klass. Nej, det får banne mig bli betyg under medel för helheten. Nåväl, vad är det som händer då?

Jo, det handlar om Peter Miller, en ung västtysk journalist. Han får en nyligen avliden judes dagbok i händerna, en dagbok som i detalj berättar om det hemska livet i ett koncentrationsläger. Berättelsen griper tag i såväl mig som läsare, som Peter Miller. Tjugo år har gått sedan dagbokshändelserna var aktuella, men i en nästan dagsfärsk kommentar i slutet har den nu döde juden skrivit att han sett djävulen, nazisten, sin plågoande, SS-mannen Roschmann i sin hemstad. Levande och fortfarande inte infångad!

Peter Miller beslutar sig för att finna och sätta judeutrotaren bakom lås och bom. Men gamla nazitysklands ledare gömmer sig bakom falska namn runtom i världen och skyddar varandra i den hemliga sammanslutningen Odessa. Och inte bara gömmer de sig, de är synnerligen aktiva och planerar att slutföra Hitlers planer på ett Tredje Rike. Med radioaktiva bomber och pestsmitta skall Israel gå under. Peter Millers snokande blir till slut för mycket för Odessa som skickar ut sin lönnmördare efter honom...

Ja, det här kan som sagt verka ganska spännande, men detta sökande/denna jakt varvas med långa texter om vad alla nya karaktärer som dyker upp i storyn har gjort allt sedan 40-talet. Upp och ned går tempot och inte ens överraskningen på slutet förmår beröra så värst. Varför inte nöja dig med att läsa den otäcka och gripande lägerskildringen i bokens början?

Frederick Forsyth: Krigshundarna (Bonniers 1981)
(The Dogs of War. 1974)
Jag håller på och läser om mina Forsyth-böcker och det jag minns av denna roman är ett attentat som går illa. Nu visar det sig att det händer mycket mer än så på de här 354 sidorna, men på ett sätt är detta mycket likt Forsyths egen bok Schakalen. Det handlar om ca 330 sidor minutiösa förberedelser innan den scen jag minns avslutar boken.

Sir James Manson är stenrik och har fått veta att Kristallbergen i det afrikanska landet Zangaro döljer en förmögenhet i platina och en gnutta tenn. Diktatorn i landet går det inte att förhandla med och det bästa för Mr Manson vore förstås om han kunde sno åt sig hela förmögenheten utan att någon fick veta det. Men hur skall den amerikanske företagsledaren komma åt naturtillgångar från ett fientligt afrikanskt land? Tja, varför inte ta kontrollen över landet med vapen i hand? Varför inte byta ut diktatorn mot någon han själv kan kontrollera?

Manson och hans medarbetare sätts i arbete. De startar bolag och fifflar för att kunna tjäna enorma mängder pengar på platinan. De lejer också bokens huvudperson legosoldaten Cat Shannon och hans krigare för att storma palatset och avsätta Zangaros president...

Och här har vi bokens story i ett nötskal. Shannon och hans team förbereder sig inför ett litet krig i främmande land. De handlar varor, kläder, vapen, båtar, lejer folk. Och parallellt med detta är det Manson och hans män som tricksar med papper. Det är inte dåligt alls, det här. Flera gånger är en fyra i betyg på väg, men så händer liksom inget mer. Skall jag vara elak kan jag säga som jag sa om Täcknamn Odessa, fast tvärtom. Läs det spännande slutet (attentatet i Zangaro) och hoppa över resten, men det vore verkligen elakt. Detta är värt i alla fall en stark trea i betyg.

Frederick Forsyth: Piloten (Bonniers 1977)
(The Shepherd. 1975)
Piloten är en lättläst kortnovell på 78 sidor, inklusive några helsidor med svartvita illustrationer med flygmotiv. Berättelsen tar sin början på julafton 1957 och slutar innan dagen är till ända. Vår huvudperson är pilot. Han befinner sig i Tyskland och skall hem och fira jul med släkt och vänner i England. Han sätter sig ensam i sitt flygplan och lyfter mot skyarna. Nu väntar en knappt timslång flygtur. Allt är frid och fröjd.

Då slutar flygplanets kompass att fungera. Det är förstås mindre lyckat, men ändå ingen katastrof. Så lägger radion av och en tjock dimma sveper in. Sikten blir genast minimal. Utan att veta om han flyger åt rätt håll i dimman, utan möjlighet att meddela sig med omvärlden och med snabbt minskande bränsleförråd börjar piloten sakta förstå att han troligen inte kommer att komma hem till jul… Här bjuds på stegrande spänning och panik. Forsyth har fått till en enkel, helt okej liten spökhistoria.

Frederick Forsyth: Djävulens alternativ (Bonniers 1981)
(The Devil´s Alternative. 1979)
I Sovjetunionen finns många munnar att mätta, men nu när skördarna slagit fel står landet inför en stor katastrof. Hungersnöd! Egna resurser kommer helt klart inte att räcka till. Sovjetledarna kommer att behöva be omvärlden om hjälp eller få se sina medmänniskor svälta. Men inte vill man komma och be ärkefienden USA om hjälp.

USA har redan fått information om situationen i öster, men vill inte säga något förrän ryssarna själva tar upp ärendet. USA och Canada har spannmål i överskott och ser gärna att det går till ryska folket, men självklart inte gratis eller utan motprestation. I utbyte mot mat skall ryssarna tvingas gå med på att nedrusta och dra tillbaka trupper i Europa. Det är egentligen ett helt acceptabelt byte tycker Sovjetunionens ledare, men vad han inte vet är att män i hans nära omgivning inte alls tycker att en uppgörelse med USA är okej. Tvärtom planeras det för ett väpnat övertagande av länder i Europa för att komma över de grödor man själva saknar.

Ett storkrig kommer allt närmre. I Ukraina finns en rörelse som kämpar för landets frigörelse från Sovjetunionen, Ukraina vill bli fritt! Hängivna ukrainska patrioter mördar KGB:s ledare och Sovjetledningen lägger locket på. Det får absolut inte komma ut att landets verkliga vapen, det mäktiga och oslagbara KGB lidit ett hemskt bakslag. Om KGB med sina skrämselmetoder inte längre kan hålla landets medborgare i schack hotar inbördeskrig!

Ja, här ryms på 384 sidor en väldig massa intriger, agenter och dubbelagenter, förrädare, politiker och terrorister. Det börjar lite trevande, men tar fart och blir snart rätt spännande. Visst känns kampen mellan Ryssland och USA idag (2006) rätt avlägsen, men som hel thrillerroman blir det helt ok.