Harlan Ellison: Det tysta ropet - noveller (Delta Förlags AB 1978)
(I Have No Mouth and I Must Scream. 1967)
Vet inte om det är sant men jag har nånstans hört/läst att Ellison skall vara en av de mest produktiva författarna alla kategorier. En av de mest prisade också. Efter att ha läst de 7 noveller boken innehåller (enligt baksidestexten 7 av hans bästa) måste man börja undra vilka de här prisutdelarna är, och om det verkligen är "bra" priser han fått. Annars kan man bara konstatera att smaken verkligen är som baken - delad!

Jag har läst Ellison tidigare och varit kluven i mitt betyg. Det har inte ändrats i och med denna läsning. Somligt är bra, eller i mitt tycke OK, men det mesta ger mig ingenting alls. Jag saknar tydligen något för att kunna uppskatta Ellison till fullo för jag är en hårsmån från att sätta betyget 1. Efter de båda inledande novellerna som ändå är OK, blir det sen bara sämre och sämre, konstigare och konstigare, innan Vackra Maggie som bästa berättelse till slut lyfter boken till en 2:a.

I den första storyn tillbringar några människor evigheten i en stor dator som tror sig vara Gud, den andra handlar om Sam som kan teleportera sig till olika platser men väljer att inte göra det när han en gång ligger illa till. I slutet har vi Kostner som vinner storkovan på en enarmad bandit i Las Vegas, men bara för att Vackra Maggie är inne i maskinen. Det är glest mellan de riktigt läsvärda novellerna i denna samling som omfattar: Det tysta ropet/I have no mouth and I must scream, Store Sam var min vän/Big Sam was my friend, Ögon av damm/Eyes of dust, Mytens värld/World of the myth, Ensamhetsvärk/Lonelyache, Drakdräparens dröm/Delusion for a dragon slayer, Vackra Maggie Penningblick/Pretty Maggie Moneyeyes. 179 sidor.