Åke Edwardson: Till allt som varit dött (PAN 1995/2001)
Vi stiftar bekantskap med privatdetektiv Jonathan Wide och de gamla vänner han har kvar från tiden som polisman vid Göteborgspolisen. Wide kämpar för att kunna leva på sitt yrke samtidigt som han också sliter för att kunna tillbringa mer tid med sina två små barn som idag bara besöker honom varannan helg. Separationen från Elisabeth tär på honom och det är väl mycket alkohol han numera konsumerar.

På en bänk sitter Georg Laurelius med utsikt över Danmarksbåtarna, fast han ser dem inte. Han har en kniv i bröstet och är mördad.

En taxichaufför skjutsar en svårt narkotikapåverkad flicka till akuten och räddar därmed hennes liv.

Fru Laurelius ringer till privatdetektiv Jonathan Wide och ber honom leta efter hennes försvunne man.

Det är sommar i Göteborg och det är varmt. Många köper glass, andra handlar med knark. Det känns som om man är förflyttad till Göteborg när man börjar läsa och det är ju bra. Spännande börjar det också, men tyvärr håller det inte i sig boken igenom. Rätt snart blir det för många sidostorys och aktörer inblandade och den röda tråden genom boken fransas upp och brister.

Ett plus för de levande beskrivningar av all mat detektiv Wide tillagar som fräschar upp berättelsen, men som helhet är det inte märkvärdigt. Kanske var det fel av mig att läsa detta efter att ha läst fyra av Edwardsons senare utgivna och än mer framgångsrika och bättre böcker om polisman Erik Winter. I jämförelse med serien om Winter bleknar detta. Boken är dock belönad med Svenska Deckarakademins Debutantpris 1995. 267 sidor.

Åke Edwardson: Gå ut min själ (PAN 1996/2001)
Återigen får vi träffa privatdetektiv Jonathan Wide i Göteborg och fortfarande dricker han en massa och kämpar för att få ordning på sitt privatliv. För att få mer regelbunden tid med sina barn funderar han på att ta ett jobb som säkerhetsansvarig på NK, men nja, är det verkligen något för honom? Ex-frun Elisabeth verkar tycka det i alla fall.

Brutalt mördas några personer i staden, personer som visar sig ha anknytning till Wides hemtrakter i Småland. Man är på jakt efter en mördare. Polisman Kajsa Lagergren får dock i uppdrag att finna en liga som ger sig på invandrare, hotar, misshandlar dem och förstör deras butiker. Främlingsfientlighet? Rashat? Nynazister? Genom en slump hamnar hon i vägen för både nazisterna och den mystiske mördaren. En mördare som Wide försöker spåra via gamla skolfotokataloger.

Boken är nominerad till Bästa Nordiska Kriminalroman 1996, och är förvisso ganska spännande, men nja, den når inte riktigt ända fram. En fristående fortsättning på boken Till allt som varit dött, och bättre än denna, men ändå mindre spännande och fängslande än serien om Erik Winter. Jag sätter en tvåa i betyg, men det är den starkaste tvåa som finns. 246 sidor.