David Eddings: Stenens våktare (Sagan om Belgarion, Första boken) (Wahlströms 1990)
(Book One of The Belgariad: Pawn of Prophecy. 1982)

Aldurs sten har sådan makt att den kan utföra vad som helst så guden Torak stjäl stenen från sin bror, startar krig mellan gudar och människor och ser sig själv som alltings härskare.

Lyckligtvis kan den modige människan Riva Järnhand i sin tur stjäla stenen från guden Torak och med stenen hos släkten Järnhand återställs ordningen. Torak &aum;r förstås allt annat än glad men tvingas inse att han verkligen behöver stenen för att lyckas med sina storslagna planer.

Århundraden kommer och går och till slut är det någon som lyckas stjäla Aldurs sten från släkten Järnhand. Är det måhända någon ondskans hantlangare som vill väcka nytt liv i Torak?

Ja, skall inte allt sluta i förskräckelse behöver de goda människorna leta reda på stenen som kommit på avvägar och så tar berättelsen sin början...

Unge tonåringen Garion lever ett stilla liv på Faldors gård mitt i landet Seldarien. Faldor själv är en vänlig bonde, tant Pol lagar fantastisk mat och smeden Durnik är en skicklig yrkesman och då och då kommer Sagoberättaren på besök till trakten. Sagoberättaren är en gammal man klädd i trasor som verkar driva land och rike kring...

Så en dag kommer Sagoberättaren åter och den här gången vill han ha tant Pol med ut på äventyr. Exakt vad det rör sig om är hemligt men tant Pol är genast med på noterna. Om Sagoberättaren säger att tiden hastar och att läget är allvarligt, ja då måste de såklart agera skyndsamt. De planerar för en hastig avfärd och tänker ta Garion med på resan. Men som sagt, vart de skall och vad de skall göra är det ingen som berättar för pojken.

Den storväxte mannen Barak hänger med, liksom den spenslige tjuven Silke. Mitt i natten smyger de i väg från Faldors gård, platsen som varit Garions hem så länge...

Och så är Sagan om Belgarion igång på allvar och för Garion växer mysteriet. Hans frågor får sällan några svar men han börjar inse att de är på jakt efter något, på flykt undan något och att ingen i sällskapet är den han trott...

Efter 266 sidor är boken slut men äventyret bara i sin linda. Sällskapet är fortsatt både sökande och på rymmen och befinner sig till havs. Seriestarten innehåller sparsamt med magi och inte mycket action men scenen är satt, huvudkaraktärerna presenterade och ja, det här är helt okej och kan säkert bli än mer händelserikt och spännande att följa. Nu väntar bok nummer 2.




David Eddings: Profetians tid (Sagan om Belgarion, Andra boken) (Wahlströms 1990)
(Book Two of The Belgariad: Queen of Sorcery. 1982)

Zedar Avfällingen har smugit sig in i Rivas tronsal och stulit Aldurs sten. Nu är han på väg att väcka den slumrande guden Torak och släppa lös en enorm ondska som riskerar att förslava mänskligheten.

Zedar måste stoppas så Onkel Varg, tant Pol, Garion och några goda kamrater jagar efter honom över kontinenten, korsar land efter land, men verkar hela tiden ligga ett par veckor efter.

Nu har resesällskapet utökats med tidernas främste riddare, Mandorallen, samt Lelldorin, en duktig bågskytt och en man som tyvärr lurats att intrigera mot sin egen konung.

Mandorallen viftar förtjänstfullt med sitt svärd, Lelldorins hemska planer avslöjas för kungen och resenärerna har i sin tur onda personer efter sig. Man träffar på hemska lermän i dryadernas skog och självaste prinsessan Ce’Nedra slår följe med våra huvudpersoner. Den unga flickan har med tjurig envishet rymt från pappa kejsaren i Tolnedra och vad hon anser är ett liv som en inlåst fånge i riddarborgen.

Garion blir kidnappad och förgiftad men varse att han också besitter skrämmande och fantastiska krafter och mötet med ormdrottningen Salmissra i Nyissa blir allt annat än trevligt.

Vi är inte i närheten av Aldurs sten men det kommer ju fler böcker i serien. Det är god variation på alla upplevelser och möten och tant Pols magi har visat sig vara synnerligen imponerande. Men räcker den till när Barak beslutat sig för att ta livet av sig?

Profetians tid är 350 lättlästa sidor och när de är slut vet vi att färden skall gå vidare mot Aldurs dal.




David Eddings: Besvärjarnas kamp (Sagan om Belgarion, Tredje boken) (Wahlströms 1991)
(Book Three of The Belgariad: Magician’s Gambit. 1983)

Besvärjarnas kamp börjar mindre än tio sidor från slutet. Då har våra huvudpersoner (somliga av dem i alla fall) anlänt till Rak Chtol och Onkel Varg, alias den mångtusenårige mannen Belgarath, startat en magisk kraftmätning med den onde Ctuchik, mannen som nu har Aldurs sten i sin ägo.

Dessförinnan har sällskapet av goda hjältar utsatts för en mängd utmanande situationer över många dagar; vulkanutbrott, jordbävning, kvicksand och mer. Somliga grolimer och murgoer förföljer dem och andra verkar vara steget före.

Man måste korsa hemsökta slätter i Maragor och ta sig över snötäckta berg i Ulgoland. Som skarp kontrast till ljus och kyla står de underjordiska grottorna där man försöker få med sig Relg som följeslagare i gänget. Hans förmåga att kunna förflytta sig genom sten kan komma att bli avgörande i kampen mellan ont och gott.

Prinsessan Ce’Nedra och Garion går varandra på nerverna men sakta börjar kanske också kärleken spira. De är kanske menade för varandra? Eller?

Och Garions mystiska krafter, vad skall de syfta till? Vad kan han göra? Ja, döda tydligen. Bland annat. Eller så är det någon annan som verkar genom honom?

Efter 352 sidor är det dags att ta sig an Rivas drottning, seriens fjärde bok. Än så länge vet vi ju inte om man kan undvika att väcka den onde guden Torak.




David Eddings: Rivas drottning (Sagan om Belgarion, Fjärde boken) (Wahlströms 1991)
(Book Four of The Belgariad: Castle of Wizardry. 1984)

Våra vänner har fått fatt på Aldurs sten och nu gäller det att komma oskadda undan när Rak Cthol faller samman runt dem samtidigt som murgoer och grolimer förföljer dem. Det blir nya strapatser genom öken, över berg och längs underjordiska gångar men allt sammantaget känns det, i alla fall för Garion, som att de segrat, att färden varit en succé.

Men gudarna och profetiorna berättar såklart en annan saga. Inget är egentligen färdigt eller avklarat och det går absolut inte att tala om en seger. Det stora kriget lurar om hörnet, Torak har börjat vakna och slutstriden måste stå mellan pojken Garion och guden Torak själv, så står det skrivet.

Garion har också blivit varse att han är den siste av sin ätt, den utvalde och att det är hans uppgift att både bli kung och fajtas mot den där hemske, onde guden. Ja, alla reser till Vindarnas ö bara för att se en ny kung ta plats på tronen. Garion ser sig knappast som en konung så att ständigt bli tilltalad som Ers majestät, är inget han uppskattar.

Möjligen uppskattar han desto mer att han tydligen skall gifta sig med prinsessan Ce´Nedra, men deras relation är ju som den är, och ibland kan Garion bara inte förstå sig på flickan... Fast å andra sidan finns det ju mycket annat han inte heller fattar.

Men plötsligt smiter han i väg i natten, den nye kungen, tillsammans med Belgarath Besvärjaren och tjuven Silke. Legenderna berättar att det är nu snart som Garion måste möta Torak, så utan att säga något till någon ger sig de tre männen i väg. Man kan väl säga att kvinnorna därhemma blir upprörda.

Storyn delar sig och vi följer först Garions resa på väg mot den femte och avslutande delen i serien och sedan visar det sig att Rivas nye drottning måste utmana sig själv och kliva fram och få alla splittrade och motspänstiga nationer att enas och sluta upp kring henne i kungens frånvaro. Endast tillsammans kan de vara rustade att stå emot fienden.

Efter 428 sidor är det slut och de karaktärer vi lärt känna över 1300+ sidor finns utspridda i världen. Nu väntar bara slutstriden, en sista uppgörelse mellan ont och gott...




David Eddings: Ödets fullbordan (Sagan om Belgarion, Femte boken) (Wahlströms 1992)
(Book Five of The Belgariad: Enchanters’ End Game. 1984)

Det går såklart inte att bekämpa en profetia, såsom det är skrivet och gudar och legenderna talar, så skall också ske.

Unge Garion får helt enkelt finna sig i att han måste möta den onde guden Torak i en tvekamp, i något slags batalj dem emellan. Den onde eller den gode, vem skall segra? Hur kommer framtiden att te sig för den fantasyvärld som vi lärt känna? Garion känner sig långt ifrån redo, hur skall han kunna vinna eller ens slåss mot en gud? Visst har han ett flammande svärd men kommer det att räcka?

Den nyblivne kungen är i alla fall på väg mot ödets fullbordan tillsammans med kamraterna Silke och den uråldrige Belgarath Besvärjaren.

På annat håll är det Garions trolovade, prinsessan Ce’Nedra som far land och rike kring med tant Polgara och sina närmaste för att samla trupper till det krig som hotar.

På sida 328 vaknar Torak och slutet kan ta sin början och så efter sida 384 är sagan all. Det här har ju varit en rätt trevlig bekantskap, en lagom småmysig och spännande saga i fantasyland.