D.B. Drumm: Skräckens terror (De överlevande 16) (Winthers 1987)
(The Stalking Time. 1986)

Landsvägsråttan och före detta fienden Jefferson försöker nu ena Amerika och har utsetts till president. Han ger Vandraren i uppdrag att kartlägga de östra delarna av kontinenten så han ger sig av i sin Likbil. I vanlig ordning både räddar och tar han liv.

Han kommer till ett rätt välordnat samhälle där somliga av de lik han lämnar efter sig ger honom rätt till belöning. Men att Vandraren skulle vara diplomat utsänd av presidenten, det tror man inte på. För att över huvudtaget få folket att lyssna på honom lovar han att göra processen kort med Draken, den fiende som hotar staden. Det är bara ett problem. Det är inte bara Vandraren som vill åt Draken. Även Den blonde ängeln, en mystisk man i järnmask och med laservapen, är ute efter honom. Och han kommer inte att låta sig stoppas. Så de båda slår sig ihop och bestämmer att Vandraren skall infiltrera Drakens gäng...

Rätt spännande är de här 156 sidorna. En bok med betyg över genomsnittet i Vandraren-serien. Men fyran hänger synnerligen löst när D. B. Drumm introducerar rymdvarelser och flygande tefat i berättelsen. Det känns inte riktigt som att sådant passar in.




D.B. Drumm: Tillbaka från helvetet (De överlevande 17) (Winthers 1988)
(Hell on Earth. 1986)

Börjar först undra om jag missat en bok eller två i serien för detta börjar verkligen konstigt. Vandraren har lagt sitt kringflackande liv på hyllan och lever istället sina dagar som Berättaren i en liten by österut.

Han har helt slutat fara runt och söka efter civiliserade områden i det utbrända amerikanska landskapet. Nu berättar han sagor för muterade barn i byn, om det liv som en gång var och om de äventyr han upplevt. Då, som genom ett mirakel, träffar han på resterna av en gammal vän. Han har inte sett Link på 3 år och när han nu ser honom är han en skugga av sitt forna jag. Han har varit i helvetet och vänt, berättar han. Och Vandrarens älskade kvinna, Jan, lever faktiskt och finns fortfarande kvar som fånge!

Så Berättaren blir åter Vandraren. Han är övertygad om att det är ex-president Frayling som på nytt kommit på ett sätt att plåga människorna. Den här gången måste han stoppas och Jan befrias. Kosta vad det kosta vill. Vandraren slår sig samman med Sankt Mikael, en helig krigare, och de ger sig tillsammans ut i öknen och ned i underjorden. Ned till underjordens härskare Lucifer, som han kallas. Och där nere i ett enormt komplex finns rulltrappor mellan helvetets nio olika nivåer med sina djävlar och demoner, slavar och så Jan, förstås.

Boken skall ha ett plus för att serien tar nya vägar, det började gå lite på tomgång, detta bilåkande i Likbilen och alla ständiga skytteorgier. Men vad tusan fick man i stället? En helt osannolik historia om djävulens ankomst till ett hemligt ökenpalats! Fast allt kanske bara var en dröm, eller? 158 helknäppa sidor.




D.B. Drumm: Korståget (De överlevande 18) (Winthers 1988)
(The Children's Crusade. 1987)

Bay City har länge varit en välskött, välfungerande stad, mycket tack vara ledaren Benjamin Slade. Nu är Benjamin till åren kommen och saker och ting har börjat gå snett. Militärer har samlats runt staden, hårda män skrämmer den vanliga befolkningen, lådor med vapen och andra förnödenheter anländer, det stjäls bilar och vapen och människor försvinner. Somliga börjar bli rädda för att vistas ute i den en gång så lugna staden.

Det sägs att Benjamin Slade börjar tappa greppet och somliga misstänker att han kanske själv är involverad i det som sker. När Slades barnbarn konfronterar farfadern manar Slade den äldre till lugn och försiktighet. Hetlevrade Ethan kan inte sysslolös se på. Han vet mer än han berättat och går och skvallrar för Slades närmaste man som är betydligt mer kraftfull och driftig än farfadern. Det var naturligtvis dumt gjort och helt fel person att skvallra för...

Vandraren tar parti för den stackars Benjamin Slade och försöker få Ethan och hans vänner att lugna ner sig, samla sig och lära sig kämpa som ett smart team. Äntligen en ”seriös” actionbok i serien som inte nånstans känns överdrivet löjlig. Kanske de 155 absolut bästa sidorna i hela Vandraren-sviten. I alla fall så här långt.




D.B. Drumm: Port till helvetet (De överlevande 19) (Winthers 1988)
(The Prey. 1987)

Det är mer än 20 år efter atomkriget. Vandraren börjar närma sig de 50 och har lagt vapnen på hyllan. Läkare har också upptäckt en stor tumör i hans hjärna och gett honom högst begränsad tid kvar i livet. President Jefferson har ett uppdrag för Vandraren som förstås inte ser någon mening med att säga nej, han kommer ju ändå snart att vara död.

Vandraren och en kvinnlig agent ger sig ut för att vara man och hustru och reser till Arrowhead Island, ett flytande nöjesparadis utanför Mexicos kust. Där kan man spela om pengar, skaffa sig sällskap för stunden, sola och bada. Därifrån försvinner också mängder av besökare som anlänt i par, för att aldrig mer ses till. Det ryktas om mänskliga försökskaniner i ett projekt som skall leda till det förnämsta, mest effektiva vapnet världen sett till. Ett vapen som naturligtvis måste stoppas och det blir förstås Vandrarens uppgift att klara av den saken.

Det känns som om serien nu närmar sig sitt slut och att efterkrigsamerika så sakteliga börjar komma på fötter. Det finns inte längre utrymme för legosoldater som viftar med sina vapen i en hyggligt civiliserad värld. Detta är inte så dumt alls. Om det inte vore för det lätt överdrivna mänskliga vapnet som nu alltså uppfunnits. 158 sidor med gräsligt fult omslag.




D.B. Drumm: Spökdansen (De överlevande 20) (Winthers 1988)
(Ghost Dancers. 1987)

Så var den här, den sista boken om krigsveteranen Vandraren. Han blir bara äldre och äldre, den gamle legosoldaten och nu sjunger han på sista versen. Ett sista uppdrag står för dörren. Dags att lämna tryggheten och lugnet i Bay City. Världen är på väg åt helvete igen, människan verkar inte ha lärt sig något av det tredje världskriget.

President Jefferson börjar lida av paranoia och sneglar mot Ryssland som också börjar komma på fötter. Ryska ubåtar är nära Amerikas kust. Kommer de som vänner eller fiender? Presidenten vill ta det säkra före det osäkra och atombomba bort dem, innan de anfaller USA. Rapporter om försvunna människor, en himmel som öppnar sig och någon form av partikelstrålvapen i händerna på okända skrämmer också. Vandraren bränner sin Likbil och allt han äger och sticker iväg ut på sitt sista äventyr...

Och det blir pannkaka av alltihop. Drömmar, övernaturligheter och indianska profetior mixas och för storyn mot sitt slut. Himlarna öppnas mycket riktigt och Vandraren träffar sedan länge saknade vänner, både levande och döda. Egentligen är allt ganska uselt fram till slutklämmen då vår vän får en chans att färdas tillbaka i tiden och rädda jorden från det atomkrig som inledde bokserien. Och det är ett slut som heter duga men som tyvärr inte räddar boken som helhet från underbetyg. 158 sidor.