DeMille har skrivit många böcker, endast några få av dem har översatts till svenska. Den svenska utgivningen blandar dessutom friskt bland titlarna och hoppar i den kronologiska ordningen och för flera av romanserierna DeMille skapat finns endast första boken översatt till svenska.



Nelson DeMille: På heder och samvete (Forum 1990)
(Word of Honor. 1985)

Ben Tyson har ett finfint liv som framgångsrik affärsman. I sin ungdom tog han värvning, blev löjtnant i USA:s armé och ledde ett mindre gäng soldater i strid i Vietnam. Det var ett helvete men Ben kom hem som hjälte, fick medaljer. Men det var som sagt länge sen, en annan tid.

Nu har en ny bok om Vietnamkriget publicerats och blivit en bestseller, en riktig snackis. Författaren presenterar dock en bild av Ben Tyson som är allt annat än smickrande. Boken avslöjar att helt andra saker skett än man tidigare trott. Ben Tyson är visst ingen hjälte utan en riktig galning som mördat oskyldiga kvinnor och barn, som urskillningslöst dödat inne på ett sjukhus. Fy tusan, nu riskerar Ben krigsrätt, ett möjligt dödsstraff för händelser som ligger nästan 30 år tillbaka i tiden...

Något hemskt skedde där och då den 15 februari 1968 men Ben och kamraterna svor en ed att aldrig avslöja något för någon annan. Nu har visst minst två personer i kompaniet börjat skvallra, har avslöjat hemligheterna i en bok...

Ja, vilka har brutit sitt heliga löfte? Varför nu, efter så lång tid? Och vad är egentligen sanningen? Vad skedde verkligen på det där sjukhuset?

Militären kallar in Ben Tyson i aktiv tjänst igen bara för att ställa honom inför krigsrätt. Den gamla situationen skall fingranskas och sanningen skall komma fram. Nutid blandas med dåtid, militära förhör mixas med krigsscener.

614 sidor är allt några för många för den här typen av berättelse kan jag tycka. Så värst mycket händer väl egentligen inte. Betyget två ligger närmre än en fyra för mig. Ben Tyson går och oroar sig, skaffar advokat, sitter inspärrad på en militäranläggning och han och några andra gamla bekanta berättar gamla krigshistorier... Men medelbetyget finns där, jodå.




Nelson DeMille: Katedralen (Forum 1989)
(Cathedral. 1981)

I New York råder feststämning. Det är St. Patricksdagen och befolkningen med irländska rötter firar stort. Då passar irländska terrorister på att ockupera den enorma St. Patrickskatedralen och ta flera betydande personer som gisslan.

Starkt beväpnade och hängivna uppdraget förseglar de irländska soldaterna kyrkan, placerar ut sina bomber och håller koll på sina tillfångatagna ofrivilliga gäster. Nu kräver man frisläppandet av hundratalet fängslade landsmän, annars...

Ja, när morgonen kommer skall bomberna explodera, gisslan dödas och katedralen falla samman. Amerikaner och britter, borgmästaren, FBI och poliser... Alla har de olika intressen i det terrordåd som utspelas rakt framför ögonen på dem. Den smått legendariske förhandlaren Bert Schroeder skall jobba fram en fredlig lösning för alla. Det verkar synnerligen svårt och kanske kan det finnas förrädare på båda sidor. Allt är kanske inte vad det verkar...

475 sidor med viss spänning. Kanske inte superspännande, möjligen en gnutta seg ibland, men utan tvekan en solid ockupations- & förhandlarberättelse. Mer fart och fläkt och våldsamheter blir det mot slutet såklart. I takt med att tidsfristen kommer närmre ökar stressen och pressen på alla inblandade. Medelbetyg, absolut. Men inte mer och det känner jag är trist och faktiskt en liten besvikelse.




Nelson DeMille: Charmskolan (Forum 1990)
(The Charm School. 1988)

Unge Gregory från USA turistar i Europa och reser runt i sin tuffa Pontiac Trans Am. Med alla dokument i ordning har han vågat sig in i Sovjetunionen och närmar sig Moskva.

Han ska bara göra ett kort stopp vid det historiska Borodinofältet där ryssar slagits mot Napoleon när han råkar köra fel och stöter på något fullkomligt oväntat. Mitt ute ingenstans träffar han major Dodson i USA:s armé som påstår sig vara på rymmen efter att ha varit krigsfånge i decennier.

I närheten av Borodinofältet har ryssarna tydligen byggt upp en enorm anläggning, mer eller mindre en hel stad. En amerikansk småstad faktiskt. Närmare bestämt Tant Ivanovas Charmskola där hundratals amerikaner är fångar och tvingas agera lärare och instruktörer åt de lika många ryssar som håller på att träna sig i rollen att agera som en riktig amerikan.

Ja, mängder med ryssar har redan lämnat Charmskolan och sänts till USA och lever nu som fullblodsamerikaner fast de i själva verket är spioner från öst. Charmskolan har fram till nu varit en välbevarad hemlighet och alla fångna amerikaner är sedan länge saknade och förmodat döda…

Nu ringer Gregory i panik till den Amerikanska ambassaden i Moskva för att berätta vad han fått höra. Det Gregory berättar slår såklart ned som en riktig bomb. En spionskola med många fångade amerikaner sedan decennier! Ryska spioner överallt i USA!

Överste Hollis vill gärna kolla upp saken lite närmre. Tyvärr har ryssarna förstås avlyssnat samtalet och de tänker såklart hitta rymlingen Dodson och förhindra både Gregory och Hollis från att avslöja något mer…

Charmskolan omfattar hela 560 sidor och det är kanske några för många. Spänningen stiger mot slutet men länge är det mest ambassadpersonal som käftar med KGB-folk om Gregorys påståenden. Det är liksom ord mot ord… Var finns bevisen?

Naturligtvis existerar Charmskolan och överste Hollis tänker bevisa det! Det blir förstås ett livsfarligt uppdrag! Detta är DeMilles klart bästa bok på svenska så här långt, betygstrean är stark.




Nelson DeMille: Guldkusten (Forum 1991)
(The Gold Coast. 1990)

Guldkusten är de rika och mäktigas paradis, ett bostadsområde med storslagna byggnader på enorma marker. Här bor Wall Street-advokaten John Sutter med sin rika och mycket vackra hustru. Paret seglar, rider och roar sig med fantasifulla sexlekar...

Nu har de fått nya grannar. Maffiabossen Frank Bellarosa har flyttat in i palatset intill. Frank står för allt John avskyr men Johns hustru dras dock till Bellarosa. Det är något speciellt med hans råa brutalitet och hänsynslöshet kombinerat med stor charm och övertalningsförmåga...

Snart är även John fast i maffiabossens garn. Plötsligt är John visst både ny advokat för sin granne och begår mened som vittne i en mordrättegång. John sätter sitt vanliga liv på sparlåga för att starta ett nytt bland italienska gangsters. Det uppskattas förstås inte av FBI som gör allt de kan för att sätta Bellarosa bakom galler.

Andra gamla vänner och grannar på Guldkusten ser såklart inte heller med gillande på Bellarosas intåg i deras grannskap eller Sutters spirande umgänge med maffiafamiljen.

Paret Sutters liv kommer aldrig att bli detsamma igen. Inte Bellarosas heller för den delen...

Guldkusten är 495 sidor relationsdrama med viss spänning, inkluderat ett kortare rättegångsdrama, några middagar på stan med italienska rätter, lite sex, ett par renoveringsprojekt, möten med gangsters och rättskipare, livvakter och hotelser och lite glidarliv på klubben, på båten, ute på stan. Och så förstås oundviklig skottlossning skurkar emellan och nån begravning.

Detta är helt okej, lite annorlunda och spännande till en början, man sugs in i sagan. Sen tuffar allt på och det känns som att allt bara går utför sakta men säkert. Plötsligt känns berättelsen inte riktigt lika bra och till slut lite väl lång för vad som erbjuds. Men medelbetyget ligger stabilt. Den här boken har visst fått en fortsättning i The Gate House (ej på svenska). Den lockar lite sådär lagom mycket...




Nelson DeMille: Vid Babylons stränder (Bonnierförlagen 1993)
(By the rivers of Babylon. 1978)

Historiska fredssamtal mellan araber och israeler skall äga rum i New York men terrorister tvingar flygplan med ministrar, diplomater, tolkar, sekreterare, militärer och andra ombord att ändra kurs.

Ett flygplan sprängs i bitar, det andra kraschlandar vid Babylons stränder. Där väntar terroristerna ledda av den grymme Rish på att kunna ta gisslan.

Omvärlden har ingen aning om vart flygplanen tagit vägen och den lilla skaran fredsdelegater tvingas med mycket sparsamma resurser in i ett blodigt ställningskrig med fientliga araber. Med få vapen och inte mycket mer mat och dryck till hands blir det uppfinningsrikedom och desperation som får driva på kampen... Skall de kunna överleva tills räddningen kommer, om den nu kommer alls?

Naturligtvis är det också upplagt för interna stridigheter om makten i respektive läger. Skall man kämpa på eller kapitulera? Får man tortera fångar eller begå självmord? Vem är hjälte, vem är förrädare?

Det hela blir ett våldsamt slag över några få dagar i oländig terräng, beskrivet på 375 sidor. Detta är en av DeMilles första berättelser som nu presenteras på svenska långt efter att flera mer nya romaner givits ut.