Patricia Cornwell: Farozonen (Norsteds 2007)
(At Risk. 2006)

209 sidor bok som Cornwell säkerligen slängt ihop på en helg för att få lite variation från Kay Scarpetta-böckerna. Här har vi kriminalinspektör Winston (Win) Garano, en snygg man med god klädsmak, som nu får avbryta en kurs i brottsplatsundersökning för att göra en lång resa hem och träffa chefsåklagare Monique Lamont, en stilig och mycket bestämd kvinna som älskar glasföremål.

Hon berättar om guvernörens nya projekt Farozonen som hon fått hand om och som går ut på att man löser gamla och nya fall med hypermodern DNA-teknik. Nu vill hon att Winston skall åka hela vägen tillbaka till stället han just lämnat för att lösa ett 20 år gammalt fall, ett ännu ouppklarat mord på en gammal rik kvinna.

Men varför, undrar Winston. Det finns ju mängder med mer färska och hemska mord på hemmaplan som behöver lösas och det snabbt. Varför resa långt bort och lägga resurser på detta glömda fall? Det handlar naturligtvis om goodwill, politiska utspel och att samla pluspoäng för att ha gjort bra saker. Chefsåklagare Lamont vill visa sig duktig helt enkelt. Winston ger såklart blanka sjutton i alla dessa finter och politiska fjanterier men börjar ändå kolla upp fallet. Eller mer korrekt, han övertalar en gammal god vän som dessutom är riktigt förtjust i honom, att göra stora delar av jobbet…

Snart ser det faktiskt ut som att de nog skulle kunna klara upp det gamla mordmysteriet. Och någon verkar ha ett horn i sidan till chefsåklagaren. Jaha ja, många är de som far med osanning eller undanhåller information för dem som behöver veta. Vem kan Win lita på?

Visst kändes det hela måttligt intressant till en början men detta blev faktiskt inte mycket till bok eller någon spännande berättelse. Vi lär känna Win något lite men i övrigt är det inget djup i karaktärerna och detta blev helt enkelt bara en tunn intetsägande soppa. Kanske att jag kunde ha bjussat på en mycket, mycket svag trea i betyg men nej, för sjutton, detta är ju bara så meningslös läsning... Filmatiseringen av boken innehåller en hel del mer än romanen, men blev i mitt tycke inte bättre för det. Undvik båda.