Arthur C. Clarke: År 2001 (En bok för alla 1985)
(2001: A Space Odyssey. 1968)
Konstiga magnetfält på månen föranleder en utgrävning och ett tre miljoner år gammalt föremål hittas. En kolsvart, perfekt slät vertikal skiva, ca 1,5 meter bred och mer än 3 meter hög, motstår alla försök att ta prover ur den och ger en vink om att intelligent liv funnits här före människan.

När solen för första gången på miljoner år belyser det svarta föremålet skickas en elektronisk signal ut i rymden. Vart och till vem? Varför?

Rymdskeppet Discovery glider omkring långt ute i rymden på väg mot Saturnus. Ombord finns Frank Poole, Dave Bowman, tre astronauter försänkta i långsömn och den intelligenta, talande datorn HAL9000 som styr skeppet. Ute i rymden händer något med HAL och han rapporterar upprepade felmeddelanden om utrustningen som visar sig vara falsklarm. Frank Poole lämnar Discovery i rymddräkt för att se över farkosten från utsidan och plötsligt ser Bowman honom sväva iväg ut i rymden.

I samma stund tar centraldatorn HAL och öppnar luftslussar på skeppet och gör vistelsen ombord livsfarlig för Bowman. Systemen som håller hans tre kollegor nedsövda slås av och så är Bowman plötsligt ensam kvar på Discovery, ensam med en tokig dator som styr hans skepp... Rymdfärden går vidare och plötsligt ser Dave Bowman något som liknar den svarta månskivans storebror. Samma släta, kolsvarta föremål, samma 1: 4: 9-förhållande mellan djup, bredd och höjd, men den här är nästan hundra gånger större än den på Jordens måne...

En ganska spännande berättelse. Får en verkligen att fundera över den okända, enorma rymden och vad som kan finnas därute. 284 sidor.

Arthur C. Clarke: 2010 Andra rymdodyssén (Prisma 1983)
(2010: Odyssey Two. 1982)
Rymdskeppet Discovery svävar runt i rymden i trakten av Jupiter - övergivet. Besättningen gick år 2001 ovissa öden till mötes och nu år 2010 är det dags att bärga farkosten. Ett samarbetsprojekt mellan ryssar och amerikaner leder till att skeppet Alexej Leonov lämnar Jorden med sikte på Jupiter. När det närmar sig kommer ett överraskande nödrop från kineser, de har redan landat på Jupiters måne Europa!! Före både ryssar och amerikaner.

Nödmeddelandet som når Alexej Leonov låter meddela att: Det finns liv på Europa. Otroligt! Discovery hittas och man får det funktionsdugligt igen. Även datorn HAL9000 kan man få att fungera på nytt, men kan man lita på en dator som tagit livet av människor tidigare? Den enorma svarta skivan som frestat svårt på mänsklighetens nyfikenhet i många år har man ännu inte kommit underfund med. Det enda man vet är att Dave Bowman, innan han mystiskt försvann, meddelat att "den är full av stjärnor…."

Skivan hålls under uppsikt av besättningen på Alexej Leonov och en dag är den bara borta. Snart därefter dyker miljoner kopior av den upp runt hela planeten Jupiter och täcker den snart helt. Jupiter är på väg att ätas upp! Mysteriet med de svarta blocken i rymden fortsätter... och det är rätt så spännande. 289 sidor.

Arthur C. Clarke: 2061 Tredje rymdosyssén (Prisma 1988)
(2061: Odyssey Three. 1987)
Planeten Jupiter finns inte mer. De mystiska svarta skivorna/monoliterna har förtärt planeten och den har omvandlats till en sol. Nu skiner två solar över Jorden. Heywood Floyd, mannen som var med och undersökte den svarta "skivan" på Jordens måne år 2001 och sedan ombord på Alexej Leonov såg Jupiter förtäras av flera likadana svarta skivor år 2010, har nu blivit äldre än hundra år. Fast genom lång tid i rymden har han åldrats långsamt och mår och ser ut som en 65-åring.

Nu, år 2061, skall han få vara med om en landstigning på Halleys komet. Väl stående på kometen emottager deras skepp Universe ett nödrop från systerfartyget Galaxy. De är strandsatta på Europa, en av den före detta planeten Jupiters månar. Genast drar man sig till minnes meddelandet man fått av den "döde" Dave Bowman i samband med Jupiters omvandling år 2010. "Alla dessa världar är era- utom Europa. Försök inte landa där."

Av rädsla för vad ett försök att landa på Europa skulle innebära har ingen vågat komma i närheten sedan varningen gavs. Nu har människan kraschlandat där och ombord på skeppet Galaxy, nu nere på Europa, finns Chris Floyd, Heywoods sonson. Har du läst de föregående böckerna i serien och gillat dem skall du läsa vidare, det här är lika spännande som tidigare böcker. De urgamla svarta skivorna skrämmer fortfarande människorna och det är allt rätt spännande att för en stund förflyttas ut i världsrymdens okända... 293 sidor.

Arthur C. Clarke: 3001 Den sista resan (Rabén Prisma 1998)
(3001: The Final Odyssey. 1997)
För 1000 år sedan färdades skeppet Discovery genom världsrymden. Frank Poole som var med ombord blev genom superdatorn HAL9000s medverkan knuffad ut i rymden och har sedan dess förmodats död och för alltid försvunnen. År 3001 påträffas hans kropp svävandes genom den tysta mörka rymden och han kan återupplivas till ett liv ganska annorlunda än det han levt 1000 år tidigare, på Jorden såväl som i rymden.

Tekniken har på alla sätt gått framåt men de svarta monoliterna han aldrig fått uppleva tidigare skrämmer och förundrar mänskligheten. Så erbjuds Frank Poole en rymdresa som kan ta honom tillbaka till de trakter där han skulle genomfört sitt uppdrag år 2001 och naturligtvis ger han sig iväg. Och där, på himlakroppen Europa sätter han skrämd ned sin lilla farkost, som den första besökaren på nästan 1000 år och ropar ut i radion efter någon som lyssnar.

Och svar kommer från hans gamle reskamrat Dave Bowman som faktiskt varit inne i svart monolit, för 1000 år sedan... Ju mer människan får reda på om dessa svarta föremål desto hellre vill man se dem förstörda. Men hur skall det gå till?

Ja, det här är slutet på Clarke´s fantastiska rymdsaga. Även om sviten om fyra böcker som helhet är bra är detta den svagaste delen. Och den kortaste, 239 sidor. Hoppet i antal år som gått mellan två delar i serien är också enormt stort och det är mer beskrivningar om förändringar i samhället och tekniska utvecklingar än spännande rymdresor vi får ta del av. Världen år 3001 känns väl avlägsen medan storyn i de tre första böckerna kändes helt trovärdiga. Faktiskt är det nästan mer spännande att läsa Clarke´s långa efterord än själva berättelsen. Ett efterord som beskriver det som faktiskt skett inom rymdvetenskapen sedan han började skriva sin boksvit. Hur som helst har serien gett mig smak på mer science-fiction av Arthur C.Clarke.