Cassandra Clare: Fallna änglars stad (The Mortal Instruments 4) (Bonnier Carlsen 2015)
(City of Fallen Angels. 2011)
De här 471 sidorna har gång efter annan snälle Simon som huvudperson, även om det förstås blir romantik och förvecklingar i relationen mellan Clary och Jace också. Ja, de båda och deras förhållande är ju själva grundstommen i den här romanserien, vid sidan av den eviga kampen mellan ont och gott…
Nåväl, nu alltså främst Simon i fokus, killen som blivit förvandlad till vampyr och nu försöker att upprätthålla ett mycket vanligt tonårsliv, trots att hans hjärta inte slår och han behöver regelbundna doser blod.
Simon är tillsammans med två fina flickor samtidigt, det är skuggjägaren Isabelle å ena sidan och varulven Maia å den andra. Det är förstås inte smart att dejta två tjejer samtidigt…
Härnäst är det överhuvudet för klanen med Manhattanvampyrer som vill träffa Simon. Denne vill att Simon skall gå med i sällskapet en gång för alla, välja sida och allierade. Somligt är frestande med en sådan möjlighet men Simon är på samma gång inte säker på att det är rätt steg att ta. Går det verkligen att lita på den där urgamla vampyrledaren?
Erbjudandet kommer dock ändå lägligt eftersom någon eller några verkar vara ute efter hans liv. Han kunde behöva en massa mäktiga vänner. Simon utsätts för upprepade attacker men han bär ju faktiskt Kainsmärket och är ju därmed odödlig, eller?
Simons rockband får en ny sångare och Kyle visar sig vara en hygglig frontman, en snygging, en god vän och något mer än så. Unga flickan Maureen visar sig vara Simons största beundrare. Det kommer med ett högt pris… Och så tittar demonen Lilith in, hon behöver Simons blod för att väcka liv i en bekanting från förr, en tidigare besegrad och dödad fiende!
Ja, och då behövs ju både Jace och Clary också såklart. Och så svingas det piskor och kastas knivar… Det ristas symboler och pussas, och dödas, och mer…
Kanske att somliga bitar känns väl förutsägbara och lite trista, men annat är nytt och fräscht och överraskande så detta blir som helhet helt okej. Sagan är förstås inte på något slut här, tvärtom avslutas boken med en cliffhanger och man måste följa äventyret i en femte del framöver. Det gör jag gärna!
Cassandra Clare: Förlorade själars stad (The Mortal Instruments 5) (Bonnier Carlsen 2016)
(City of Lost Souls. 2012)
Detta blir 592 fartfyllda sidor, ett rätt maffigt äventyr bland skuggjägare, varulvar, vampyrer och demoner… Ja, till och med en och annan människa tittar förbi, liksom älvor och diverse medlemmar i olika mer eller mindre mystiska sällskap.
Den onde Sebastian har storslagna planer på världsherravälde eller något liknande. Han tänker förgöra skuggjägarna och väcka liv i sin demonmamma Lilith. Sebastian är också på något sätt magiskt sammanlänkad med skuggjägaren Jace. Ja, stackars Jace är helt under Sebastians kontroll och kan inte annat än lyda dennes minsta vink.
Detta är såklart inte alls något som Clary gillar. Hon avskyr sin bror Sebastian men älskar ju Jace. Sebastian måste stoppas, hela världen räddas och Jace bli fri från vad det nu är för magisk kontroll som Sebastian har över honom. Fast hur skall de båda kunna separeras? Den skada som tillfogas Sebastian drabbar ju även Jace och vice versa. Måste Clary offra sitt livs stora kärlek för att hejda broder Sebastian?
Ja, detta är själva huvudstoryn i den här boken. Besvärjare, varulvar, vampyrer, skuggjägare och andra gör gemensam sak i sin jakt på ett sätt att separera pojkarna åt. Kanske kan ett änglasvärd kapa banden, men hur sjutton får man en ängel att ställa upp på detta? Går det ens? Och vad kan i så fall priset vara?
Mängder med andra små sidospår kryddar boken.
Vampyren Simon måste tala om för sin syster vad han blivit. Det är ledsamt att hans mor förskjutit honom, vad kommer systern att säga? Simons Märke gör honom odödlig och oberörbar bortom vampyrismen, något som är både en välsignelse och en förbannelse. Kanske måste Märket offras… Och kanske kan relationen till skuggjägaren Isabelle ta sig…
Ja, kanske kan även varulvarna Maia och Jordan hitta varandra?
Skuggjägaren Alec besväras av att vara dödlig och tillsammans med den odödlige besvärjaren Magnus. Hur skall de kunna åldras tillsammans? Alec ber vampyren Camille om råd, råd som kanske inte är helt lämpliga att följa. Det går inte att göra Alec odödlig men det går att ta bort Magnus odödlighet…
Simon har olyckligtvis gjort den unga flickan Maureen till en vampyr. Nu verkar vampyren ha blivit rejält blodtörstig och härjar runt bortom kontroll…
Luke blir dödligt sårad och Clary stjäl älvringar så att hon skall kunna kommunicera telepatiskt med Simon…
Ah, ja, kärlek och våldsamheter. Tjänster och gentjänster. Hemska demoner och skarpslipade vapen. En bägare med blod, resor i tid och rum.
Otroligt förstås, men riktigt väl sammanhållet och spännande på alla möjliga håll och kanter. Vi har kommit mycket långt ifrån seriens inledande bok som kändes som ett rent plagiat på redan kända sagor och karaktärer. Clare har verkligen fått det hela att växa till något helt eget och något mycket bra! Vad skall hända i den avslutande berättelsen? Jodå, det kommer en del till, tro inte att alla frågor fått svar här eller att allt kommit till ett slut…
Cassandra Clare: Himmelska eldens stad (The Mortal Instruments 6) (Bonnier Carlsen 2016)
(City of Heavenly Fire. 2014)
Så var den här, den sista boken i serien om skuggjägarna och deras kamp mot den onde Sebastian. Sebastian som satsar på världsherravälde genom att med sin magiska bägare omvända skuggjägare, skapa en armé av Förmörkade varelser…
Det är nästintill alla mot Sebastian, Valentines son. Varulvar, vampyrer och skuggjägare gör gemensam sak men verkar ändå vara rejält i underläge. Det ser inte ut som att det finns något som kan rå på ondskans krafter. Inget utom den himmelska elden då, men den finns ju inne i Jace och hur skall den kunna komma ut?
Det är syster mot bror, halvbror mot halvbror. Berättelsen skall avslutas och tidigare huvudpersoner kommer att dö, andra förlora sina krafter. Det är hjärta och smärta i kubik. Somliga varelser luras och bedrar, andra figurer kämpar för kärleken och lyckas… väl? Kanske?
Ja, så värst mycket om hur slutstriden går skall såklart inte avslöjas här. Läs själv, vet jag. Det är dramatiskt. Och med så många olika karaktärer, så många olika raser i olika världar, gör Cassandra Clare ett riktigt bra jobb med att sy ihop allting på slutet. Det finns förstås massor att berätta i den avslutande delen, men visst är det här en för lång bok (733 sidor) som vunnit på att kortas något. Fast när den väl tar sig blir det spännande, och som sagt, det är riktigt elegant hur allt knyts ihop.
En lite kortare, rappare roman hade fått ett högre betyg, nu blir det en stark trea för den här bokens helhet. Serien blev verkligen något unikt och mycket underhållande efter den halvdana första boken med mängder av lånade inslag från annan populärkultur.