Agatha Christie: En dos stryknin (Bonnier Pocket 1990)
(The Mysterious Affair at Styles. 1920)
(Första svenska utgåva 1929) Christies allra första kriminalroman är på 189 sidor och vi får träffa unge Hastings som varit i kriget, blivit skadad och nu bjudits in till herrgården Styles för att vila upp sig. Där på Styles härskar gamla rika mrs Inglethorpe och där bor också styvsönerna John och Lawrence Cavendish, den förstnämnda med sin fru, och en massa kokerskor, städerskor, betjänter, sällskapsdamer och inbjudna vänner (som t.ex. Hastings). Bröderna Cavendish har båda slarvat bort sina pengar och är inte glada åt att styvmodern just gift om sig. Visst är väl Alfred bara ute efter moderns pengar? Han är ju ändå 20 år yngre! Pengar som skulle komma bröderna väl till pass.

Hur som helst, 27 sidor in i boken är mrs Inglethorpe död, troligen mördad med gift. Men vem är mördaren? Eller var det en olycka? Hastings som bara någon dag tidigare träffat på en gammal bekant på orten får tillåtelse att be denne komma till herrgården och göra en diskret utredning. Personen är förstås ingen annan än den belgiske mästerdetektiven Hercule Poirot. Och efter 150 sidor, där förstås både polisen och läsaren gått bet på att finna den skyldige, lägger Poirot fram lösningen på gåtan. Poirot använder de små grå cellerna på ett helt annat sätt än Hastings som minsann också tror sig vara smart. Så fort Hastings har kommit på något är Poirot där och säger; bra, bra, men helt fel. Dessa små inlägg är extra krydda åt boken och om det är en pusseldeckare du vill läsa är detta helt okej.

Agatha Christie: Den hemlighetsfulle motståndaren (Bonniers 1989)
(The Secret Adversary. 1922)
(Första svenska utgåva 1923) Året är 1915. Ombord på atlantångaren Lusitania finns en man som bär på synnerligen viktiga och hemliga dokument. Båten håller på att sjunka och pappren får inte förloras. Då det är kvinnor och barn som först skall få gå ned i livbåtarna ger mannen dokumenten till en utvald kvinna. De bestämmer en mötesplats och alternativa planer om mannen ej dyker upp i tid.

Flera år senare träffas de unga vännerna Tommy Beresford och Prudence ”Tuppence” Cowley. De bestämmer sig för att starta en egen deckarfirma och söka det stora äventyret. Och vips är de insyltade i en jakt på de gamla dokumenten från 1915 som tydligen aldrig kom till rätta. Mannen från båten gick till botten med skeppet, men vad hände med flickan Jane Finn? Hon är försvunnen, ingen vet var hon finns. Att nämna hennes namn kan visa sig vara både en välsignelse och en stor fara. För vem är vän och vem är fiende i jakten på de försvunna pappren? Den mystiske Mr Brown som hela tiden ligger ett steg före de unga äventyrarna, vem är han egentligen? Och var är Jane och pappren?

Detta skall gälla för Christies näst första kriminalhistoria och den presenterar oss alltså för nya huvudpersonerna Tommy och Tuppence för första gången. Det börjar spännande men blir rätt snart en förutsägbar historia. I kretsen av hjälpare är någon en bedragare och du borde snart kunna lista ut vem – tyvärr. Ungdomarna är väl naiva och lättlurade innan de så vaknar upp och ser sanningen mot slutet. Något du som läsare alltså redan gjort långt dessförinnan. En liten besvikelse, men som sagt, Christie kommer ju att leverera bättre deckargåtor längre fram i sin karriär. Dock kanske kul att läsa Christieböcker om någon annan än Hercule Poirot eller Miss Marple som problemlösare? 159 sidor.

Agatha Christie: Vem var den skyldige? (Bonnier Pocket 1986)
(The murder on the links. 1923)
(Första svenska utgåva 1924) Detektiv Hercule Poirot är i London tillsammans med sin vän Hastings. En dag får han brev från miljonären P. T. Renauld som bor i Frankrike. Mannen känner sig hotad till livet och ber snarast om detektivens hjälp. Poirot och Hastings far till Frankrike men kommer för sent. Miljonären ligger död med en kniv i ryggen i en nygrävd grav på en golfbana. Poirot tar sig an jakten på mördaren och som vanligt låter han de grå cellerna arbeta. Poirot presenterar en mördare men det är inte slut med det.

En del överraskande vändningar bjuds det på innan boken är slut. Extra kul är det att lokala polisen och en riktig superdetektiv från Frankrikes hemliga polis är huvudansvariga för mordutredningen. Och de skrattar förstås bara åt Poirots tips, förslag och till synes meningslösa frågor... men skrattar bäst som skrattar sist. Poirot är oslagbar. 192 sidor.

Agatha Christie: Mannen i brunt (Bonniers 1987)
(The man in the brown suit. 1924)
Anne Beddingfeld är en ung kvinna som fantiserar om att få uppleva ett riktigt stort äventyr, något spännande. Önskar man något tillräckligt hett kan önskan gå i uppfyllelse, det är tydligt det. I Londons tunnelbana dör en man rakt framför hennes ögon. Han blev skrämd av något, tog ett steg bakåt och föll ned på spåren. Eller var det månne mord? Blev han knuffad? Mannen som trängde sig fram och sa sig vara läkare, verkade han inte söka igenom den dödes fickor? Anne tyckte det såg ut så, och lappen han tappade... var det något viktigt, något hemligt eller bara skräp?

Anne blir nyfiken på att veta mer. Sen läser hon i tidningen om att man funnit en död kvinna i ett öde hus och snart tycker hon sig se kopplingar till de båda män hon sett i tunnelbanan. Anne reser iväg med ett kryssningsfartyg på väg mot Sydafrika och stöter på den mystiske mannen i brunt. Hon hamnar mitt i en diamantsmuggelhärva och medpassagerarna är en blandad samling individer, några snälla, andra skumma som bara den. Detta kan bli både hennes första och sista äventyr. Finns det någon hon kan lita på?

Början är riktigt spännande och mystisk och tiden på båten bjuder på överraskningar och förvecklingar. Men sen blir det lite för mycket av vändningar hit och dit, några trista utvikningar och dessutom fortsatta ointressanta äventyr i Afrika. Och då har spänningen för länge sedan mattats av och boken helt enkelt blivit en besvikelse. 277 sidor.

Agatha Christie: Poirots små grå celler (Bonniers 1986)
(Poirot investigates. 1924)
På dessa 175 sidor ryms 11 kortnoveller där belgaren Hercule Poirot får visa sitt skarpsinne. Nog för att den lille runde detektiven är kaxig, men finner lösningen det gör han alltid. (Även om vännen Hastings ibland tror sig vara smartare och att Poirot är helt ute och cyklar).

Det handlar om försvunna föremål, stulna juveler, kidnappade personer, mord och självmord. Det är obligationer som oförklarligt försvunnit, en lägenhet som är för billig och det är en engelsk premiärminister som är spårlöst försvunnen inför ett mycket viktigt möte. Här finns en jakt på ett testamente som inte finns och en egyptisk förbannelse som spökar. Kort sagt, fullt upp för Poirot (och polisen) i de mest skiftande miljöer.

Korta, lättlästa berättelser som börjar med ett problem som detektiven snart tar sig an och självklart löser på en 10-15 sidor. Typiska Poirot-berättelser i det lilla formatet, medelmåttigt intressanta och spännande.

Agatha Christie: Hemligheten på Chimneys (Bonniers 1988)
(The Secret of Chimneys. 1925)
Utgiven redan 1948. Försök att hänga med nu för här kommer förvecklingar och förväxlingar på löpande band. Det svänger fram och tillbaka, vem är rättskaffens, vem är skurk, vem lurar vem? Det är precis så många överraskningar i raskt tempo att det känns spännande och intressant, men nästan på gränsen till att vara för mycket. Nånstans längs läsningens gång vill man sånär att det skall vara slut på alla turer fram och tillbaka och bli en lite enklare, rakare story.

Anthony Cade åker från Afrika till England för att göra ett par tjänster åt en vän. Han skall till Virginia Revel återlämna några stulna kärleksbrev som en utpressare lämnat efter sig. Ärende nummer två är att ta med sig ett manuskript till en bokförläggare snabbast möjligt. För att komma iväg fortast möjligt åker han på vännens biljett som mr James McGrath. Det finns dock de som inte vill att manuskriptet skall publiceras och flera försök att få Mr McGrath att lämna ifrån sig pappren görs, av flera olika personer.

Bland annat får en vacker kvinna från herresätet Chimneys i uppdrag att möta McGrath och övertala honom att ge bort papprena. Vad hon heter? Virginia Revel förstås. Cade/McGrath får nattligt besök och en tjuv försvinner i natten, men inte med manuskriptet utan med kärleksbreven. Tjuven försöker sen pressa Virginia på pengar. Hon påstår att hon inte skrivit breven, men bara för att få lite spänning i tillvaron spelar hon med, betalar en slant och får en döing på köpet...

Detta låter måhända rörigt, men det är enklare beskrivet i boken, detta var en kort sammanfattning. Mycket mer händer och när Cade/McGrath kommer till Chimneys sker ett mord. När det sen rullar på som bäst finns det samtidigt en engelsk, en fransk och en amerikansk detektiv på Chimneys, utöver vår vän huvudpersonen som också vill knäcka gåtan. Förvecklingar och förväxlingar i parti och minut, som sagt. Precis så mycket som behövs för att få det spännande och intressant. Men det är nära att det blir en överraskning för mycket så att man tappar intresset. 253 sidor.