Charlie Christensen: Jag Arne (Arne Ankas samlade serier 1983-1995) (TAGO Förlag 1997)
Det här blir nästan 213 sidor svartvita serier i stort format. Några sidor i slutet listar Christensens inspiration för varenda seriesida (om den nu inte skulle framgå naturligt vid läsningen) och några i början berättar om just början, hur serien kom till, varför, om hur den sedan tog fart och hur Disney ville stämma honom för otillåtet Kalle Anka-plagiat.
Arne är en lagom mogen anka i sina bästa år, glad i alkohol och rökning, förtjust i brudar likaså. Tyvärr lyckas han sällan få någon på kroken och gör han det kan man ge sig den på att mötet slutar med ångest och en könssjukdom. Typ.
Ja, Arnes liv är inte lätt. Det mesta går honom emot, han saknar riktigt jobb, har inga pengar. De få slantar han kommer över spenderas raskt på en utekväll, det blir dricka och cigaretter. Någon enstaka gång lyckas han ta sig utomlands.
Han sitter annars hemma och häckar eller ger sig ut i Stockholmsnatten, raggar på brudar, snackar skit med polarna (Krille Krokodil, Zeke Varg och några till), festar så det står härliga till.
Mest av allt är Arne ilsken, förbannad på nästan allt och alla. Arne har starka åsikter, han har rätt, kan och vet allt. Synd bara att omgivningen är emot honom. Samhället är i förfall, allt är skit. Typ.
På de här seriesidorna kommenterar han sin samtid, lever i en vardag som den som var med då på sent 80-, tidigt 90-tal säkert känner igen till viss del.
Arne dryftar Europeiska Gemenskapen, Palmemordet med tillhörande utredare och misstänkta, Systembolaget, julaftnar och svenska sommaren, Fotbolls-VM ´94, Björn Borg, Gunde Svan, kändisar som gått bort, riksdagsval, politiska partier, utekvällar på krogen, utgifter, skönhet och mycket mer. Ibland är det tecknarens bekanta och dessas upplevelser som gett inspiration till nya karaktärer och seriernas innehåll. Mycket har dock politiska toner och hela Arne Anka-serien är ofta bitande satirisk.
Illustrationerna är tjusiga, men det är ofta väldigt mycket text i varje pratbubbla och det är inte alltid jag fattar vad Arne vill säga eller ser humorn eller ens satiren i seriesidan. Så det var kanske tur att den där avslutande listan med inspiration fanns med! Arne Anka är kanske inte den lättaste serien att ta sig an, kultförklarad serieikon eller ej.
Jag fattar inte riktigt hans storhet men nog sjutton undrar man hur Disney kunde känna sig störda av Arne. Bortsett från att det rör sig om en tecknad anka finns det väl absolut ingenting som bär minsta likhet med Kalle. Eller, jo kanske, det skulle vara det ilskna humöret i så fall...
Charlie Christensen: Jag Arne, Del Två (Arne Ankas samlade serier 2003-2010) (Kartago Förlag 2012)
Arne Anka har reinkarnerats som krigskorrespondenten Konrad K och som just Konrad tar han sig igenom den här samlingens första serier. Sen är plötsligt Arne tillbaka i gammal bekant stil som den anka han är och fortsätter sitt rökande, drickande och kommenterande av diverse världshändelser med goda vänner.
Arne är som vanligt ofta förbannad och stör sig på det mesta. Otaliga är hans verbala utfall, han är bitter och livstrött. Men Arne kämpar på.
Det mesta rör som vanligt de större svenska händelserna och somliga från utlandet, saker som valsat runt i media den aktuella perioden. Det är USA:s Irakinvasion, våld mot kvinnor, politiska val, mordet på Anna Lindh, katolska kyrkan, rökförbud, narkotika, plastikkirurgi, mängder om politik och politiker och såklart somligt som Arnes skapare snappat upp i olika sammanhang i övrigt och som här fått en sida eller två.
Den som hängt med i media den här perioden kommer säkerligen att känna igen somligt. Men är det kul det här, rolig läsning? Njae, nej. Arne Anka må vara en kultfigur i seriesammanhang, hans humor är vass, hela serien är svart satir, djup ironi, men det är sällan ha-ha-roligt, Att läsa den här tjocka boken från pärm till pärm blir snabbt tjatigt, enformigt och tungt. Det är väldigt mycket text i pratbubblorna. Men illustrationerna är som alltid tjusiga svartvita seriesidor, Christensen kan allt teckna. 288 sidor.