David Bogerius (& Peo Thyrén): Bedårande barn av sin tid (Alfabeta 2008)
Fem grabbar från Gustavsberg startar bandet Noise år 1977 och då är några i bandet endast 13 år gamla. De repar i garage och förråd, försöker att uppträda där tillfälle ges. Det blir spelning på Gröna Lund i tävlingen ”Nya ansikten 1977” och därpå i den riksomfattande tävlingen Talang-78. Noise slutar på femte plats av 900 olika band. Våren -79 vinner de Rock-79 i Stockholm och får skivkontrakt och en resa till Mallorca.
En inspelad singel blir snart en hel LP-skiva och när den ges ut har bandet justerat bandnamnet något för att inte förväxlas med en skånsk grupp, nu är man Noice och inget annat. Trots alla uppträdanden i diverse musiktävlingar och en utgiven platta säljer Noice dåligt med skivor. Det är först efter ett TV-framträdande som karriären får sig en rejäl skjuts framåt och grabbarna över en natt går från att vara okända till att bli tonårsidoler.
Debutplattan ligger kvar på topplistan i 32 veckor, det blir konserter över hela landet. Det kommer ytterligare två fullängdsalbum inom 18 månader men Noice är egentligen redan slut. Den ursprunglige gitarristen har sedan länge lämnat bandet och trummisen är utbytt. Noice fortsätter att sälja plattor och göra spelningar men medlemmarna drar åt olika håll och får i varierande grad smak för droger, pengar, framgång och solokarriärer.
Sakta men säkert faller Noice samman och splittras. Två av grundarna är döda i drogrelaterade sjukdomar innan de fyllt 40.
På 312 sidor berättar David Bogerius och Noice-basisten Peo Thyrén sagan om Noice, en framgångssaga med ett sorgligt slut. Stor uppmärksamhet och berömmelse, pengar och framgång redan från unga år och så ett klassiskt rockstjärneliv på det, det kostar på…
För den som liksom jag växt upp med Noice bjuds det här inte på några större överraskningar tyvärr. Det handlar om tonårsdrömmar om att spela musik och få en karriär som rockstjärnor, om drömmar som slår in och leder till bandets uppgång och fall. Med tanke på medlemmarnas unga ålder och bandets förhållandevis korta karriär är detta en mycket tragisk historia. Det börjar med småkillar som lirar musik och hittar på bus som tonåringar gör och fortsätter med fylla och knark bortom kontroll…
Mitt i boken kommer 16 sidor foton (hälften i färg), sist i boken en Noice-tidslinje, diskografi samt en imponerande fyllig källförteckning där minsta lilla Noice-tidningsartikel omnämns.
