William Peter Blatty: Exorcisten (AWE/Gebers 1985)
(The Exorcist.1971)
Chris MacNeil är en firad skådis. Hon filmar, letar nya uppdrag och kändisminglar. Samtidigt försöker hon ta hand om hus och hem och 11-åriga dottern Regan. Nåja, kanske inte allt det där alldeles själv om sanningen skall fram. Chris har tillgång till hjälp i form av ett äldre tjänarpar (Willie och Karl) samt unga Sharon, guvernant/privatsekreterare.
Olyckligtvis är ingen av dessa personer till någon riktig hjälp när de verkliga problemen börjar i det lilla hyrda huset i Washington DC. Allra först hörs mystiska knackningar i huset. Det hela misstas för råttor på vinden. Därefter är det olika saker som försvinner bara för att dyka upp någon annanstans.
Unga Regan börjar tala med någon osynlig figur och strax därpå blir flickan som förbytt. Den vanligtvis så stillsamma och snälla Regan ändrar helt beteende och personlighet. Vredesutbrott och sömnlöshet blir vardagsmat, flickan kastar saker omkring sig, använder ett ordförråd som är överraskande fylligt och vuxet, slutar äta, kan inte vara still…
Det hela skrämmer såklart en orolig mamma och den ena läkaren efter den andra kallas in. Undersökningar och provtagningar avlöser varandra på löpande band men ingenting konkret kan förklara symtomen hos Regan. Det spekuleras om schizofreni och annan psykisk sjukdom, epilepsi och mer, den ena hemska diagnosen efter den andra…
Det är först när prästerna Merrin och Karras kallas in som det blir uppenbart att stackars Regan blivit besatt. Det är djävulen eller någonting annat som tagit kontroll över flickan.
336 sidor, lättläst och småspännande. En klassisk spökhistoria, om än kanske inte så värst otäck. Finns också utgiven under titeln Den besatta.
William Peter Blatty: Legion (AWE/Gebers 1984)
(Legion.1983)
Så har det blivit dags för en av skräcklitteraturens riktiga klassiker att få en uppföljare… Oj då. Det har var inget vidare. Så fullkomligt uselt att man kan undra om det verkligen är författaren till boken Exorcisten som skrivit denna fortsättning. Det här känns helt annorlunda och är dessutom mer av en typisk kriminalroman än en bok om övernaturligheter, även om de förstås också finns med.
Fast typisk är kanske fel ord, detta är en osedvanligt seg historia. Typ endast var femte sida driver själva berättelsen framåt, de övriga går åt till huvudpersonens tankar (och diskussioner med olika personer) om Gud, smärtlindring, utvecklingslära och andra tunga ämnen. Segt, som sagt, segt och riktigt ointressant, en riktig både spännings- och tempodödare!
Poliskommissarie Kinderman är tillbaka, nu i huvudrollen. En dövstum pojke hittas mördad och korsfäst. En präst halshuggen, en annan helt tömd på blod. Sjuksköterskan Amy blir uppsprättad och av med alla inre organ… Alla tecken tyder på att det är Tvillingmördaren som är tillbaka! Men han har ju varit död i 12 år..?
Hu, så spännande. Inte. 279 sidor som känns som onödigt många för den berättelse som presenteras. Undvik.